HANNA: Om ni läst tidigare inlägg i kalendern så borde ni ha börjat bilda en uppfattning av mig, och den lyder förmodligen att jag är blandat superstrikt, jätteorganiserad men också rätt barnslig. Det stämmer i så fall mycket väl.
I det mesta jag gör med andra, oavsett om det är bestämt sedan tidigare eller ej, så blir det så att jag får ta hand om organisering och planering. Detta för att jag är bra på det och också gärna tar det ansvaret då jag inte tycker om när saker är ostrukturerat och otydligt. Det finns ju ont och gott i detta, det är skönt att veta att organiseringen kommer bli tydlig så att folk inte blir osäkra på vad de ska göra eller hur, och människor därför kan arbeta med ett tydligt mål och gott självförtroende, men det är ALDRIG roligt att vara personen som måste påminna och känna sig tjatig. Det spelar ju ingen roll om man är saklig och koncis eller supertrevlig när man gör det, i något skede kommer man bli ansedd som en sträng, uptight typ alternativt som jäkligt passivt aggressiv.
Men detta har en förhållandevis enkel lösning, och det är att helt enkelt gå och bli väldigt barnslig. Låt mig ta exempel från mitt hem, där jag bor med tre andra personer, vilket såklart är blandat trevligt och blandat kaos. När det blir kaos eller man måste informera om saker och veta att alla ser det i tid så måste de där infernaliska lapparna fram, och inget är så potentiellt laddat som en lapp på kylskåpsdörren.
Ruttnande frukt och grönsaker i skålen är typiskt superladdat. Senast detta skedde tog jag en lök och klädde ut den till en glad pirat. Ingen lapp, ingenting, bara en jäkligt rolig gullig lökpirat. Alla såg den och skrattade, plockade upp den, och såg sedan sin egen frukt eller grönsaker som blivit dålig och sa typ "OJOJOJ hoppsan!" och slängde den sedan. Ingen blev sur, ingen kände sig ens pikad, men alla tänkte: "Hahaha, snacka om att saker får sitt eget liv!" och problemet blev löst utan grimaser.
Senast när elen skulle stängas av så satte jag upp en lapp på det, och i samma veva skällde jag ut folk och sa åt dem att sluta gå nakna och knarka. Inte för att någon gör det. Men kul var det!
Det är bra att vara vuxen, men fy vad tråkigt det kan vara att behöva vara den vuxna. Så, blanda in lite barnslighet! Här kommer mina bästa digitala tips för saker som kan kännas supertjatigt och vuxet men som kan göras rätt kul.
1. Scribblenauts Unlimited. Det här är ett spel som lär ut problemlösning och hur man skriver på engelska. Låter kanske jättetråkigt, men lösningarna är så fantastiskt mångsidiga, abstrakta. Så seriösa eller barnsliga man än vill. Man spelar som Maxwell som har en magisk penna, varje gång han skriver ett ord så trollas en fysisk version av ordet fram. Kanske ska du, exempelvis, få ner en katt från ett träd. En del kommer skriva "ladder" och "fireman", för att trolla fram en brandman som räddar katten, eller så kan du, som jag, skriva "gigantic fan" och blåsa ner katten från trädet. Det funkar också! Det här spelet har jag skaffat till många vänner med barn i passande ålder, för det gör engelskaplugget lite mer barnsligt och roligt än att bara sitta och upprepa glosor. Mer lek, mindre tjat!
2. Minecraft. Alltså igen, Minecraft, jag vet att jag nämnt det förut men det här spelet är så underbart mångsidigt, speciellt om du spelar det på dator. Jag kommer nu tipsa om modden Minechem som är perfekt om du av någon anledning måste lära dig det periodiska systemet. Skittråkigt att plugga, men modden är rolig, så trots att jag personligen inte har någon praktisk använding för att jag vet vad Ce, Rn eller Rb är så kan jag det ändå. Så tänk vad bra för någon som faktiskt behöver kunna det!
3. Ibland kan instruktioner på hur man gör saker riktigt illa vara superuppmuntrande om man ska vara en jobbig jäkel som måste lära folk hur de gör saker bra. Det är roligt, och får oftast folk att tänka: "HERREGUD NEJ, okej, hur gör man det på riktigt då?" Internet är givetvis fullt av människor som gör saker humoristiskt illa. Min personliga favorit är Simone Giertz som gör sjukt dåliga robotar. Underbart!
LISA: Man får inte leka med maten. MAN FÅR INTE LEKA MED MATEN!! Hur många gånger har inte denna regel trummats in i ens skalle,
västes i ens öra, skrivits på ens näsa? Ändå är det just det som efterlyses mest i krogvärlden, ja, i alla världar. Kreativitet brukar det kallas, det låter mer bankable. Men egentligen handlar det om att att leka, fast med mycket kunskap. Och börjar man tänka på hur man ska kuna slå mynt av det kan en del av lekfullheten försvinna. Är kreativitet egentligen något annat än prettolekfullhet? Och är prettolekfullhet en oxymoron (sorry, älskar skojiga ord)? Eftersom jag håller på att somna skickar jag er vidare på internetz. Till andra som leker med maten.
Satans vad futuristerna lekte med maten! Egentligen är de föregångare till hela den molekylära gastronomin, men det låtsas få moderna kockar om eftersom många av futuristerna flörtade mer eller mindre med fascismen. En del anammade den helhjärtat.
Har bara en sak att säga: tihi!
Kommentarer överflödiga. Den här gick på repeat hemma!
