”Gärna konkurrens, bara den inte är skadlig.”
Senaste Veckans Affärer pryds av en argsint frustande Arla-ko. "Den köpgalna kon". Maktspel, fiffel och hot" är några av rubrikerna. Artikeln beskriver den pågående fusionen mellan Milko och Arla som ett riktigt tjyv- och rackarspel. där Arlas och Milkos ledningar har kommit överens om att köra Milko i botten för att Konkurrensverket ska godkänna fusionen. Det finns nämligen en risk att Konkurrensverket säger nej, eftersom Arla då får en alltför stor marknadsandel, men om alternativet är att Milko helt går i kvav, gäller inte den regeln. En marknadsledare får köpa en konkurrent om konkurrenten riskerar att gå i konkurs.
Och vilket är då Milkos motiv? Jo, feta avgångsvederlag för ledningen, enligt artikeln.
Det har förekommit och förekommer intrikata affärsuppgörelser inom mejerivärlden, inget snack om det, men att en VDs längtan efter fetare fallskärm skulle vara det drivande skälet till att fusionera med Arla, känns lite långsökt, för att använda ett understatement. Det är mycket möjligt att det finns pikanta detaljer i överläggningarna mellan Milko och Arla, men det är samtidigt oerhört svårt att förstå vilken substans det finns i alla påståendena, eftersom de kommer från källor som alla har sina personliga skäl att hata Arla. Eller Milko för den delen.
Och oavsett hur svängarna har sett ut under fusionsförhandlingarna går det inte att komma ifrån det faktum att skälet till att förhandlingarna överhuvudtaget har inletts är att Milko tyvärr har drivit sig själva mot ruinens brant. Milkos fall är ännu ett exempel på att jordbruket och deras kooperativa företag inte har klarat av att leva på en mindre reglerad marknad. Nästa mejeri på tur är troligen Skånemejerier som dras med samma problem.
Det finns ett gammalt talesätt inom jordbrukskooperation som lyder: "Gärna konkurrens, bara den inte blir skadlig". Och det säger kanske något om hur svårt det är för dessa företag att klara sig på en friare spelplan, trots att det nu är rätt många år sedan deras marknad var totalt reglerad.
Och visst har Arla konkurrerat på marknaden och visst vill Arla växa sig större och visst har företaget större muskler än de andra, men att måla ut företaget som en maktgalen bov är att inte inse hur marknadsekonomin fungerar. Alla mejeriföretagen har konkurrerat med varandra, med mer eller mindre fina metoder och det är okej, så länge man inte själv drar det kortaste strået. Då blir det annat liv i skällan.
Och utvecklingen är inte svensk, i hela Europa och övriga världen pågår precis samma utveckling, det fusioneras i rask takt. Inom tio år är det inte säkert att vi längre säger Arla Foods, då kanske det heter Arla-Campina, Parmalat eller Danone. Det är en utveckling som inte går att hejda. Samtidigt ger detta utrymme för lokala, regionala uppstickare, men då är det bra om affärsidén inte bygger på hämnd och bitterhet, som så ofta inom denna världen, utan på en genomtänkt idé och affärsintresse.
Kommentarer
Klokt och välformulerat! Klart det är trist med monopol men just nu är det den enda möjligheten om inte hälften av Jämtlands bönder ska kursa. Det skapar faktiskt nya möjligheter också, helt säker!
Bra skrivet!
Deppigt, faktiskt! Jag har under en längre tid köpt från Järna mejeri eller Hjordnära när jag hittar deras produkter (ICA Liljeholmen på väg hem från jobbet). Jag vill så gärna hjälpa mindre företag då jag tycker monopolier är "farliga". :D
Skånemejerier drev en mycket framgångsrik kampanj med närproducerad prägel gentemot Arla häromåret. En kampanj som kunderna verkligen tog till sig - klart att mejeriprodukterna skulle vara skånska! Samtidigt kan jag inte låta bli att dra på munnen åt att företaget sedan säljer åtskilligt ekologiskt från Hjo i serien Hjordnära. Inget fel på Hjo, men så värst nära är det ju inte :)
Sidor