Det som vi i vår tid förknippar med sommarätande runt glödbäddar och trädgårdsgrillar tar sin början på 1950-talet. Vi hämtar då upp ett nytt måltidsumgänge från USA och med den amerikanska barbecuen. Det är en form av grillmåltider som inte hänger samman med våra egna historiska spett- och halsterstekta köttstycken. Med barbecuen får den svenska matkulturen tre nyheter: grillning av finare köttbitar, fisk och fågel men också genom att köttet kombineras med 1950-talets färgrika och fräscha grönsallader och så småningom också med grillsåser. Nytt blir också själva umgänget runt grillen och att gästerna tittar på när maten tillagas. Det hade man aldrig gjort tidigare.

I Sverige finns ett försteg till 1950-talets växande hemmagrillintresse och det var restauranggrillarna. Trendsättaren här som i mycket annat runt den moderna svenska måltiden var restauratören och hovtraktören Tore Wretman (1916-2003) och som i år skulle ha fyllt ett hundra år. Redan på ett av hans första köksmästararbeten på restaurang Regnbågen på Stureplan i Stockholm år 1937 så installerade han ett rotisseri (roterande spett) och en grill med halster som han hade mött i Frankrike. Han konstaterade att idealhastigheten på grillspettets rotation var fyra varv per minut. För honom låg elegansen i att det nygrillade köttet eller fågeln trancherades framför gästen. Men tidsandan var inte mogen och gästernas intresse inte så stort som förväntat. Han skrev senare i en text att den franska grilltanken var minst 15 år före sin tid, så det blev inget av den på 1930-talet. Men han släppte inte kärleken till ”den öppna härdens gastronomi” utan på 1950-talet installerade han ett nytt rotisseri på sin restaurang Stallmästaregården men också på Teater-Grillen och Opera-Grillen, alla i Stockholm. Hans spareribs av gris med den påpenslade barbecuemarinaden togs upp av många restauranger men svenska kockar vara ovana vid att man skulle pensla köttet under grillningen. Det gjorde att marinaden istället ofta serverades som en sås i en separat såssnipa.

Under 1950-talet matchades det franska rotisseriintresset på restaurang med starten för grillningstrenden efter amerikansk förebild, och den nya trädgårdsfesten barbecue var född. Även om Georg Stephen på metallföretaget Webers i Chicago uppfann klotgrillen 1951 genom att dela på hamnbojar av metall och sätta ben på dem, så användes i Sverige först ugnsgaller och fotskrapor (!) på de svenska glödbäddarna. Ofta var grillarna också fasta konstruktioner murade med tegel, om fotskrapan nu inte lades på några stenar med en eld under. Särskilda metallgrillar på ben lanserades i det sena 50-talet i form av små grillvagnar. Men intresset var egentligen större för elektriska inomhusgrillar eller gas- och gasolgrillar som man ställde direkt på matbordet och som gästerna höll på med som i en slags fonduegemenskap. Osäkerhet hur man skulle göra när man grillade gav snabbt upphov till instruktionsböcker. 1956 kom 'Grillmanboken' från företaget Grillman och året efter 'Grilla och gratinera: 200 recept och tips på goda och lättlagade rätter från Nilsjohan'. Det var framförallt rätter för företagens elektriska bordsgrillar som böckerna skapades för, men som genre var nu grillboken född. Grillandet hade dock uppmärksammats tidigare som i bilden här ovan från Tidens kokbok från 1951. En annan tidig grillkokboksförfattare var Dana Möller som också året 1957 gav ut 'Grillgott och spettvett' och där grillade inte bara kött och fågel, utan också glödbakade en skånsk spettekaka på det roterande spettet. Hon hade också ett tidigt recept på en vitlökshamburgare baserad på fläskfärs. En annan grillbokspionjär var matskribenten Agneta Lampe med sin Gott från grillen (1959) och som redan i den gjorde en genusanalys av grillningen och skrev att: ”Pappa, som i köket ofta är lite bortkommen övertar helt kommandot” vid grillen. Och för kvinnan var hennes råd att titta beundrande på den store grillande vikingen för ”detta är nämligen trivsamt karlagöra!” Egentligen hade könsrollerna redan uppmärksammats i 'Tidens kokbok' från 1951 där fördelarna med picknickgrillning var bl.a. att ”vid denna informella måltid slipper husmodern stå i köket och får njuta av friluftslivet hon också.”

På 1960-talet var slagordet för grillat att ”det går fort” och ”det är roligt”. Grillning beskrivs i köksreklamen som lite amerikanskt och som ett otvunget umgänge utan vita dukar och en massa kvävande och krävande etikett. Vid den här tiden kommer flera nya ordsammansättningar med ordet grill som ”utegrill”, ”grillkväll” och ”grillpanna”. Då blir också ”grillkiosker” i städerna allmänna över hela landet och ersätter de gamla korvkioskerna. På den växande bilismens nya vägrestauranger och motell är grillkorv, grillad entrecote och pommes frites en modern nyhet. Många varuhus installerar i det sena 1960-talet roterande spett på en särskild grillavdelning där man kunde köpa hem varma grillade revbensspjäll eller kycklingdelar från den nya moderna broilern och som lades i en särskild tjock aluminiumpåse för att hålla värmen tills man kom hem. Det är den här grillade kycklingen som i 1970-talets mitt kommer att bli huvudråvaran i maträtten Flygande Jakob. Det vi annars grillat har varierat genom historien. Kött, fläsk, får och fågel har dominerat även om fisk och enstaka skaldjur har förekommit. För 50 år sedan grillade man gärna både lever och njure, något som är sällsynt idag. Kanske sammanfattar ett citat från broschyren 'Grilla med gas' från 1963 bäst poängen med att grilla: ”Grillning gör födan saftig, läcker och lättsmält, och smakämnena framträder bättre än vid andra tillagningsmetoder.”