Innehållsförteckning på vin?
Det har aldrig funnits så mycket välgjort vin som idag. Det är en välsignelse att vi tack vare forskning och teknisk utveckling i stor utsträckning slipper defekta, obalanserade eller bara rent ut sagt trista viner. Vin är tillståndet mellan druvmust och vinäger och genom att förstå de komplicerade processerna kan vi idag förlänga perioden då vinet är drickbart och dessutom göra det mer njutbart.
Viner från druvor av hög kvalitet och omsorgsfullt framställda under noggrann kontroll av en kunnig vinmakare behöver inte så mycket hjälp och kan bli storartade, långlivade och komplexa med ett minimum av styrning. Men om vi vill kunna dricka chilensk merlot eller australisk chardonnay till ett lågt pris så får man räkna med att naturen behöver hjälp på traven. Stora volymer, vid distribution, jämn kvalitet och ett lågt pris kräver kompromisser.
Ju mer man styr, påverkar och hjälper de naturliga processerna desto mer riskerar man dock att göra vinerna mer likriktade i en fruktig, strömlinjeformad och publik stil. Men det är också den stil av viner som uppskattas och efterfrågas av det stora flertalet konsumenter.
Att de flesta av världens viner idag tillverkas i industriliknande anläggningar och görs i en stil som handlar mer om marknadsundersökningar än terroir sticker i ögonen på dem som tror att det var bättre förr. Tyvärr kan inte ens en armé av kutryggiga vignerons i basker som vårdar sina viner i stearinlljusets sken i fuktiga källare tillfredställa dagens behov av viner.
Det förstår inte Mats-Eric Nillson som nu hittat ett nytt område att ge sig på när e-nummerjakten känns lite 2009. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet angriper han vinindustrin och kräver innehållsdeklaration för viner och delar ut omotiverade rallarsvingar mot tillsatser. Hans argumentation är klen och illa underbyggd utan några vettiga exempel. För när det kommer till kritan så vet han att det i viner inte finns mycket som kan kategoriseras som tillsatser. Han svänger sig med begrepp som ”specialdesignad jäst” och avslöjar därmed sin okunskap om denna grundläggande process inom vinmakning.
Han yvs över att naturlig vinsyra kan tillsättas för att göra vinet friskare men glömmer att berätta att vanliga mjölksyrebakterier räknas som en tillsats när syran ska göras mjukare. Detta är en helt naturlig och traditionell process liksom den berikning av vinet som görs genom ”tillsatsen” jästsediment. Andra icke redovisade ”tillsatser” är syre (!) som får vinet att mogna och kväve som är näring för jästen.
Det som Mats-Eric Nilsson kallar tillsatser är i de flesta fall medel för vinmakningsprocessen såsom enzymer (naturligt förekommande och hjälper bland annat till att lösa ut färg och aromer), klarningsmedel (exempelvis proteiner). Dessa ämnen finns inte med i den färdiga produkten. Däremot finns tillsatta tanniner, vinsyra, koncentrerad druvmust kvar men dessa är samtidigt redan naturligt förekommande vinet. Vill Mats-Erik också att man ska deklarera de tanniner som kommer från fatlagringen? Då kanske vi också ska redovisa det väldoftande vanillinet och kanelsyran som löses ut ur ekfatet som en tillsats också? Ska de aromatiska acetaldehyderna som jästlagret flor bidrar med i finosherry betecknas som en tillsats? Färgen och aromerna som naturkorken släpper ifrån sig till vinet? Ska hela processen återges i ett flödesschema på etiketten?
Självklart anser jag att det är bättre ju mindre man behöver justera vinet och musten. Ingen kan heller tvivla på att jag tycker att viner med ursprungskaraktär är roligare än slätstrukna bulkviner. Men jag vänder mig emot att man med felaktiga argument och okunskap skåpar ut den hårt reglerade och kontrollerade vinindustrin och skrämmer upp den vindrickande allmänheten. Syftet är oklart, men det skulle inte förvåna om vi snart ser en bok med titeln ”Äkta Vin” i bokhandeln.
Kommentarer
Till skillnad från Fox News har Mats-Eric gott uppsåt. Jag tycker att han ofta är bra, när det brister är det på grund av kunskapsbrister.
Mats-Eric är matvärldens motsvarighet till Fox News; han tjänar nog bra med pengar på sin skrämselpropaganda.
Det finns en massa saker att kritisera vinindustrin för. Men det måste göras med kunskap. Inte minst som hi-techgastronomin och mixologin just nu går mot en allt mer generös användning av tillsatser. Och ja, det gäller även omhuldade krogälsklingar. De farligaste kemiska tillsatserna enligt bra studier är socker och salt (naturligtvis beroende på dos). Själv älskar jag många av de så kallade "naturvinerna" och applåderar utvecklingen av dem. Samtidigt ifrågasätter jag rädslan för tillsatser i en dryck som innehåller upp till 15 procent av ett gift som skördar mer dödsoffer än någon vill låtsas om.
Ok! Ett trevande försök med ett fantasivin:
Innehållsförteckning: Druvmust, jäst, jästnäring, socker, svaveldioxid.
Annat som skulle kunna förekomma på listan är vinsyra, kaliumbikarbonat, koncentrerad drumust etc.
Skulle gissa att klarningsmedlen faller under kategorin processmedel och m.a.o. inte behöver redovisas om man tillämpar samma regler som för andra livsmedel. Men om de nu är av särskilt intresse för många skulle man kunna ha en extra rubrik i stil med:
Klarningsmedel: Bentonit, gelatin
Så mycket mer spännande än så bör väl listan inte bli, med tanke på hur hårt reglerad produktionen redan är. Inte heller behöver man på vinetiketten gå in på i detalj när i processen ämnena tillförts och i vilken mängd. Det är inte receptet vi är ute efter, utan en hint om vad det är framställt av (eller kanske intressantare för att avliva vinmyter: vad det inte är framställt av).
Med risk för hålla mig borta från ämnet tycker jag att du, Anders, skrivit en mycket välformulerad text. Jag tror också på ett minimum av styrning i vinproduktionen, och just därför, håller jag faktiskt med Mats om att en innehållsdeklaration (som även visar hur vinet är tillverkat/odlat) skulle vara positiv för konsumenterna. Tydlighet är långtifrån ett signum för vinbranschen.
Vad är problemet med att process och innehållsdeklarera vinet? Är inte det både bra och lärorikt för konsumenterna. Vinmakare har ju inga hämningar mot att beskriva viner som jordens och solens underverk så det är väl bra om de tvingas förtydliga sig.
Vad gäller processen/tillverkningnen så skulle jag säga att det är ogörligt att redovisa den. Vilken nytta skulle konsumenten ha av att känna till avstjälkningsgrad, kallmaceration, jästtemperatur, överpumpmpning, mikroogygenation, tillsats av näringssalter för jästen, typ av klarning,filtrering och kylstabilisering bara för att nämna en liten del av det som sker i vineriet?
När det gäller innehållsdeklarationen så blir det genast knepigare. Innehållet i ett vin är jäst druvmust där alkoholens del redovisas. De tillsatser som finns kvar i vinet (innehållet) är sådant som redan finns i vinet från början såsom sulfit, tannin (garvsyra) och syra. Övriga processmedel som enzymer, klarningsmedel, närsalter etc finns inte kvar i vinet och är därmed inget ”innehåll”.
När det gäller den noggrant reglerade tillsatsen av socker i musten (chaptalisering) för att öka alkoholnivån med maximalt 2% och tillsatsen av syra för att ge vinet fräschör så är det faktiskt en politisk fråga. I de nordligare delarna av Europa får man tillsätta socker medan man i de sydligaste får balansera vinet med syra. Att få tillstånd en redovisning av detta på vinerna, även om det vore intressant, kan nog ses som dödfött. Dessutom skulle portvins- och sherryproducenterna tvingas redovisa mängden druvsprit som tillsätts i deras viner. På champagne skulle vi tvingas läsa om mängden socker och typ av jäst som tillsats innan den andra jäsningen på flaskan samt exakt komposition av ”dosagen”.
Som jag nämnde i texten ovan så blir det nästintill omöjligt att ange alla ämnen som tillkommer vinet genom fatlagring. Hur anges dessa? Ska ekchips redovisas men ekfat undantas?
Hur ska konsumenten kunna tillgodogöra sig all denna information och till vilken nytta. Hur ska den vanlige vindrickaren förstå meningen i att ett portvin har en tillsatts av 15% sprit medan en sherry bara 7% eller varför en champagne har fler ”tillsatser” än ett enkelt, kolsyrat bubbel?
Tilläggas ska också att till skillnad från andra livsmedel redovisas vinets ursprung mycket noga, ibland ner till ett par hektar när och att vinindustrin är mycket starkt reglerad.
För övrigt så biter man sig själv i tummen om man tror att vi får mer genuina viner om tvång på redovisning av process och tillsatser skulle införas. De redan ekonomiskt hårt prövade. tiotusentals småproducenterna skulle digna under byråkrati och kringskäras i sin verksamhet. De stora aktörerna som redan har egna analyslaboratorier, teknisk utrustning och ekonomiska medel kan som vanligt anpassa sig. Fler strömlinjeformade viner som resultat.
Det som gör mig beklämd i debatten är att konsumenter verkar vara mer rädda för tillsatser än för alkoholen som är ett gigantiskt samhällsproblem. Ungefär som när folk är livrädda för tillsatser i marmeladen som till mer än hälften innehåller socker. En bra marmelad behöver inte tillsatser. Men då kostar den mer. Deklaration om hur vinmakandet går till är främst en estetisk fråga. Miljömässigt är bevattning, transporter etc de stora miljöfrågorna.
Lisa: Håller med dig om att det är att sila mygg och svälja elefanter.
veganer och vegetarianer skulle nog bli glada av att veta huruvida rusdrycken är klarad och filtrerad med animaliskt protein eller ej. det har dock ej med enummerhysteri att göra. bra skrivet i övrigt.
Anders - nu tycker jag du överdriver, hur svårt kan det vara att förklara vad man tillsatt druvmusten och vilka processhjälpmedel man använt. Får det inte plats på etiketten så kan man väl hänvisa till en hemsida med produktspecar. Jag förstår inte riktigt varför du tror att konsumenter inte vill veta vad de köper. "Tvingas läsa" - konstigt resonemang du för man behöver inte läsa på etiketten får att få dricka, men om man vill veta vad man köper så är väl det inget orimligt.
Upplys mig gärna om vilka andra livsmedel som har krav på sig att ange vilka processmedel som använts?
Om lagstadgad information (som jag antar att vi fortfarande diskuterar) inte får plats på etiketten är den väl ganska lönlös?
Jag vet att konsumenter vill veta vad de köper. Frågan är vilken information som är relevant och vad konsumenten kan tillgodogöra sig? Redan den enkla informationen om sulfiter skapar missförstånd och obefogad oro.
Förstår inte att det skulle vara så omöjligt att kräva en ingrediensförteckning för vin. Enklast vore väl att använda samma regler som gäller andra livsmedel, varför krångla till det? Klart att processhjälpmedel som inte finns kvar i den färdiga produkten inte ska behöva skrivas ut. (För tillverkarens del skulle det förstås kunna vara extra försäljningsargument att informera om det på hemsida el. likn. om det finns konsumenter som är intresserade av det av etiska skäl, men det gäller ju alla livsmedel.)
Att inte ge någon information alls ger ju också upphov till massa konstiga diskussioner spekulationer, som den om tillsatt socker i vin som var på tapeten för ett tag sedan, då är det väl enklare att det finns deklarerat från början. Visst kan det misstolkas, men att inte ge någon information alls för att man är rädd för att konsumenterna inte förstår den tror jag inte är rätt väg.
För övrigt håller jag med om att det finns betydligt viktigare saker än att märka ut tillsatser i en produkt som till största delen består av gift, men jag ser bara inte varför det skulle vara en svårighet att göra det.
Magnus:
Vi kan ta några exempel: Om vi tar tillsats av socker till musten så kan man göra det innan jäsning för att höja alkoholhalten (chaptalisering). Det är tillåtet i de svalare delarna av Europa för kvalitetsvin med ursprungsbeteckning. Om vi ska redovisa det skulle det kunna göras för ett vitt vin från Alsace genom att skriva ”Total alkoholhalt 13%. Naturlig alkoholhalt 12% + 1% alkohol från 17g utjäst socker per liter must”. Kanon! Enkelt! Jämför vi då med enklaste franska bordsvin (vin de table eller med nytt EU direktiv vin de France) så får man i dem inte chaptalisera så där kommer det alltid att stå ”Naturlig alkoholhalt 13%”. Mindre tillsatser - ergo ett bättre vin?
Tar vi steget till en champagne så skulle det kunna stå ”Total alkoholhalt 12%. Naturlig alkoholhalt 9,5% + 1,5% alkohol från 25g utjäst socker per liter must + 1% alkohol från 17g utjäst socker per liter vin + 8 g socker för sötning”. Jämför vi champagnen med en cava brut nature (spanskt, helt torrt mousserande) så skulle motsvarande vara ”Total alkoholhalt 11,5%. Naturlig alkoholhalt 10,5% + 1% från 17g utjäst socker per liter vin”. Mindre tillsatt socker - ett bättre vin?
För att lösa den problematiken kanske vi ska betrakta tillsatt socker för höjning av alkoholhalten som processhjälpmedel?
Om vi då tar syran som ett exempel så har vi södra Italien som en plats där man gärna vill tillsätta vinsyra för att göra vinerna fräschare. Ponera att vi lyckas övertala vinproducenterna på Sicilien att de ska ange tillsatt syra när fransmännen slipper redovisa tillsatt socker: Ska de ange mängden syra i gram per liter som är tillsatt? Då måste vi räkna den syra som tillsätts redan vid pressning av druvorna varav en stor del försvinner vid jäsningen bland annat. Ska vi redovisa totalt tillsatt syra eller endast den som finns kvar? Ska vi ange syra i gram per liter, total syra eller PH-nivån (den som faktiskt säger mest om hur vinet upplevs). Vilken angivelse ger mest information till kunden?
Fler exempel?
Sjukt intressant diskussion! Jag ställer mig rätt kluven till hela frågan. Å ena sidan låter det som värdefullt med så mycket info som möjligt på etiketten, så att man kan göra ett informerat val. Å andra sidan så säger informationen inte mig ett dugg, trots att jag är påläst nog att fatta vad det står. Men liksom, vad jag jag göra med den infon? Den känns rätt meningslös om man inte redan har en massa kunskap om vin.
Samtidigt har jag bekanta som fortfarande anno 2011 tror att Systemet tillsätter kräkmedel i sina produkter, för "det VET man ju". Fast på dem biter nog ingen information ändå.
Visst är det inte helt enkelt, men samma frågeställningar bör ju dyka upp i många andra livsmedel också, där man ändå på något sätt lyckats producera ingrediensförteckningar. T.ex. bröd, där socker och jäst tillsammans bidrar till jäsningen men omvandlas till andra ämnen under tiden. Framställning av vinäger, soja och andra fermenterade/lagrade produkter kan ju inte vara så fundamentalt annorlunda heller? Är inte helt insatt i hur man mäter och definierar i de olika fallen, men tycker bara rent logiskt att det borde att göra samma sak för vin.
Känns också som vi kanske blanda ihop två olika märkningar, vi har dels ingrediensförteckningen och dels näringsinnehållet, vilka båda i och för sig kunde vara intressant att se. Näringsinnehållet är inga konstigheter, bara en faktiskt mätning eller beräkning av näringsinnehållet i den färdiga produkten. Där kan det bara finnas ett korrekt värde för alkoholhalt, sockerhalt etc per 100g.
Ingrediensförteckningen är kanske lite krångligare, men är å andra sidan inte lika detaljerad. Här säger lagen:
"26 § Ingrediensförteckningen skall omfatta samtliga ingredienser i fallande storleksordning efter den vikt de hade vid tillverkningstillfället. Förteckningen skall föregås av en lämplig rubrik som innehåller ordet ingrediens."
Sedan finns det andra paragrafer som definierar vad som får undantas från ingredienslistan (processhjälpmedel etc), och jag blir inte riktigt klock på var t.ex. socker hamnar i det här fallet, kan man göra det för bröd och alla andra livsmedel som involverar kemiska processer så borde det ju inte vara omöjligt för vin heller?
Som sagt kan man diskutera hur värdefull informationen är för kunden, men kanske kunde det motverka olika myter som uppstår p.g.a. producenterna inte behöver informera om innehållet.
Anders - jag tycker såklart att man ska redovisa processhjälpmedel i alla livsmedel, även om det inte finns rester kvar i produkten. En tillsats måste inte vara något dåligt som gör att man väljer bort en produkt. Men utan information till kunderna så är det ju omöjligt att lära sig något om produkterna, vin, livsmedel eller bilar. För mig är det självklart att var och en ska få så mycket information som möjligt så att man både kan lära sig något och aktivt välja vad man vill köpa eller inte.
Instämmer med Gitto: Det här är en oerhört intressant diskussion.(I synnerhet när alla inblandade är konstruktiva.) Fortsätt!
Om gelatin använts i processen, alltså varit i kontakt med råvarorna, ska det då deklareras trots att inga mätbara halter finns i slutprodukten? Eller ska det mer jämställas med de eventuella skinnhandskar druvplockarna har på sig? ;-)
Bara en tanke till: Personligen är jag mer intresserad av vinarbetarnas arbetsförhållanden och produktens totala miljöpåverkan än ev processhjälpmedel.
Rubriken är förresten lite rolig, jag vet inte om Mats-Erik just sprider okunskap. Men vinmakare som inte informerar om sina dryckers innehåll distribuerar väl just okunskap?
Lisa - utan att ha någon egentlig kunskap i ämnet så tror jag att processhjälpmedel kan påverka arbetsförhållanden och miljö. Man kan kan tänka sig att det hanteras ämnen som i små koncentrationer bedöms som ofarliga men som i 100 liters fat kan orsaka onödiga olyckor/dåliga arbetsmiljöer. Använder man inte lut när man bereder oliver? Det finns säkert bättre exempel. Men absolut så vill man kunna avgöra vilka konsekvenser ens inköp får för exempelvis miljö och hälsa.
gw: Jag har hittills inte hört att gelatin haft menlig inverkan på hälsan. ;-)
Men överhuvudtaget: Varför är alla nu för tiden så besatta av allt som har en kemisk formel? Jag pratar om arbetsvillkor som laglig anställning, dräglig lön, organisationsrätt etc. Om farliga ämnen hanteras är det skyddsutrustning som gäller.
Jag tycker inte den ena medvetenheten behöver utesluta den andra men det märkliga och sorgliga är att den GÖR det så ofta. Den i särklass största chokladrelaterade debatten i Sverige handlar inte om barnhandel på kakaoplantagerna. Utan huruvida man ska säga chokladboll eller n-g-rboll.
Jag vill också gärna ha informativa etiketter, köper ekologiskt så mycket jag kan och tycker att Mats-Eric Nilssons korståg har fört med sig en hel del bra saker eftersom producenter sett över tillsatserna. Men eftersom jag ofrivilligt fick faktagranska en av hans böcker i manusform vet jag att mycket av hans teorier grundar sig i att han inte förstår särskilt mycket av grundläggande naturvetenskap.
"veganer och vegetarianer skulle nog bli glada av att veta huruvida rusdrycken är klarad och filtrerad med animaliskt protein eller ej."
För mig som köttätare är det en icke-fråga, men övertygade veganer och vegetarianer kanske också skulle vilja veta att tillverkning av biodynamiska viner kräver slakt av kor för att kunna gräva ner deras horn enligt preparation 500 och 501. Och inte vilken ko som helst - den skall ha fött minst en kalv, och ha levt i vingårdens omgivningar i flera år. För preparation 502 krävs urinblåsa från hjort, för 503 tarmar från boskap, för 506 boskapens tarmhinna och för preparation 505 skall man använda skallen av ett "domesticated animal". Kanske läge att slakta hunden eller katten? ;-)
Tack Frankofilen! Hade tänkt skriva ett liknande inlägg men ville inte reta upp någon psykiskt labil groddätare. ;)
Det är nog ingen fara, det är ju helt enkelt bara sanningen. Och som sagt, för mig är det här en icke-fråga annat än i så motto att det ytterligare belyser biodynamikens vidskepliga profil. För övrigt är det bukhinnan som krävs för preparation 506, gick lite för fort där.
Frankofilen: Det går alltså inte bra med en gammal självdöd ko?
Synd att ni flippat ut då det från början var en riktgt intressant diskussion.
Ok jag gör ett sista försök med ett exempel. Jag var på bolaget och kikade lite snabbt på ciderhyllan. Jag hade ganska bråttom och ögonen stannade på en rar liten flaska med en väldigt fin etikett där det stod Somersby Apple Cider Organic. Super tänkte jag, en engelsk cider som jag inte sett tidigare. Två flaskor åker ner i korgen och jag skyndar vidare. När det väl är dags att prova dom rara flaskorna blir jag grymt besviken eftersom det var en alkoläsk och inte en cider gjord på äppelmust. Hade jag tagit mig tid att läsa innehållsförteckningen så hade jag direkt vetat att det inte var den här drycken jag var ute efter, dock blev jag vilseledd av den fina etiketten. Min poäng är att alla producenter har möjlighet att - via design/marknadsföring - ge intryck av att vara nästan vad som helst. Väldigt många vill ge intryck av att vara: hälsosamma, genuina, naturliga, rena , närproducerade, miljömedvetna, djurvänliga, ja bra på alla sätt. Men utan adekvat information så är det omöjligt för kunden att avgöra om produkten verkligen uppfyller dom krav man vill ställa på dom produkter man köper. Dessutom så lär man sig mycket av att smaka på en produkt och stämma av det mot en innehållsförteckning. Hursomhelst så hade jag haft mer tid när jag köpte min ciderflaska så hade jag käst innehållsförteckningen och direkt insett att Somersby Apple Cider Organic var en alkoläsk producerad av Carlsberg och inte en äppelcider producerad av en äppelodlare på den engelska landsbygden. Om det samma gällde för vin så skulle jag antagligen snabbt lära mig vilka metoder och tillsatser eller avsaknaden därav som skapar viner som jag tycker om.
I övrigt så är det intressant att så många trivs med att häckla biodynamiska producenter. Min erfarenhet är dels att biodynamiska producenter sällan eller aldrig häcklar andra och dels att många produkter är absolut marknadsledande smakmässigt. Så jag tycker att dom förtjänar en väldigt stor respekt för det resultat dom åstadkommer. Som vanligt är det bara att låta bli att köpa produkterna om man inte sympatiserar med producenten/produktionsmetoderna.
Jag förstår inte varför så många tycker att producenten ska ha ett informationsövertag.
Jättebra inlägg Anders. Hade jag bara läst Mats-Eric Nilssons artikel hade jag förmodligen tänkt "VA! Ska det vara på det här sättet? Va?". Det är så enkelt att reagera med ryggmärgen.
Jag tycker att du har en viktig poäng i att det skulle missgynna små producenter, det är ett perspektiv som ofta glöms bort. Man tror att all innehållsredovisning etc är kostnadsfri, men det är den inte. Ska den vara vederhäftig så måste den kunna kontrolleras och verifieras, och det för med sig administration och kostnader. Dessutom innebär - som du påpekar - valet av parametrar som ska redovisas ett urval som gynnar resp missgynnar vissa regioner/viner.
Biodynamikbashing är alltid ett sätt att skaffa sig själv uppmärksamhet. Att häckla vinmakare som värnar om terror likaså, "kutryggiga vignerons i basker som vårdar sina viner i stearinljusets sken".
Jag har träffat många biodynamiskt odlande vinbönder och kan säga att de är eftertänksamma, hängivna människor som anser att biodynamiken ger bättre viner. De jobbar hårt och är inga bakåtsträvande galningar. De följer Maria Thuns Så- och skördekalender och använder fält- och kompostpreparat som de ofta köper in eftersom de flesta vinbönder inte har djur på gården. Sex preparat används i komposten, läkeörter som t ex rölleka, maskros och kamomill, vissa av dem preparerade omhöljda av djurorgan som kohorn och urinblåsa från hjort. Fältpreparaten som späds ut och sprutas över vingårdarna innehåller mineraler och komposterad kogödsel.
Det handlar inte om att det var bättre förr, biodynamisk vinodling har utvecklats under de senaste tjugo åren. På forskningsinstitutet för Trädgårds- och vinodling i Geisenheim i Rhendalen studeras skillnaden mellan konventionell. ekologisk och biodynamisk vinodling. Där har man sett att de två sistnämnda metoderna får vinstockar med större resistens mot svampangrepp, markerna har en större mångfald av örter och blommor och djur och att jorden är friskare. Nu var det inte själva odlingen som du tog upp utan innehållet i vinerna och möjligheten att deklarera det på något sätt men det är odlingen som är grunden. Med bra druvor behövs oftast inga tillsatser, man kan använda naturjäst och huruvida man filtrerar, klarnar eller tillsätter SO2 är intressant för konsumenten. Ett bra vin utan svavel ger mig en väldigt speciell upplevelse som ju är subjektiv men en upplevelse som jag delar med flera vinvänner. Vinmakaren måste tillsätta lite svavel ibland men jag skulle vilja få hjälp med att kunna välja viner som har lägre halter eller inget svavel alls tillsatt.
Jag tycker inte att problemet är att det finns folk som vill ha en bättre innehållsförteckning. Det skulle jag också vilja ha. Problemet är att många av dem inte inser vilka definitionsmässiga, tekniska och ekonomiska svårigheter som finns, vilket gör att det framstår som en fråga av lättja/ovilja hos producenten.
Själv köper jag gärna biodynamiska livsmedel eftersom jag är för religionsfrihet. Jag bryr mig inte ett skvatt om huruvida vinodlaren ber en Ave Maria eller gräver ner ett kohorn i gödselhögen så länge han eller hon gör bra vin på ett miljövänligt sätt. (Däremot är jag ytterst bekymrad över antroposofins medicinska teorier, men det här är fel plats att avhandla dem på.)
Hur många promille, eller ens promille av promille, av konsumenterna skulle läsa en innehållsdeklaration av vin?
Som Anders Öhman så riktigt påpekar, så kommer krav på sådana, bara att drabba småproducenterna i form av ökad administration och ökade kostnader och därav följande utslagningar. (Minns en debatt nyligen om fröer och EU-regler.)
Det är dags att vända frågeställningen: vad ska det vara bra för? Och hur vet vi det?
Det är dags att kräva att alla nya lagar, förordningar och andra påfund, som ständigt överöses oss småföretagare i förväg redovisas enligt följande schema: vad är avsikten? På vilket sätt uppfyller lagen eller förordningen denna? Finns det någon dokumentation på att den verkligen gör detta?
Vägen till helvetet är inte kantad med goda föresatser utan med lagar och förordningar med goda avsikter.
@Per Stade Tack för din kommentar.
Suck och stön, jag tror inte att ni behöver oroa er för den administrativa bördan, det är skillnad på tredjepartscertifierad produktion och innehållsdeklaration. Tror ni att innehållsförteckning på Findus köttbullar eller ngon annan konventionell livsmedelsprodukt är certifierad? I så fall kan jag avslöja att producenten själv redovisar innehållet. Att informera om innehållet är ett minimalt extraarbete och innebär en minimalkostnad. Om varje liten korvfabrikör, marmeladkokare eller knäckebrödsbagare klarar av det så borde väl en vinmakare klara det. Tro dock inte att jag vill öka bördan för världens småföretagare jag producerar själv livsmedel och vet precis vilka delar av förordningsdjungel som är tveksamma och kostsamma. Däremot så är det en fördel för små producenter med transparans och det är en fördel för kunden att själv få avgöra vad som ska vara i produkten som man köper.
Oj vad den här diskussionen for iväg. Kul!
Att jag inte har svarat eller blandat mig i den beror på akut tidsbrist. Men jag vill ändå göra några nedslag:
1. Cider: Bra exempel. Cider är en av de produkter som inte omfattas av en tydlig, klar och enkel definition och som heller inte styrs rigoröst av lokala regler som vin. Därför kan man råka på sådana bottennapp som Somersby eller Xider.
2. ”kutryggiga vignerons i basker som vårdar sina viner i stearinljusets sken” är ABSOLUT inte ett angrepp på terroirvårdande och hnatverksmässiga vinproducenter. Det var ett sätt att illustrera en spridd, romantisk uppfattning om vinproduktion. Jag högaktar dem som vårdar tradition, ursprung och eget uttryck.
3. Biodynamiker (vilket inte har med ursprungsfrågan att gör men ändå) får gärna ägna sig åt sin homeopatiska, vidskepliga och kvasireligiösa metoder. I don't care. Vinproducenter får också ha trekantiga hattar när de vinifierar, göra korstecken inför skörden eller rådfråga avdöda släktingar om datum för buteljering om de vill. Helt okey. Men om någon hävdar att val av huvudbonad, virvlat vatten eller planeternas position gör vinet bättre så kräver jag faktiskt någon form av dokumentation. Det finns inga studier från Geisenheim, eller någon annanstans, som kan verifiera påståenden om effekterna av biodynamisk odling. Skulle det, mot förmodan, finnas så vore det MYCKET intressant och totalt omstörtande att få ta del av dem. Visa mig tydliga resultat och jag lovar att jag ska böja mig ner i ödmjukhet och omfamna biodynamiken.
4. De av er som vill ha en innehållsförteckning på vin...kom med ett enkelt förslag på hur den skulle se ut så kan vi ha en konstruktiv diskussion.
Som flera redan har skrivit så är det en minst sagt intressant diskussion, men jag förstår inte varför vissa ska krångla till det hela så mycket.
Jag har vid flera tillfällen tidigare diskuterat ämnet både med branschfolk och glada amatörer vilket gör att jag nu helt slutat att förvånas över hur olika det ses på det hela, beroende på vem man pratar med. Det verkar som om den generella uppfattningen skulle vara att vin alltid är en helt naturlig produkt, utan några som helst tillsatser (Även om vissa har fått med sig att svavel brukar vara standard.).
Det förekommer nog lika mycket fusk inom vinvärlden, oavsett om det är storskaliga "bulkvinsproducenter" eller små familjeföretag det gäller, precis som i de flesta andra branscher.
Varför skulle vinindustrin vara ett undantag?
Om småskaliga producenter av andra "livsmedel" klarar av att redovisa innehållet i sina produkter så borde även vinproducenter klara av det. Att det finns en hel del nonsensargument som "det finns inte plats på etiketten", känns mest som konstruerat och väldigt lågt (Använd större etiketter.).
Om innehållet (Inte hela processen från vinranka till konsument.) redovisas, har konsumenterna åtminstone möjligheten att själva välja om de vill ta del av den informationen eller inte, men det är ingen som blir tvingad. Som det ser ut idag famlar alla utom producenten själv i blindo.
Det finns mängder med anledningar till att det inte redovisas idag och självklart är flera av dem seriösa och väl genomtänkta, precis som argumenten från de som förespråkar en deklaration.
Vad som kanske bör diskuteras är enligt mig snarare vilket som är viktigast; konsumentens rätt att veta vad det är för något den får i sig eller producentens rätt att inte berätta vad den säljer.
Personligen hoppas jag att det i framtiden kommer att bli krav på innehållsdeklarationer även för viner, men jag är inte övertygad om att det ändrar så mycket. Det är mest för att jag själv är nyfiken och gärna vill veta vad jag dricker.
Om man ser på ett exempel där en innehållsdeklaration inte fyller någon som helst funktion, är det bara att läsa på en flaska Ramlösa. Ramlösa innehåller 2,7 mg fluor per liter vatten, trots att det ligger över det gränsvärde EU har satt upp för att klassa som skäligt att dricka (Max 1,5 mg per liter.). Ramlösa säljer nog ganska bra ändå...
Ett av de "intressantaste" argumenten mot en innehållsdeklaration på vinflaskor fick jag av en bekant till mig som ansåg att det hotade hans yrkesroll som sommelier, vilket han uttryckte med, citat: "Om alla kan lära sig allt om viner, då blir ju min yrkesroll överflödig...". Jag skrattade mest åt det hela, men han menade tyvärr allvar...
Till de av er som inte redan har sett den brittiska dokumentären "What´s in your Wine?" kan jag rekommendera er att göra det. Visserligen fokuserar den på "fusket" men den visar åtminstone att det inte bara är naturliga produkter i flaskan och att det finns fler orsaker till ett motstånd än platsbrist på etiketten...
Länk till What´s in your Wine?
http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/580566/
Magnus:
Tack för exemplet.
"Innehållsförteckning:Druvmust, jäst, jästnäring, socker, svaveldioxid."
Druvmust - helt ok.
Jäst - helt ok, det ska i så fall givetvis stå på allt vin i så fall.
Jästnäring - nej då det är ett ämne som inte finns kvar i vinet.
Svaveldioxid/sulfiter - redovisas redan.
Socker - Nu blir det knepigt. Är det socker avsett för att höja alkoholhalten, restsocker som är kvar i vinet eller socker för uppsötning? Om du sätter ut socker som är tillsatt för att höja alkoholen så kommer en knastertorr chablis att redovisa socker (sötma) medan en simmigt söt sauternes med 120 g socker inte gör det. Lite förvirrande för konsumenten?
Adam:
Fusk med viner eller andra livsmedel kommer man inte åt genom krav på innehållsdeklaration.
Vad gäller dokumentären du länkar till (använd denna länk istället, min dator tokhängde sig med den andra: http://video.google.com/videoplay?docid=-5264523130033835254# ) så blandar den verkligen bort korten och levererar inget matnyttigt eller nytt. Exemplet att en australiensisk storproducent låter sina röda viner behanlas med ”lactic bacteria” är bara löjeväckande. I princip alla röda viner går igenom denna naurliga process i vinmakningen. Att champagne har olika sötma är ett stilval och ingen indikation på kvalitet. Man behöver inte göra en analys för att få fram hur mycket socker som är tillsatt, det är information man kan hämta på producenternas hemsidor och inget det hymlas med. Att champagne från de stora husen är överprisad (beroende på mycket marknadsföring) är en allmän sanning likaså att ett publikt, fruktigt mousserande vin tilltalar den vanlige konsumenten mer än en stram champagne.
Jag förstår inte var man vill visa med dokumentären. Att det förekommer fusk som avslöjas? Att vissa viner inte är prisvärda? Att viner produceras i enorma volymer till låga priser? Att det används bekämpningsmedel inom vinodlingen? Inget av detta kan ju komma som en överraskning för någon.
"Jäst – helt ok, det ska i så fall givetvis stå på allt vin i så fall."
Nja, har man inte tillfört jäst i processen, utan jäsningen skett endast med de jästceller som finns naturligt i druvjuicen ska det inte skrivas ut.
"Jästnäring – nej då det är ett ämne som inte finns kvar i vinet."
Är lite osäker här, om det betraktas som ett processhjälpmedel så ska det inte skrivas ut, men annars ska det finnas med även om det omvandlats till annan form i den färdiga produkten.
"Socker – Nu blir det knepigt. Är det socker avsett för att höja alkoholhalten, restsocker som är kvar i vinet eller socker för uppsötning?" ...
Så komplicerat behöver inte bli. Syftet med ingrediensen behöver inte framgå av innehållsförteckningen. Man redovisar det som tillsatts i storleksordning efter den vikt det hade vid tillverkningstillfället. Jämför t.ex. med bröd: en tumregel för konsumenten är att om socker listas efter jäst i ingredienslistan så kan man anta att mängden så liten att det färdiga brödet inte innehåller något socker, utan att det förbrukats i jäsningsprocessen. Men kontentan är att innehållsförteckningen inte kommer att ge svar på frågan varför ingrediensen tillsatts, utan bara att den tillsatts, med en indikation om i vilken mängd (genom ingrediensordningen).
Om man vill upplysa konsumenten om hur mycket socker som faktiskt finns i den färdiga produkten pratar vi om näringsdeklaration, där kolhydrater x g varav sockerarter y g brukar redovisas. Systembolaget redovisar ibland också sockerhalten i färdig produkt på sin hemsida.
Reserverar mig för ev. feltolkningar av föreskrifterna för innehållsdeklaration. Men om innehållsdeklaration blir ett krav för vinproducenter så lär det som hjälp till dem tas fram anpassade guider och riktlinjer, och med hjälp av dessa verktyg bör det inte vara någon oöverstiglig uppgift att för någon att producera en innehållsdeklaration.
Adam: Argumentet som din vän sommelieren kom med var riktigt dumt. Med en innehållsdeklaration skulle han få ännu mer att förklara för sina gäster. Bara sedan införandet av redovisning av sulfiter har jag en ny stående fråga på varje vinprovning jag håller.
Magnus: Jästen finns inte i druvan utan i viss omfattning på druvans skal. Men den jäst som är mest aktiv och som bär hudansvaret för alkoholjäsningen finns i vineriet och är identisk med den som ibland tillsätts. Det går inte att göra en distinktion mellan den jäst som man defacto med en aktiv handling adderar i musten och den som hamnar där från den omgivande luften.
Jästnäring är ett processhjälpmedel. Det tillsätts endast om man får problem med jäsningen och konsumeras av jästen.
Vad gäller så sockret: Om man nu inte har näringsinnehåll för vinet utan bara innehållsförteckning så blir det förvirrande för konsumenten att torra viner innehåller socker medan söta viner inte gör det. Särskilt som en del viner med tillsatt socker kan vara torra och andra söta beroende på när tillsatsen skett. Ska koncentrerad druvmust redovisas som socker eller druvmust? Syftet med innehållsförteckningen var väl att göra det enkelt och informativt för konsumenten?
Ett av huvudsyftena med att inte redovisa exempelvis sockertillsats och syra är att vin är en produkt som, i de flesta fall, är präglad av klimat och tradition. I svala områden har man därför tillåtit tillsats av socker och i sydligare delar av Europa tillsats av vinsyra. I områden däremellan finns mer sällan behov av justering. Genom att bara klassa vin som en jäst prdukt av druvmust gör man ingen åtskillnad i processen/innehåll på vinerna beroende på ursprung. Om Sicilianskt vin skulle tvingas redovisa syra, chablis socker men södra Rhône kommer undan så snedvrids konkurrensen. Detta kan man tycka vad man vill om men det innebär att OM det i en avlägsen framtid kommer en lag om innehållsdeklaration så kommer den, med rådande jordbrukspolitik, att sitta mycket hårt inne regionalpolitiskt och innebära många och omfattande undantag samt utjämnande subventioner.
Jäst – Ja, det var den från skalen jag tänkte på som hamnat i druvjuicen naturligt. Visste inte att det var jästen i luften som bär huvudansvaret för jäsningen, men tack, då jag lärt mig något nytt! Hursomhelst skulle jag nog klassa bägge dessa som jäst som ej tillsatts, och följaktligen inte hamnar på innehållsförteckningen, till skillnad från den jäst man ev. aktivt tillsatt. Då är distinktionen inte så svår.
Jästnäring – Ok!
Socker – Koncentrerad druvmust skulle redovisas som koncentrerad druvmust, och socker som socker i min mening.
Jag är helt överrens med dig att innehållsförteckningen inte skulle säga något om smaken utan den informationen måste fortfarande förmedlas på annat sätt. En bit rökt fläsk som inte innehåller rökarom skulle också vara svår att smakbedöma utifrån ingrediensförteckningen om det inte någon annanstans framgår att den är just rökt. Rökaromen från luften redovisas ju inte i ingredienslistan.
Ingrediensförteckningen är bara en liten del av produktupplysningen, för vissa produkter är den mer intressant och upplysande än för andra. Men att just vinindustrin undantas från den leder ju också till ryktesbildning och vanföreställningar. Argumenten att det är för svårt och kostamt att göra den är jag tveksam till, men du har säkert rätt i att det skulle vara komplicerat att få igenom förslaget politiskt, annars hade det nog varit verklighet för länge sedan.
En mesterschmitt och en besservisser slåss i sandlådan? Tror jag ska skriva en debattartikel om det och länka tillbaka till båda dessa.
Jag är måttligt insatt vinnörd, hobbytillverkare av både vin och sprit. Mats-Eric's bästa poäng är om EU's oförmåga att enas om vad som är ekologisk odling. Precis som Anders påpekar, vill de bästa odlarna framställa vin som behöver minimala tillsatser. Dock är vinodling en väldigt riskabel business och inte ens de bästa slotten i bordeaux skulle våga sig på totalitär ekologisk odling. Många ligger väldigt nära, som Pontet Canet till exempel. Problemet är att det kostar mycket. Tittar man över dammen, i Napa Valley är de flesta större producenter certifierat organiska, vad det nu innebär, men det är mest för att de däröver är bättre på att fatta beslut.
Nu var det ju inte de vinerna som diskuterades utan tetraviner och annat otyg som görs drickbart genom olika processer och tillsatser - både naturliga och mindre så. Det finns tre olika intressanta saker att redovisa, och jag ställer mig frågande till huruvida någon som köper viner som kostar 50kr litern är intresserad eller kunnig nog att ta del av dem, men en tetrapak är iallafall stor nog att kunna redovisa dem på:
1 - Receptet, dvs HUR tillverkningen skett. Har druvorna jäst med skal, kommer de från samma druva, samma odlare, har vinet syresats, dvs åldrats genom att bubbla luft genom det, har det lagrats på fat, mixats med exchips, tillsats med ekessence! och vilken typ av ek har använts. Allt som använts för att framställa vinet, även katalysatorer.
2 - Ingredienserna, dvs vad jag dricker. Allt som finns kvar i vinet.
3 - Näringsinnehåll: Kemisk redovisning av vinet. Energiinnehåll, vitaminer etc.
Detta är något som kommer att kosta mer pengar för producenten men som rimligtvis kommer att vara en fördel för kvalitetsproducenterna.
Personligen kan jag säga att jag hade varit intresserad av att se denna informationen när jag druckit "Great Wall of China" rödvin producerat av Shanghai Oil and Food stuff corporation, men det är inte något jag vill se på etiketten av mina trevliga bordeauxviner. Där köper jag ett hantverk, inte en massproducerad legal drog som konsumeras för att döva min besvikelse över att jag inte lever det liv jag hoppats, att jag ignorerar mina barn och har fantasier om praoeleverna på jobbet...
Johan:
Bra inlägg där du sätter fingret på att vi har att göra med viner för olika syften och som vänder sig till olika konsumenter. Vi borde kanske diskutera varför vi tittar på literpriset på vinet när vi ska dricka det till lammet vi vill ska ha skuttat fritt på ekologiska ängar.
Jag har bara en fråga: är jag en mesterschmitt eller en besservisser? ;)
Varför skulle det vara intressant med ett recept på en vinflaska? Det är Johans nummer 2 som är intressant, vad det är man dricker.
Men hemska tanke, tänk om det skulle komma en liten extrarad på de trevliga vinernas etiketter.
Men i slutänden är det väl ändå innehållet som räknas?
Har ändrat rubriken så den bättre speglar innehållet i posten och kommentarerna.
Det här var ju en spännande disskussion.
Min lilla åsikt som jag inte vet om den luftats ovan då jag endast skummat är att jag gärna ser alla "ingredienser" i vinet, även processhjälpmedel. Dels för att det borde vara den enklast möjliga gränsdragningen och dels för att man då kan se hur simplistiskt ett vin kan bli. Det spelar väl ingen större roll egentligen mer än att det kan betraktas som coolt att lyckas göra ett vin utan andra tilsatser än druvjos och jäst.
Man kan jämföra med öl där (rätta mig om jag har fel) oftast ALLA "ingredienser" finns med, särskilt avseende den tyska reinheitsgebot. Man känner ju igen mantrat "malt, humle, jäst och vatten" från olika öler.
Det mesta har redan skrivits i tidigare inlägg. Men jag vidhåller min uppfattning att den enda information, som 99,99% av konsumenterna vill ha redan finns på alla vinförpackningar.
Och att det för hälsan mest riskfyllda innehållet i vin är alkoholen.
För övrigt har jag svårt att ta dem på allvar, som vill ha transparens, men inte kan skriva sitt namn.
Varför vara rädda för att visa innehåll på vin, då kan alla konsumenter själva välja om de vill dricka vin gjort på jästa druvor eller viner som innehåller en del annat som tillsätts i de "moderna vin-fabrikerna".
Det tycker jag känns rättvist mot konsumenten!
Detta tycker jag är anledning nog för en förändring: http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/jordbruk-och-mat/jor...
Med all respekt Ida, så kommer en innehållsdeklaration knappast innehålla information om hur mycket rester av bekämpningsmedel vinet har. Den infon hittar du inte på plommonmarmelad, hallonkräm eller jordgubbsyoghurt eller andra processade fruktprodukter. Det är ju ingen tillsats i vinet.
Och dessutom är det verkligen att sila mygg och svälja kameler att oroa sig för rester cancerframkallande bekämpningsmedel i vin med tanke på att vinet innehåller ca 10-14% cancerframkallande alkohol.
Sidor