Varje år intalar jag mig själv att jag borde äta mer glass. Alla faktorer säger ju att jag ska gilla glass. Varmt ute - kall glass. Fantastisk kombination.Varje år knatar jag iväg till Stockholms glasshus och försöker få ihop de ultimata smakkombinationerna.

Är det brännande ute slutar det ofta med hallonsorbet, flädersorbet och citronsorbet kompletterat med vaniljglass för att ta udden av allt det syrliga som annars får smaklökarna att krulla ihop sej.

Är det mer lagom temperatur ute blir det snällare och gräddigare smaker - nu senast tog jag kanel glass och kokosglass i ett försök att återskapa en fantastisk kanel & kokospanacotta från restaurang Raw.

Men icke.

Jag är inte längre en glassperson.

Det är lite sorgligt.

Jag förstår inte vad som hänt. När jag var liten älskade jag glass. Kunde säkert ta en timme på mej för att enbart välja smak på Lejonet&Björnen till min mammas förtret. Glada färger och oprövade smaker så långt ögat nådde.

Dessutom gjorde jag massor av glass hemma som glad 7-10 åring. Earl Grey sorbeten minns jag speciellt mycket. Det var bara jag som gillade den.

Och mammas lingonglass var en riktig höjdare.

Den västa glass jag smakat genom tiderna var en popcornglass i Gamla Stan. Och det var inte glassens fel utan de chokladdoppade havreflarnen de hade slängt in i glassen... Vad tänkte människorna?

Men glass är för sött för mej nu för tiden. Mina smaklökar protesterar barskt och skriker åt mej att släppa skeden varje gång jag försöker. Ben&Jerrys och Hägendaz står orörda i min frys länge, närmare bestämt tills Olle hittar dem...

Men så var jag på Matbaren för ett par veckor sen. En efterrätt som inkluderade rabarber, citronkaka och glass. Närmare bestämt GETMJÖLKSGLASS. En liten sked och sen var jag plötsligt en ivrig anhängare av glassguden igen.

Det var som vaniljglass. Fast inte bara len, gräddig och krämig utan även lustigt syrlig. Åt grekisk yoghurt-hållet fast fortfarande söt efterättsglass. Det låter kanske bara konstigt, men det var glass som hade samma törstsläckande effekt som en välgjord indisk söt lassi.

Jag förstår inte att jag aldrig hittat det tidigare. Och jag förstår inte varför det inte lanseras fler "vuxenglassar" med lite mer utmanande och mindre söta smaker. Anständiga glassbarer har ett litet utbud som barn ofta ska hålla sig borta från. Välsorterade glassdiskar har ofta tiramisuglass och kaffebaserade glassar som vuxna har förstatjing på. Men det är bara toppen på isberget för vad en skicklig glassmakare skulle kunna hitta på.

Men visst, jag kan väl bita ihop och äta nån enstaka 88:an. Om det är riktigt fint ute...