Gruvligt mord? Nä, hemgjord...
...blodpudding.
Låt mig först säga att jag inte är någon älskare av blodmat. Jag tycker inte det är iiiih! men däremot tycker jag inte alls om smaken. Det här djupt metalliskt mustiga är inte min melodi. Och framför allt tycker jag oerhört illa om blodlukt. Kalla mig fånig, men somt är inte för alla.
Så varför i hela friden har jag ställt mig och gjort blodpudding på en liter blod ur en petflaska med den passande ettiketten "Fanta Exotic"? Svaret heter lillebror Max och han är en blodpuddingfantast.
I och med att vi blivit med stor trädgård och i och med att denna stora trädgård tarvar skötsel och i och med att vi arbetar heltid både maken och jag och jag dessutom har bloggen och matlagningen att tänka på... I och med detta kan jag i min desperation att locka ut lillebror på trädgårdsarbete gå så långt att jag ställer mig och blandar blodpuddingsmet.
Jag kan inte säga något om hurvida den här blodpuddingen var god eftersom jag inte smakade den på grund av det vaga illamående som kom sig av hela projektet. Men Magnus tyckte den var riktigt trevlig trots att han inte äter blodpudding med någon större förtjusning i vanliga fall.
Och Max älskade den och satte i sig nästan en halv form själv. Tur det, eftersom han åker hem med resterna: två stora sockerkaksformar blev det totalt och dessutom en sats blodpuddingsmuffins i teflonmuffinsformen som vi funderade på att dra lingonfrosting över och strössla med baconkrisp. Men det föll på min lathet och lillebrors underutvecklade mathumor.
Efteråt såg köket ut som ett avsnitt av Dexter på grund av lillebrors något valhänta kökshjälp: blodstänk på väggarna, fläckar på golvet och diverse blodiga redskap och bunkar. När jag dessutom råkade beskriva istertillverkning och fettgrevar för lillebror var det bara att dra igång en sats isterkok på det tinade späck som inte hamnade i blodpuddingen.
Men vi fick faktiskt mycket gjort i trädgården också, även om det inte låter så. Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av min middag: en varm macka med mozarella och tomat.
Och slutligen: lyssna inte på Leif Mannerström som säger att med teflonformar behöver man inte klä formen med späck. När jag får tag i honom tänker jag läsa lusen av honom, för han ljuger värre än en häst travar.
En mycket lycklig lillebror med den blodpuddingsform vi klädde i späck. En inte fullt så lycklig storasyster bakom kameran. I bakgrunden: blodkaos. På lillebrors fingrar: tre stora skavsår efter att ha vispat klappgröt igår: "och det var inte ens gott".
Blodpudding
Receptmakare: Tore Wretman, Leif Mannerström och Margit Richert
Portioner: 6-8
Tid: 3-4 timmar
Klä formarna med späck, punkt. Alla som säger något annat ljuger.
- 300 g späck (plus ytterligare till att klä formarna)
- 1 gul lök
- 1 syrligt äpple
- 2 dl gula russin
- 2 msk smör
- 1/2 dl koncentrerad äppeljuice
- 1 liter grisblod
- 1 liter fint rågmjöl
- 1 dl farinsocker
- 20 g salt
- 2 tsk torkad mejram
- 1/2 tsk malen ingefära
- 1/2 tsk malen kryddpeppar
- 1/2 tsk malen kanel
- 10 stötta vitpepparkorn
- 2 stötta kryddnejlikor
- till servering:
- stekt bacon
- rårörda lingon
- stekt potatis
- Klä två stora sockerkaksformar invändigt med tunna skivor utplattat späck och ställ dem i kylen så länge.
- Sätt ugnen på 150 grader och sätt in en form stor nog att rymma båda formarna med ca 2-3 cm vatten i botten. Sätt formen långt ned i ugnen, blodpuddingen bränns lätt annars.
- Finhacka späcket (det går lättast om det är halvfryst och du har en bra kniv). Finhacka löken. Finhacka äpplet. Fräs allt hackat plus russinen i smöret några minuter, häll på äppeljuicen och låt det koka in lite. Låt svalna något.
- Sila blodet ned i en stor bunke och sikta i rågmjölet, lite i taget. Vispa ned det allt eftersom så att du får en gruvligt blodig smet.
- Tillsätt sedan späckfräset och övriga ingredienser.
- Häll smeten i formarna så att de är 3/4 fulla. Täck med aluminiumfolie och grädda i 2 2/2 timme. Stick med en provnål: är nålen torr är fanskapet klart.
- Ta ut sockerkak... förlåt, blodpuddingen ur ugnen och låt stå 15 minuter innan du stjälper upp dem. Ät direkt med rårörda lingon, bacon och kanske stekt potatis.
Kommentarer
Blodpudding är inte min grej heller men blodbröd med vitsås och fläsk, det är mmmm :)
Och lillebröder är bara bäst när de fixar klappgröt åt storasyster :):):)
Jättebra bild på maten där; det ser ut att vara hur gott som helst ju.
Kristina: Hm, det låter inte som något i min smak. Blodet förstör - har försökt äta paltbröd men inte lyckats hur mycket fläsk och sås jag än dränker det i.
Saxit: Är du ironisk? Jag kan ärligt talat inte bedöma ev smaskighet i den bilden, får blodlukt i näsan bara av att titta.
Hur får man skavsår av att vispa klappgröt? :o
Nej jag menar allvar. Jag gillar blodpudding jag också. Jag äter svartsoppa när den tiden är inne också. :)
För inte så längesedan fick jag tag i en fin spansk blodkorv som jag slängde i en paella. :)
Angelica: Han har inte lärt sig vispa ordentligt säger jag, men det förnekar han trots att jag sett honom in action och försökt lära honom.
Saxit: Tack då! Att få blodpudding att se gott ut torde ju vara lite av en bedrift? :P
Och jag VILL verkligen tycka om blodkorv och jag har lovat lillebror att vi ska laga det, men nä. Det går bara inte ned.
Förtjusande, den vackraste blodpuddingsbild jag någonsin sett!
Ursäkta om jag säger det rent ut: Visst är blodpuddingen snygg, men din lillebror är bedårande vacker!
Blodpudding är magiskt gott med bra bacon eller amerika-fläsk och rårörda lingon med liiiite socker=)
Får det bli nästa helg.
Anna: Tack!
Lisa: Helt min åsikt också. Tyvärr är vi inte ett dugg lika.
Micke: Hm. Jag är inte övertygad. Men kul att kunna väcka blodsuget i dig! :)
Jo, hemgjord blodpudding är något av det godaste som finns. Bondens bod i hötorgshallen har även en som närapå smakar lika gott, om man är lite lat. 69kr kilot tror jag han tar. Värt varenda krona!
Bra att folk inte håller med mig i mitt hat mot blodpudding. :)
Jag försökte ett tag få till lite snofsigare anrättningar med blodpudding. Rulla in den i crepes/omelett eller liknande. Blev aldrig riktigt en hit.
Jag har inget emot blodpudding, skulle gärna göra den själv men har en känsla att min flickvän skulle säga bestämt nej.
Emil: Haha förlåt mig, men det där lät faktiskt rent vidrigt. Men jag förstår tanken.
Jo det blev aldrig riktigt bra, tänka sig... =)
En sak du bara måste testa, är den blodpudding/korv som Michael Spicks, den tyske charkmästaren som håller till i köttboden bakom Ekerödsrasten, gör!
Den ska skivas tunt och ätas kall, antingen bara för att mumsa på, rakt av, eller kanske med en anings dijonsenap på ett gott bröd.
Den är låååångt bort från den svenska varianten (även om jag tycker mycket om svensk blodkorv med bacon och min hemrårörda lingonsylt också).
Hans kött är värt en omväg, frigående Charolais, hängt fyra veckor! Smälter i munnen!
Missa inte!
http://www.ekerodsrasten.se/se/koettbutik.html
(Nej, jag får inte betalt av dem. Jag är bara en matglad olofströmare som ibland tycker det är värt att köra nio mil enkel resa för att göra av med veckopengen hos Michael...)
Sidor