2008-05-19 av

Gör det inte!

Precis innan jag somnade kom jag på det. Självklart, varför har jag aldrig tänkt på det innan? [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9518","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"251"}}]]
Jag hade gjort en saffrans- och fänkålsdoftande bouillabaisse och det hade blivit en del över.

Nu skulle en ny skön rätt ta form - bouillabaissepannacottan!

Efter att ha silat spadet från bouillabaissen, kokat upp med grädde och lite gelatin började förväntningarna stiga. Det doftade sagolikt gott och tanken på vilken genial idé detta var gjorde mig nästan hög.
Tre timmar senare var den klar. Gingravad lax med bouillabaissepannacotta på krispig toast.
Vet ännu inte riktigt varför det aldrig slog mig under tidens gång att kallt slem med fisksmak med kallt slem med fisksmak inte är någon vinnande kombination.

Do not try this at home.

Kommentarer

Bild för Lisa Förare Winbladh
måndag, maj 19, 2008 - 20:34

But, Mousie, thou art no thy lane
In proving foresight may be vain:
The best laid schemes o' mice an' men
Gang aft a-gley,
An' lea'e us nought but grief an' pain,
For promised joy.

Vilken djävulsk idé att kombinera den lite slemmiga laxen med den ännu slemmigare pannacottan. Plötsligt minns jag en fläskfilé med kiwisås och kronärtskocksbotten jag lagade, fast jag gör mitt bästa att förtränga det.

Jesper (ej verifierad)
måndag, maj 19, 2008 - 21:23

Det här är - utan tvekan - det bästa blogginlägg jag läst på mycket, mycket länge!

Bild för Malin Sandström
tisdag, maj 20, 2008 - 08:48

Iiiih. Kallt fiskslem...

Fast å andra sidan. Det lär fortfarande kunna vara godare än lätt tvålanstruket ärtmos, så jag ska inte säga nåt.

tisdag, maj 20, 2008 - 10:03

Grattis till en av de befängdaste ideérna nånsin.
Bara tanken är magnifik. Nå´t så ohyggligt har jag nog aldrig hört talas om tidigare.

onsdag, maj 21, 2008 - 20:49

Ha ha det låter som något jag skulle kunna komma på! Tur att du gjorde det först, så slapp jag.

Håkan (hakke) (ej verifierad)
torsdag, maj 22, 2008 - 13:57

Fråga 1: Men vad hette de nu igen, den där slöpunkgruppen i slutet av sjuttitalet som hade en hit med låten "Slemmig torsk i en brödrost"? Fråga 2: Och hur kom jag att tänka på dem?

Cia (ej verifierad)
fredag, maj 23, 2008 - 19:18

Jag tycker faktiskt att det låter väldigt gott och jag kan förstå hur du kom på tanken. Synd att det inte var lika bra i praktiken...

Lotta (ej verifierad)
söndag, maj 25, 2008 - 22:34

Jag kan inte annat än beundra den hjärna som får för sig att tillaga något så underligt som bouillabaissepannacottan.
Håkan (hakke) KSMB hette de...

Håkan (hakke) (ej verifierad)
söndag, maj 25, 2008 - 22:50

Just det ja, KSMB var det ju. Och här kan man hitta texten.
KSMB förresten, betydde det "Kurt-Sune med Berits" eller var det bara en efterhandskonstruktion?

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer