It came from the sea
Kom över några fina nävar salicorne, sjökorall, “havssparris” och allt vad den heter. Ser ut lite som ljusgröna vandrande pinnar fast stilla och utan ben. Som ljusgröna pinnar alltså. Eller stjälkar.
Bara för att de växer i vattnig miljö snurrade tankarna direkt in på alger, att jag skulle göra någon form av sallad med sesam och risvinäger, Alltså ungefär som en av standardtillbehören till den japanska algsalladen.
Sedan sparkar jag mig själv i benet och konstaterar: Men hallå, varför så förutsägbar, det här är ju inte ens en alg utan en ört som växer i sank vattnig mark. Dessutom är den inte alls förbehållen Asien utan finns även i Europa. Tänk fritt alltså.
Kanske skulle prova den med lite grovt krossade macadamianötter och hjortron. Eller varför inte med kuber av cantaloupemelon och brödsmulor som stekts med kalonjifrön… Tänk fritt.
En timme senare kommer jag ut ur affären med sesamolja, risvinäger och ingefära.
Jäkla skit också!
Det är som att varje gång högerhanden lagar lamm börjar vänsterhanden fumla efter rosmarin och vitlök. Eller varje gång det lagas vilt tittar enbären fram ur sitt skåp. Antar att man börjar bli gubbe.
Kommentarer
Och här skrev Lisa FW en fin kommentar, men den råkade jag radera internetmupp som jag är. Kontentan var i alla fall (tror jag) att hjortron och macadamianötter lät bra, men att hon inte gillade surt och salt i kombination. Sorry för deleten.
Ha, ha, det var roligt! Du har ju helt rätt förstås, händerna famlar efter klassiska kombinationer. Det handlar väl litet om att då man införskaffar, säg lammfilé för bortåt 30-40 euro vill man ju ogärna sjabbla bort den med konstigheter som ens hjärna får till stånd då man "tänker fritt". I värsta fall blir det oätligt ;-) Dessutom är ju vissa kombinationer utarbetade, genomtänkta och utsökta. En gång har jag tillåtit mig att vara litet legär just med lammet. Oregano och kanel, i stället för rosmarin och vitlök.
I går på midsommaren testade vi en liten inlagd gös, som blev mild och god och inte för salt (och därmed inte heller för hård).
Mycket trevlig blogg ni har!
Han från sopporna
Sidor