Jag har blivit med odlingslott. En bördig jordplätt, för mig stor som en åker, som bugar lätt mot solen i sydväst. Med jordmån som grovmalet kaffe, och hallon, sparris och svarta vinbär som permanenta invånare. Ett sånt åtagande är, som ni säkert förstår, rätt stressande. Hur odlar man? Om man aldrig gjort det förut? I mitt floskellexikon stod att alla långa resor börjar med det första steget. Så idag tog jag det. Idag höstgrävde jag.

Och bara där går det att hitta flera olika skolor. Jag valde till slut den som talar mest till min magkänsla, den ekologiska skolan, som menar att jorden ska störas så lite som möjligt: låt maskar, svampmycel och mikroorganismer få utveckla jorden i lugn och ro där nere. Glöm jordfräsen, och tänk inte ens på att gräva upp jordkokor för att slänga tillbaka dem upp och ner bara för att det ser läckert ut med blöt, nyvänd jord. Idealet är att inte behöva göra någonting. Ogräs vänder man inte ner, utan kväver ihjäl med någon form av marktäckning och därunder får härligheten sköta sig själv. Men så är det ju det där med leran, hela landskapet kring odlingslotterna är översköljt av tung lerjord som hela tiden hotar att ta över lotterna igen. Så jag valde en kompromiss: bända upp jorden med en grävgrep. Ner med grepen och knäck till så att jorden spräcks och luftas, men utan att blanda olika lager. När tjälen kommer - om tjälen kommer - fryser jordkokorna sönder till smulor. Så säger teorin åtminstone.

Sedan täckte jag allt med löv, för att följa ett annat budord i ekologisk odling: bar, naken jord är onaturligt och ogräs är blott naturens sätt att rätta till det. Och förresten är jag ju inte så känslig för det här med ogräs, det går ju att äta det med. Grävning sägs dessutom  kunna aktivera vilande ogräsfrön i marken genom att låta dem komma upp i ljuset igen, och det kan jag köpa. Men kommer det att fungera med löven? De multnar dåligt, och det var knappast för gödningens skull jag täckte. Det var mer ett stundens infall. I vår får jag nog kratta bort det mesta igen, men det är ett experiment bland många. Jag provar mig fram, gör, gör ibland rätt men oftare fel, och ser till att lära mig något i båda fallen.

Jag har mycket att lära, många beslut att ta innan jag får skörda. Men en försmak fick jag. Den förra lottägaren hade slarvat lite med potatisupptagningen och jag fick med mig en grabbnäve knölar hem som jag kokade och åt med ohemula mängder smör. Det var smaken av min jords frukter. Och av smör.

Ett tredje budord inom ekologisk odling verkar gå ut på att skaffa sig ett yvigt skägg. Vad tror ni om det?