Jag hade ett samtal med en i Järnagänget vid Saltå kvarn och kom in på hela biten med ekologiskt. Egentligen ville jag prata med honom för att jag var så arg på quinoafrön och ville ha någon at ta ut skiten på. Alltså spottade jag och fräste: "eländiga töntfrön som bara kan funka för snedtändna new age-fetischister och ängsliga gi-damer i Östermalmsvåningar. Vad fan, inte ens peruanerna tycker att det är roligt. De käkar det för att det praktiskt taget är gratis där."
 
Hur som helst kom vi in på den långsiktiga ekotrenden när jag lugnat ner mig lite. Hans hållning var att ekotrenden kommer att fördjupas och öka och till slut bli en naturligt sammansmällt del av vår matkultur i stället för en trend. Nu hör det ju lite till hans jobb att säga att det inte är en kort trend som kommer att passera, men det var faktiskt ändå ganska skönt att höra. I mina tankar hade jag nämligen målat upp en jobbig vision om hur man i mattidningarnas vårnummer 2012 kan läsa de stora hyllande reportagen om den gigantiska ondbonden som driver fram hastigt och hårt drivna kycklingar: "Det är för att jag har trettiotvå miljoner kycklingar på tolv kvadratmeter och för att de får sätta i sig så många tokiga toxiner som de blir så goda.", säger han kanske.   
Eller tomatbonden vars gigantiska tomatväxthus ockuperat varenda kvadratmeter av Holland: "Titta, vi har genmanipulerat tomaten så att den inte bara är mer tomat än planta, utan den har också fått en rolig bjärt lila färg och konkurrerat ut alla andra tomatsorter på jorden genom att skicka ut sina alfaämnen i luften som steriliserar andra tomatsorter."Skribenten nickar och känner att "Yes, det här ligger verkligen i tiden".

Okej, kanske ingen större risk, men å andra sidan känns ofta en trend väldigt självklar när man är i den, som att den alltid kommer att finnas där.