HANNA: Jag tycker att ilska får alldeles för lite cred. Varje gång jag säger att jag är arg eller någon märker att jag är arg så ska det dyka upp någon viktipetter och berätta att det inte är bra att vara arg och att man ska vara lugn. Var glad! Det är bra att vara glad. Seså, var glad nu. Jag blir alltid djupt förbryllad av det här rådet, för det första att det aldrig någonsin gör en person mindre arg att någon säger åt dem att man inte ska vara arg, snarare tvärtom, och för det andra för att ilska faktiskt inte måste vara negativt.
För vissa är den säkert det, för vissa är ilska säkerligen enkom en nedbrytande, jobbig känsla som får en att göra dumma saker som man ångrar eller saker som skadar andra. Så kan det vara för mig med, men oftast tycker jag att ilska är en fantastisk befriande och energigivande känsla. Men vad är då skillnaden på bra och dålig ilska?
Negativ ilska är, för mig, en ilska som gör att man fastnar i en ond spiral, en ilska som skapar frustration och ett beteende som ständigt kommer tillbaks och föder ny ilska. Ett väldigt enkelt exempel på detta är människor som ägnar all sin tid online på att söka upp människor man stör sig på och fylla alla sina flöden med kritik, gnäll och hat gentemot de människor som fått bli måltavlor för sin ilska. Detta innebär oftast att man hamnar i väldigt långa bråk med individer som är ens ideologiska motsats, bråk som aldrig tar slut, där varje förlust och varje diss känns som en kränkning man måste hämnas. Konton på Twitter som ägnar hela sina dagar åt att printscreena och raljera över personer i en viss politiskt rörelse är ett gott exempel på individer som har fastnat i en väldigt negativ, ilsken spiral som aldrig kommer leda till något förutom ännu mer bråk.
Om man någonsin fastnar i en sån och man märker att allt känns dåligt, negativt och åt helvete - ja, då måste man bryta av allt som ger eld åt ilskan. Sluta prata med personer som föder det, inte besöka forum man blir arg av, sluta besöka sajter som ger upphov till ilskna, även sajter som man kanske håller med, för om man bara fastnar i en rutten ilsken spiral så finns det bara en väg och det är nedåt. Men det går att bryta, och man kanske senare, efter en semester med saker som gör en glad, komma tillbaks med ett nytt och bättre perspektiv.
Men man kan kanalisera ilska på ett bra sätt. Istället för att lägga den på eviga strider och hämnd, så kan man kanalisera in den i lösningar. Jag kan bli riktigt förbannad på människor som gör kränkande saker gentemot andra individer, och om jag använder den ilskan för att tutta på elden rejält när jag försöker komma på hur man gör något åt det situationen så kommer jag bli så otroligt mycket mer produktiv än i alla andra sinnesstämningar jag kan förmå. Om jag känner mig uttråkad så kommer mina lösningar bli platta, om jag är glad så kommer jag inte ta problemet på det allvar som krävs, om jag är kåt så... kommer jag göra något helt annat. Jag kommer verkligen inte vara en bra problemlösare, i alla fall. Ilska är det optimala för mig vid den här sortens problemlösning.
Så, dissa inte ilska. Dissa negativa, ilskna spiraler. Dissa källor som uppenbarligen bara har för avsikt att skapa missnöje, frustration och vrede. Finn din inre arga musa, och se vad hon kan göra för dig. Lyft din stridsyxa och vråla: "Nu ska jag äntligen lösa problemet med den där dumma snea toadörren och eh, eh, att posten hela tiden kommer till min granne Fridh två våningar ner, javisst!!" Det är alltid värt att prova.
Nu till tipsen! Här är några saker som ger mig positiv och motiverande ilska.
I am Legend. Film. Det här är en av de sämsta filmerna jag sett i hela mitt liv och det finns folk som tycker den är bra. Det här gör mig så himla sur, men om en så dålig apokalypsfilm utan någon som helst rimlig röd tråd kan bli omtyckt, ja, då kommer jag kunna skriva ett sånt himla bra manus och bli världens mest uppskattade filmskapare någonsin. I can do it!
Blood. Reklam för mensskydd. I reklamfilmen så visas det blod hela tiden, när folk trillar, slår sig, slåss etc. och det blodet är folk väldigt vana vid att se i film, så ingen tycker det är äckligt. Men mensblod däremot, ujujuj. Den här reklamfilmen lyfter den paradoxen så snyggt och jag blir så välmotiverat arg på konstiga könsnormer att jag känner att jag kan ta hela världen med storm.
Train to Busan. Film. En riktigt bra zombiefilm gör mig så himla glad, när jag ser zombies så tänker jag nämligen alltid på folk jag tycker är otroligt dumma och elaka. De går runt och säger uuuuurgh och gör elaka saker som att äta folk och förstöra för alla andra, precis som riktigt taskiga, dumma människor. Zombies får helt enkelt stå för allt jag tycker är nesligt med världen. Det är stor konst!
LISA: Just nu ställs det krav på att folk som vill ha förändring alltid ska vara diplomatiska och förstående. Alltid komma med konstruktiva förslag och alternativ. God ton avkrävs. Det här är orimliga krav. När du, dina vänner eller ditt barn utsätts för orättvisa, rasism eller sexism är det inte ditt ansvar att vänligt och tålmodigt utbilda förövarna. Det är naturligtvis fint om du gör det, men det är inte ditt personliga ansvar. Inte heller är det du som ska sluta provocera genom att låta ett mörkhyat barn vara Lucia eller att klä dig sedligt. Naturligtvis kan du välja att göra det för att du inte orkar med uppmärksamhet. Men skulden är förövarnas, inte offrets.
Som allra bäst är ilskan förstås när den inte klingar av i förtvivlan utan används som drivkraft för att starta nya projekt. Här är tips på några Facebook-grupper där du kan kanalisera din ilska.
1. #jagärhär är en bra grupp på Facebook där man dränker hatet i kommentarsfält med kärlek. Helt enkelt visar att de som älskar och respekterar är fler än de som hatar.
2. Kirke är ett nätverk för kvinnor på krogen som jag startade i min ilska över hur mansdominerad tävlingen Årets Kock är. Gruppen blev något helt annat och utmynnade i en del coola projekt. Min och andras ilska var början, andras påhittighet utvecklade.
3. Jag är inte rasist, men granskar SDs politik och sprider information.
Sen kommer alltid en massa personer, ofta sådana som själv inte driver, eller ens deltar i, ideella projekt, att gnälla över vad du borde göra i stället. Startar du ett nätverk för att stötta misshandlade kvinnor kommer du att få höra att det minsann finns misshandlade män som behöver hjälp. Engagerar du dig för nyanlända kommer du att få höra långa drapor om fattigpensionärer eller andra utsatta. Dem är det inte värt att bli arg på. Ignorera dem, eller be dem gå och leka på någon annans gård. Be dem starta nätverk för sina hjärtefrågor och lova att puffa för deras nätverk.
Nedan tipsar jag om lite chiliheta grejor för att elda på din konstruktiva ilska.