Det är bara att erkänna. Jag tjuväter julmat långt innan traditionen föreskriver. Jag vill ha mer jul. Hela tiden. I de mest opassande sammanhang.

En inte alltför avlägsen lördagsmorgon när både jag och Olle var slöa som få skulle det dukas upp till frukost. När jag plötsligt fick ett tvingande habegär efter lussekatter. Så jag sa till min yrvakna och tufsiga älskling att jag bara måste springa och köpa några.

Han mumlade yrvaket nåt i stil med ”värst vad du var pigg” och vacklade in i badrummet. Jag misstänker att han somnade där inne. Och tur var väl det, för det gav mej den tidsfrist jag behövde.

För när jag kom ut ur porten så var det inte bara lussekatter jag var sugen på.

Jag kom hem med kassar fyllda och när olle väl vaknade till och kom ut ur badrummet lagom till frulle stod jag i full färd med att steka små köpeköttbullar och trinda prinskorvar medan honung och chili revbensspjäll (piffade inköpta sådana) blev fint glansiga i ugnen. På brickan väntade julvört, skinka, smör, senap, julmust, lussebullar och pepparkakor.

Det var ett fuskjulbord i miniatyr. Olle hade en min som sa att jag antingen var galen eller så drömde han fortfarande. Och på mitt ansikte var ett väldigt stor illmarigt grin.