Jag är en helt och hållet driftstyrd människa. Det där med middagsplanering håller helt enkelt inte, eftersom jag alltid vill äta det jag "är sugen på". Och eftersom Magnus nästan alltid blir förförd av mina målande beskrivningar håller han med mig. Undantaget är när jag beskriver någon smaskig laxrätt. Då sätter han sig som en envis åsna på bakhasorna och obstruerar allt köksarbete genom att sitta och se ledsen ut.

Men i alla fall. I förrgår var jag alldeles toksugen på gravad strömming och gjorde mig ovän med fiskdiskspersonalen på ICA för ungefär trettionde gången. Jag lovar att de ger mig väldigt fula epitet bakom ryggen, men det försöker jag strunta i. Jag är rätt krävande, frågar om leveranser, fångstområden och utfiskning, kräver att få lukta och i vissa fall känna på fisken. Jag är en riktigt jobbig kund. Men problemet är ju inte att jag kräver för mycket, utan att man ens behöver kräva. Borde inte fiskpersonalen själva ha koll på hur fisk ska lukta, var den är fångad och hur länge den håller?

I förrgår var jag i alla fall i mitt esse. Jag ville ha färsk strömming, inte den stinkande semi-surströmming de packat i lämpliga paket. Efter mycket tjat och en hel del sura miner från båda sidor fick jag plocka av dagens leverans. Det var tydligen tänkt att den skulle stå och jäsa ett par dagar innan den kom ut i butiken. Synd, eftersom den var så härligt nyfångad att det inte ens gick att dra skinnet av den (jo, jag krävde faktiskt att få testa!).

Jag tycker att alla borde ställa krav på fiskdisken. Kräv att få lukta! Kräv att få känna (be om en av de där plasthandskarna de alltid använder - då kan de omöjligt neka!). Kräv bra fisk helt enkelt! Om alla tjatar och bråkar och gör sig besvärliga måste fiskdiskarna bli bättre än vad de är idag...

Jag kom i alla fall nöjt hem med min färska fina strömming och la in den i ättika och salt och riktigt dräglade över morgondagens middag. Bara för att vakna dagen efter och vara sugen på hästentrecote, blåmögelostar och typ allt annat som aldrig simmat i ett hav.

Idiotiskt va?

Men det blev gravad strömming ändå. Någon måtta får det vara på drifterna. Jag bejakade ostsuget genom att köpa hem både Allerum XO och en bit Gamle Ole och tröstköpte en Skåne Akvavit. Och vet ni vad? Det blev alldeles tokgott.

Gravad strömming

Receptmakare: MArgit Richert

Portioner: 6

Tid: 1 dygn

Vill man använda löjrom får man det. Men jag gillar faktiskt stenbitsrom, även om det inte är äkta vara-korrekt. Strömmingen ska ha varit fryst i två dygn inna tillagning, men det struntar jag i. Konsekvens är inte min starka sida.

• Första dagen:
• 600 g strömmingsfiléer
• 1/2 dl ättika
• 5 dl vatten
• 1 msk salt
• Andra dagen:
• 1/2 dl majonäs
• 2 dl turkisk yoghurt
• 1 msk söt senap
• 1/2 dl finhackad rödlök
• 1/2 dl finhackad gräslök
• 1/2 dl finhackad dill
• 1 burk stenbitsrom eller motsvarande mängd löjrom
• saft från 1/2 citron
• några stänk delidas eller tabasco
• till servering:
• knäckebröd
• god ost
• smör
• gärna en nubbe

1. Skölj strömmingen och lägg den i en bunke. Blanda samman salt, ättika och vatten och slå det över. Täck med plastfolie och låt stå i kylen ett dygn.
2. Låt strömmingen rinna av i ett durkslag och dra sedan av skinnet. Det går enkelt och alla strömmingfiléer kommer att lossna i två delar. Det är perfekt så.
3. Blanda resten av ingredienserna till en sås och blanda ner strömmingen. Kyl några timmar och servera sedan med knäckebröd, ost, smör och en snaps.