Ginger B. Eggnog
Så var vi framme vid fjärde advent. Dagen firade med att släppa några hekto snö även i Skåne. Den ringa snön tog den varma jorden snabbt hand om och smälte den innan barnen hann säga snowracer. Vi är vana.
Men, dagen till ära ska det ju drickas något gott. Och proteinrikt. Eggnog. Jag vet inte vad ni har för förhållande till denna imperialistiska juldryck, men jag har aldrig varit någon större beundrare. Tycker ofta att det smakar lite jolmigt och den tröga konstistensen inbjuder sällan till rejäla klunkar. Dock hittade jag i år ett recept av Jeffrey Morgenthaler som lät betydligt luftigare och fräschare. Mindre ägg, mer mjölk.
För att ytterligare "jula" till det körde jag pepparkakspulver istället för muskot på toppen. Ett lyckat drag. Och även denna söndag i december kunde vi klämma in en julsmak i spriten. Första advent - glögg, andra advent - snaps, tredje advent - saffran, och fjärde advent - pepparkaka.
Så, trots min och min kära hustrus dåliga erfarenhet av eggnogg så så gick vi runt med leende läpparna och varsin stor eggnogmustasch. Drycken blev söt, rund och julig, men ändå med en friskhet och fräschör från de rikliga mängderna mjölk. Se till att servera den riktigt kall, för i takt med att temperaturen stiger så kommer jolmigheten smygande. Det här ska drickas snart igen. Kanske på julafton i Vemdalen. Med riktig snö. Och i nystickade jumprar.
Vi ses på andra sidan.
God Jul & Gott Nytt År!
Ginger B. Eggnog
Receptmakare: Johan karlfeldt i samråd med Jeffrey Morgenthaler
Det här dricker tomten innan han mockar hos Dasher, Dancer, Prancer och Rudolf.
- 1 ägg
- 0,5 dl socker
- 1/4 tsk mald muskot
- 3 cl Cognac
- 3 cl rom (gold)
- 15 cl fet mjölk
- 6 cl vispgrädde
- 1 pepparkaka
- Vispa ägget några minuter.
- I med sockret under fortsatt vispning.
- I med resten och vispa på.
- Kyl.
- Häll upp i glas.
- Mortla pepparkakan till ett fint pulver.
- Häll pepparkakspulvret toppen av eggnogen.
- Servera.
- Önska någon förbipasserande God Jul.
- Fyll på.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
