Vi tänkte köra temat komplimanger och hyllningar varje måndag. Det finns helt enkelt så många vi vill hylla. Sådana vi känner och sådan vi aldrig kommer att träffa. Att kärleksbomba, sjunga lovsånger och dyrka är en fin del av att vara människa.
HANNA: I fredags fick jag ett jättelångt meddelande från en gammal ytlig bekantskap som var fullt av komplimanger. Jag börjar böla när jag satt där och läste det för det innehöll de finaste sakerna jag hört på säkert ett helt år. Som en sjuk skrutt som precis nyligen kunnat börja skriva igen så är ju garanterat självförtroendet rätt svagt, så bara en sån sak lyste upp hela min kväll och morgonen därefter. En enda komplimang kan göra så mycket om den lämnas vid rätt tillfälle.
Så, idag vill jag ge komplimanger till följande, strålande personer.
Sofia Mirjamsdotter. Sofia är klok, tydlig och en av de mest empatiska människorna jag har haft turen att lära känna under mitt liv. Hennes hjärta är enormt, och hon har en förmåga att förmedla hjärta och empati på ett sätt som talar till mig väldigt bra. Det är tydligt och sakligt, vilket är en imponerande förmåga om man samtidigt skriver med mycket känsla och hjärta.
Lisa Medin. Förutom att Lisa är en strålande serietecknare vars böcker jag absolut tycker att ni ska spana in så är hon också en så genuint varm människa. Oavsett hur mycket eller lite vi setts under året så skickar hon, varje jul, ett egengjort julkort. Jag blir så himla glad varje år!
Agneta Bodin-Söderström. Min rektor på min gamla grundskola. Jag har aspergers, och hade likt många andra ungdomar med aspergers en väldig problematik med att vara på plats i skolan. Studieviljan fanns det inga problem med, men miljön fungerade inte alls för mig. På den här tiden så visste man inte så mycket om aspergers och vilken typ av stöd som behövs, det fanns inte heller samma typer av stöd att söka, ärligt talat visste de flesta inte ens vad aspergers var för något. Men Agneta, som är en klok, förstående eldsjäl fixade så att jag kunde gå ut grundskolan, faktum är att jag fick mer hjälp än vad många barn och ungdomar med aspergers får idag. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne, och hon förtjänar min eviga tacksamhet.
LISA: Det är inte bara en konst att kunna ge komplimanger. Att ta emot dem väl är inte en självklarhet. Själv blir jag ibland en blandning av besvärad och självgod när jag får komplimanger för mitt utseende. Två ganska dåliga känslor. Och när man inte kan dölja sin irritation upplevs man som otacksam.
Mest besvärad blir jag av den kvinnliga hälsningsritualen att överösa varandra med komplimanger om varandras utseende. Till saken hör att man ska avfärda smickret. "Åh, den här gamla trasan." Eller "Jag har inte klippt mig på eeeevigheter." Inställsamma lögner och falsk blygsamhet, muttrade jag. Varför kan man inte bara säga hur glada man är att se varandra, varför måste man kommentera ytligheter. Sedan läste jag den här artikeln och skämdes lite över min snobbighet. Lustigt nog var det först på 1900-talet den här kvinnliga vanan uppstod. Innan dess ansågs det ofint att kommentera andras utseende.
När det gäller barn finns det ett allt starkare konsensus att man i första hand ska ställa engagerade frågor, i andra hand berömma ansträngningar och först i tredje hand berämma resultatet. Och när det gäller att berömma insatser handlar det inte om att berömma försök, utan att berömma en process. . Att berömma barn för att de fortsätter, inte för att de försökt. Att ställa frågor och engagera sig i vad barnet gör är också ett sätt att visa på projektets värde. Det kanske borde appliceras på vuxna också?
Jag tror att det bästa sättet att få en människa förälskad i en är att fråga och lyssna. Kvinnor är i regel bättre på det än män. De män jag känner som har lätt att få kvinnor (eller män) är just frågande lyssnande män, snarare än typen som ger överdådiga komplimanger. Den bästa komplimangen är kanskerent av att lyssna intresserat och aktivt. Nåja, jag har hur som helst några komplimanger att dela ut. Till personer jag älskar att lyssna på.
1. Först teamet Maria Monciou och Alexander Salzberger, teamet bakom Maskeradstaden en ljudbok på Storytel. Maria har skrivit boken om Amir som hamnar i knipa under sitt försök till klassresa från förort till innerstad. Alexander gör en briljant inläsning som gör de levande dialogerna full rättvisa. Jag, som egentligen inte gillar inlästa böcker, lyssnar med andakt.
2. När jag var i USA lyssnade jag en del på NPR och förr i farstun för Car Talk. Mekaniker som gav råd om bilar, men egenligen om livet på samma gång. Min favorit var råden till tjejen som skrivit in och undrade hur hon skulle övertala sina föräldrar att köpa henne en bil. Och fick svaret: "Va, dina föräldrar gav dig ditt liv, den dyrbaraste gåvan av alla. Och nu förvägrar de dig en bil. Det är vansinne!" Tyvärr kan jag inte hitta alla de gamla godingarna, men lyssna dig genom arkiven!
3. Master Chef Australia är världens förmodligen bästa matlagningsprogram. Det beror på domarna Gary Meighan, George Calombaris och Matt Preston som milt, pedagogiskt och kärleksfullt lotsar tittarna och de tävlande genom strapatserna. De är mästare på kunniga komplimanger och får varje deltagare att växa. I andra matlagningsprogram klipps konflikter fram för att öka spänningen. I MCA skulpteras programmet för att framhäva kamratskapet, framstegen och kärleken till mat. Sitt med ett anteckningsblock och krafsa ner stödord för att lära dig hur du på ett underbart och generöst sätt kommenterar andras matlagning. Programmet finns i bland på Youtube men har visats på TV3 och TV8. Passa på när du hittar det!
Dagens recept blir helt enkelt några olika soppor. För en bra soppa värmer själen som den finaste komplimang.
