KNUD RASMUSSENS MUSEUM i Ilulissat på Grönland luktar kyla och vindsförråd. Huset är rött, av trä, tre våningar högt. Bakom entrédisken väntar en torr liten herre. Utan ett ord tar han emot inträdesavgiften. De åtta danska kronorna faller ner i en tom kassalåda.

Den lille herrn lutar sig framåt. Ur diskens hemliga gömmor producerar han en blå biljett.

På biljetten står det Nuissariaanguaq 9. Det är inte så illa menat som det låter. Nuissariaanguaq 9 är museets adress.

Råkar det nu vara den 23 mars 2003 klockan 14.10 inträffar följande.

Du går runt på de knarrande trägolven. Du studerar monter efter monter. Du ser slitna skinnkläder, uppstoppade fåglar, blekta brev, gulnade manuskript, pappersknivar av isbjörnben, mjuka stövlar, små kajaker, halvstora kanoter.

På museets andra våning upptäcker du att du inte är ensam. De åtta danska kronornas väktare har följ t dig.

"Är di svensk?", frågar han på mystisk svenskdanska. Och utan att invänta svar fortsätter han:

"Min pappa var svensk." Du står vid en av kanoterna och vet inte vad du ska säga. Du försöker se förstående ut.

"Är di intresserad av kanoter?", undrar museimannen och det finns entusiasm i hans ögon.

"Detta är en matkanot", förklarar han. "Man fraktade hem råvarorna i såna." Du studerar kanoten. Den är av trä och fläckigt läder. Som gammal källarmästare fantiserar du om råvarorna den fraktat. Döda sälar. Fett valkött.

Isbjörn. Valross.

Som gammal källarmästare börjar du må lite illa.

Du låtsas att du har restaurang på Grönland.

Menyn är densamma året om: Smörstekt sälfilé med varma legymer. Valschnitzel. Isbjörn à la King. Valross Provençale. Vår egen husmanskost: sälbullar.

Du går mot trappan.

Den kortvuxne ger sig inte.

"Jag tycker mycket om kanoter. Jag till och med säljer kanoter. Nygjorda. Di kanske är intresserad av nygjorda kanoter?" "Mera av mat", svarar du försiktigt.

"Mat ja, mat ja", ekar kanotälskaren. "Äter di lunch?" Du erkänner att du äter lunch.

"Men så bra, så bra. Korn med." Och du följer mannen till museets minimala matsal. Du hör honom rumstera i köket. Det fräser i en stekpanna. Snart serverar han något:.

Du befarar det värsta.

"Är det säl eller val?", frågar du med ynklig röst. .

"Säl? Val?", skrattar han förtjust. "Det är hjortkotletter från min vilthandlare i Köpenhamn. Jag fick dem i går kväll. De behöver mycket örter och bara en gnutta salt." Som gammal källarmästare är du benägen att hålla med.