I tidningarna rapporteras om ett minskat intresse för halloween i handeln och visst har det amerikanska firandet kanske inte tagit hela Sverige med storm. Men en säker skara fans har det i alla fall: barnen. Som trebarnsmamma gäller det alltså att infria en del förväntningar den här dagen eftersom byns alla barn kommer att dra runt i horder och hota om bus ikväll om de inte får godis. Jag vet många som är kritiska till den nya halloweenseden och morrar över kommersen. Själv tar jag den med ro. Ungdomar har i alla tider knackat dörr till alla större högtider och tiggt lussegåvor, påskägg och midsommarbidrag. Höstlovet är grått och ruggigt, så varför inte lätta upp tristessen en smula? Det är själva tjusningen att som liten få gå runt i mörkret utan vuxna och att få spöka ut sig hur mycket som helst som gör halloweenfirandet så viktigt. Maskerader verkar vid alla andra tillfällen hopplöst ute nu för tiden när du passerat fem års ålder. Vi handlar aldrig något nytt till utklädningen, jag har gott om svarta paltor att låna ut och så målar vi effektfullt rysliga små ansikten med kajalpenna. Mumiekostym av trasade gamla lakan brukar också duga. Den andra viktiga saken med halloween är pumpalyktorna. Det är också de som blivit det allra mest folkkära inslaget. Vi brukar karva lyktor här hemma varje år, en för varje person i hushållet. Därför vill jag helst inte ha några pumpabjässar, det hade blivit för dyrt. Ska jag få tag i roliga pumpor åker jag därför till mitt favoritställe Önsvala utanför Staffanstorp.  På gården i Önsvala har lantbrukaren Lill Jönsson odlat pumpor sedan 1999. Pumporna utgör bara en extrainkomst vid sidan av de traditionella grödorna korn, höstvete, sockerbetor och raps, men på cirka ett hektar mark odlar Lill ett femtiotal olika sorter. Mest prydnadspumpor i olika storlekar, färger och former som säljs till halloweenhelgen, men också en mängd olika matpumpor. Hon bekräftar att intresset för matpumpor har ökat hos kunderna de senaste åren. Lill odlar bland annat den populära butternut squashen, japanska hokkaidopumpor, den färgstarka rouge vif d'temps som nästan ser ut som en stor ost och matklassikern muscat de provence. Just den sistnämnda är lite riskfylld att odla för den har en förhållandevis lång utvecklingstid  och pumpaskörden måste bärgas i slutet av september innan den första frosten kommer. Förvaras de bara torrt och svalt kan de sedan ligga och eftermogna och det tjocka skalet gör att du kan lagra dem länge därhemma  i en temperatur på några plusgrader.  En av de allra vackraste i sortimentet är blåpumpan New Zealand Blue på bilden ovan. Det blådaggiga skalet ser nästan ut som om det bestod av glaserad keramik. Inuti är pumpaköttet läckert mörkorange. Blåpumpor är mycket populära i det australiensiska köket. De går att odla även långt norrut i Sverige eftersom de är relativt köldtåliga. Jag har hittat trådar i amerikanska bloggar där odlare säger sig kunnat lagra blåpumpor i över två år om exemplaren är tillräckligt fina. Vore spännande att prova. Lills egen matlagningsfavorit är den knubbiga mörkgröna vintersquashen Bonbon buttercup (ovan) som nästan ser ut som ett förvuxet ekollon. Precis som det franska namnet antyder är sorten söt och god med ett mjöligt kött som får den att påminna om sötpotatis. De blir mycket krämiga och goda i soppor. Lill brukar skiva dem och baka dem med olivolja i ugnen tillsammans med andra grönsaker. Något nytt pumparecept får ni inte av mig idag, jag måste sticka och handla godis så att jag inte får ketchup i brevlådan ikväll. Men här är en repris på min pumpasoppa med kokosmjölk som jag lagade i fjol.