Guava: Is that a superfruit?
Inför min första resa till Mexiko, i juni för tio år sedan, gick jag omkring och drömde om pithayafrukt. Jag älskar pithaya, men köper den ytterst sällan här hemma eftersom den kostar flera hundra kronor kilot. Men hur som helst hade jag Frida Kahlos färgsprakande stilleben på näthinnan och såg fram emot möjligheten att få frossa ohämmat i närodlad kaktusfrukt. De förhoppningarna grusades tyvärr raskt, pithayan var helt enkelt inte i säsong.
Den här gången då, nu när vi åkte i december? Nej, inte nu heller, säsongen börjar först i mars. Men färsk guava serverades däremot till min stora glädje på frukostbuffén.
Jag hade aldrig smakat färsk guava förut, bara i form av marmelad och juice, och av någon anledning hade jag för mig att de konsistensmässigt skulle påminna om den köttiga papayan, men det gjorde de inte alls. Snarare ett mjukt kvittenäpple. Smaken var heller inte överdrivet söt, det var just den där friska, parfymerade tonen från juicen som slår igenom. Kärnorna var knapriga men ganska harmlösa, så jag brydde mig inte om att pilla bort dem.
"Is that a superfruit?" frågade mig en nyfiken amerikansk hotellgäst och jag sa att visst, det kan man nog kalla den, för guava är en av de mest c-vitaminrika frukter som finns och innehåller dessutom a- och b-vintamin samt mineraler. Den mexikanska guavan var relativt liten och som du ser på bilden ljusgul i skinnet med röd pigmentering. Innanmätet var vitt, som ett äpples, men jag har sett asiatisk guava som skiftat i rosa.
Eftersom guava dessutom innehåller mycket pektin är den väl lämpad för marmeladkok. I Mexiko lagar man en slags guavapastej, ate de Guayaba, som påminner om membrillo och äts på liknande sätt till ost.
Jag köpte en bit ate på flygplatsen i Cancún. Pastejen var fastare än membrillo och smakade mest torkat äpple. I ärlighetens namn vet jag inte om jag tycker att den är så rolig till osten rakt upp och ner, så jag tänkte att jag kanske skulle ta och använda biten tillsammans med cream cheese och fylla små smördegsbakelser med, som i kubanska pastelitos. Återkommer om resultatet.
Just det - jag har skaffat en gilla-knapp. Den får ni gärna klicka på om ni vill ge feedback på det ni läste men inte orkar lägga ut texten i kommentarerna.
Nationaldag idag alltså, och mitt i sparrissäsongen är vi. Säsongen kickade igång ganska sent i år beroende på den kalla starten. Vi har odlat sparris själva i trädgården, men plantorna är på tillväxt och bara vissa stänglar har rätta tjockleken, så vi får ge oss till tåls. De få som skjuter upp är däremot gigantiska. Häromkring har sparrisodlingen annars exploderat de senaste åren. Det är positivt, men alla nya odlare har inte samma kvalitetskrav.
Kommentarer
För sitt tjusiga utseende så är de ändå rätt smaklösa, pithaya. Men de smakar kanske annorlunda om de får mogna i sol på trädet ifråga istället för att transporteras med flyg runt halva jorden.
Jag har fått tag i några då och då som hade mer utvecklad smak, men visst hade jag hoppats på solmogna! Har du smakat guava på någon av dina långa resor?
Pithaya har jag aldrig smakat. Guavajuice drack vi ofta i Colombia och jag brukar köpa den här hemma också. I samma land serverades vi Bocadillo (en riktigt söt guavapasta) och arequipe (dulce di leche) med ost. I Colombia kan man också köpa barnmatsburkar med puré och det lär tydligen vara mycket hälsosamt.
Den färska frukten har smakat sisådär när jag fått fatt på den, men jag antar att den är känslig för lagring. Papaya är ju gudomligt i de länder där den odlas, men jag har alltid blivit besviken när jag köpt den i Sverige.
Skoj- det finns superfoods,superfruits, superfats, osv. Generellt tror jag att ju mer "exotisk" vi uppfattar en frukt/bär desto mer hyllar vi den som super. Och visst finns det massor av råvaror som vi låt oss säga för 5 år sedan inte kände till men som idag är ett måste i varje supermedveten människas kost. Nyhetens behag för våra smaklökar kanske? Trevligt att hitta en väg ut från det standardiserade fruktochgrönt-träsket med äpple, banan,apelsin och gurka som ledare.
Pitaya tror jag är godast i drinkar........Pitayamojito tex.
Inger: Guavapuré hade verkligen förgyllt många tårtor. Jag har lite fler sötsaker med hem, ska plocka fram dem så småningom.
Eva: Hon behövde tydligen en etikett för att våga prova. Pithayamojito? Ja den blir ju helt klart exklusiv :)
Här är ett recept på pastelitos de guayaba på min blog som existerade under ett par veckor 2006 ;) Helt okomplicerat med färdig smördeg och färdig guavapasta: http://maracuyafood.blogspot.com/
Rosa guava finns också i Latiamerika förresten! Gott gott (och bra när man har diarré). Min man äter dem gärna helt gröna. Åh...nu längtar jag till Kuba!
Tack Maria, då ska jag pröva ditt recept! Intressant med den stoppande effekten.
Anna: jag drack mest guavajuice i Indonesien men jag minns inte att jag har direkt ätit en guava.
Jag har ätit pithaya på plats i Vietnam, men det var tyvärr mer yta än smaksensation även där. Den smakar helt enkelt inte knallrosa utan bara vitt med svarta prickar.
Guavaträd är dessutom perfekta klätterträd!
Vill minnas att de jag stött på i Etiopien var grönaktiga med rosa innanmäte, fast då plockades de ofta lite omogna tror jag. Fanns även guava på markanderna i Laos, men de i Etiopien var godast.
Härligt, Patrik - se där var väl en näthinnedröm om något i januarimörkret? Att klättra upp i ett etiopiskt guavaträd och bara äta.
Hej! Jag har förgäves sökt efter guava - färsk, frusen, på burk etc - på stan, på nätet...
Jag bodde för många år sedan ett tag i Nigeria, Västafrika. Där växte det ofta guavaträd i trädgårdarna, så även i min svärmors. Några år senare var sönernas favorit guavamarmelad som jag köpte på Alternativ Handel i Göteborg. Jag tror att det var Sackeus / Eguale? Har också för mig att det var ett kvinnokooperativ som tillverkade marmeladen. Jag har tyvärr glömt i vilket afrikanskt land... Södra Afrika, möjligtvis Zimbabwe? Men, en dag fanns inte längre vår älskade marmelad att köpa!? Pojkarna undrade var "farmors marmelad" hade tagit vägen... Fick höra att tillverkningen hade upphört pga lokala oroligheter... Tyvärr verkar det som om de aldrig har kunnat återuppta sin tillverkning i kollektivet. I alla fall inte tillräckligt för export? Så tråkigt, det känns ju alltid bra om man kan bidra på något sätt! Dessutom saknar vi ju den goda marmeladen...
Som sagt, jag har försökt hitta nå'n ersättning, men utan resultat. Torkad guava bland naturgodis, ingen favorit. Ibland ser man det som ingrediens i smoothies och juicer. På nätet har jag hittat guavapuré, men det har varit hos grossister och icke för försäljning till privatpersoner. Om det inte längre tillverkas marmelad som man kan köpa i Sverige, tänkte jag att man kanske kunde försöka att göra egen, av färsk, frusen eller konserverad guava.
Är det någon som känner till återförsäljare på webben eller rentav i "storstaden" Göteborg?
Säkert rätt dyrt per kilo, men det skulle vara kul att testa ändå!
Mvh, Christina
Sidor