Ibland fuckar livet upp så pass mycket att en skiter i om ens föda är fryst fiskgratäng i resten av livet. Min vår har varit som en enda gigantisk frysrätt. Vägen tillbaka till matfröjden har varit mödosam men bland annat vill jag tacka en annan slags gratäng, en minnesvärd potatisgratäng, som liksom satte kursen. Och så en dag i augusti stod jag i det minimala köket/den generösa kokvrån och funderade över vad jag skulle kunna hitta på med lavendelsockret som tillverkades förra sommaren. Då visste jag att allt var som vanligt igen, fast inget är som det var.
Lavendel i rätt dos smakar inte parfym, vilket många tror, snarare drar den åt subtil rosmarin. Med det sagt är det här en himla enkel kaka som går att smaksätta med bär och kryddor efter behag.
