I stridens hetta säger jag ibland saker som jag inte riktigt menar. I det här fallet var det julbord. Jag gillar inte julbord. Jag gillar i alla fall inte vanliga julbord om det inte är julafton. Min aversion mot julbord har gjort att de flesta julbord jag gjort på restaurang blivit lite annorlunda. På Coq Blanc och Videgård låg tyngdpunkten på skaldjur och fisk, på East var det ett asiatiskt julbord och på Furillen ett serverat julbord med hummer, ostron och kinesiska godbitar. Jag har aldrig gjort ett vegetariskt julbord även om det är fullt möjligt och det säkert blir gott. Jag har heller inget emot vegetarianer, några av mina bästa vänner är vegetarianer… Herregud, jag ville göra en vegetarisk gourmetrestaurang i mitten av 90-talet, mina kompanjoner skickade genast iväg mig på semester ”så jag fick vila upp mig lite”. Är det ett känsligt ämne? Visst, vegetarianer och veganer kan ostraffat kalla oss andra för ”likätare” och ”komördare”. Om jag skulle kalla någon för ”kanin” eller ”rotfruktspolitruk” skulle det bli ett jäkla liv så det aktar jag mig noga för. Är det inte ofta lite vagt vad som egentligen menas med att vara vegetarian?
– Hej jag är vegetarian men jag äter fisk, skaldjur och kyckling.
Kompis, du är inte vegetarian, du är någon som inte äter kött. Det känns som epitetet Vegetarian blivit ett sätt att vara alternativt politiskt korrekt snarare än en benämning på födopreferenser. Nåväl, tillbaka till julbordet det är väl inte någon tillställning man föreställer sig gå i vegetarianismens färger, eller hur?
– Mmmm, jag är så sugen på julbord, det var åratal sen jag åt… grönkål? Rödbetor? Senap?
Det vegetariska utbudet är ju inte direkt oändligt så om man är vegetarian och går på julbord.. Så meddelar man väl det från början!? Vid beställningen!
– Vi är tolv personer och en är vegetarian, går det att ordna?
Självklart går det att ordna men vill man äta något annat än just rödbetor och ett stackars brysselkål (med baconet bortpetat) så säger man till i förväg! Så när servispersonalen kommer in i köket och annonserar:
– På bord 40 sätter sig tolvan!
och tillägger:
– Å en é vegetarian…
Arbetsbelastningen är hög och stressen likaså så ett sånt här avbrott är inte direkt välkommet.
– En vegetarian? Säger jag.
– Har dom meddelat det i förväg? (det kan ju vara så att någon annan missat och skall halshuggas..)
– Nä, hon kom på det nu.
Då kom det:
– Jävla vegetarianer!
– Vad i helvete tror dom, att vi har ett extra jävla vegetariskt julbord? I frysen då eller??
– Ska jag säga det till gästen?
– Nej för fan, jag fixar det.
Nu gäller det att hitta på något. Vad finns det i kylen? Frysen? Torrförrådet? I torrförrådet hittade jag polenta och risottoris. I frysen fanns Karl-Johansvamp. I kylen Halloumi och lite annat. Så det blev ungefär så här:
Risotto med saffran, risotto med grönsaksbuljong och ett halvt kuvert saffran. Några allmänna tips runt saffran föresten, använd inte för mycket då blir det bittert, lös gärna upp saffranet i lite vodka så frigörs smakerna bättre.
Stekt polenta med tomat och Karl Johansvamp
Koka polentan enligt recept på paketet, låt sjuda fem minuter under omrörning med träsked eller till dess träskeden står rakt upp utan hjälp. Blanda ner tomatstrimlor, tomater som du skär i klyftor sedan skär du bort kärnorna och skär tomatköttet i tre mm breda strimlor. Svampen från frysen var så kallade Champagnekorkar alltså små Karl-Johansvampar där jag strimlade fötterna och blandade ner i polentan, hattarna stekte jag och använde som garnityr. Sedan smaksatte jag polentan med salt, nymalen svartpeppar, lite vit tryffelolja och fyllde blandningen i runda metallringar fyra centimeter i diameter och fyra centimeter höga. För att få lite färg stekte jag polentan medan den låg kvar i metallringarna, tryckte försiktigt ut den ur ringarna och toppade med de stekta svamphattarna.
Grillad Halloumi på stuvad sticklök med dillolja
Halloumi är en hård Cypriotisk ost gjord på en fårmjölk ibland blandad med getmjölk i värsta fall med komjölk (fusk) som går utmärkt att grilla, så det gjorde jag. Lite skuren sticklök fick sjuda i grädde med salt och peppar. En enkel uppläggning med sticklöken i botten, Halloumin ovanpå och några droppar dillolja på toppen, klart.
Tillsammans med gratinerad spenat, grönkål, äggröra med gräslök på kavring blev det ett litet vegetariskt julbord till sist, puh… Snälla säg till i förväg nästa gång! Vegetarisk mat är annars en höjdare och en av de enklaste och snabbaste rätter jag gjort är gnocchi med salvia, citron och skirat smör.
Gnocchi,
uttalas ”njocki”, är färsk potatispasta som går att köpa vakuumförpackad. Koka gnocchin som all pasta enligt formeln 1000 – 100 – 10 dvs. till 100 g pasta 1000 cl (1 l.) vatten och 10 g salt. Gnocchin läggs i det kokande vattnet och är färdig då de flyter upp till ytan. Ta upp med hålslev vartefter de flyter upp och låt rinna av, lägg över i en skål häll över lite smält smör, pressa över citron, salt, peppar och några färska salviablad. Det tar sju minuter och är kanon.
Kommentarer
"– Ska jag säga det till gästen?" :)
Min erfarenhet av vegovänner på restauranger är att de är synnerligen flexibla och nöjer sig med vad de än får in. De är ganska strykvana och förväntar sig väldigt lite av både maten och livet.
Jo, det är väl symptomatiskt...
"De är ganska strykvana och förväntar sig väldigt lite av både maten och livet."
Stackars satar!
Om inte TV4 ordnar en stödgala för dessa olyckliga människor så ska jag starta en facebookgrupp åtminstone.
En mindre korrektur: I polentareceptet dyker det upp en form som du steker polentan i, men det står ingenstans vilken form, eller att man ska hälla polentan i den.
Den stuvade sticklöken låter intressant förresten. Sätts upp på att-göra listan.
G.: Jag har förtydligat nu, det är metallringarna som är formen. Tack!
Oj, jag har så mycket åsikter om deta att jag kontrar med ett eget inlägg i morgon :-)
Bring it on Lisa!!
Brunkål! Det är vad jag längtar mest efter på julbordet. Och så gör min mamma en fantastisk finsk kålrotslåda till varje jul. / En såndär vegetarian
Ja fy för att leverera julbord med vegetariska inslag.
(Jobbar som cateringkock)
En delsvårighet- de vegetariska rätterna är ju eftertraktade även av "köttätarna".
"Tog slut?"- men hur markerades specialrätterna vid uppdukningen?
Åh, jag känner igen paniken när det kommer en vegetarian och man frenetiskt försöker hitta på ett alternativ. En gång som jag framför allt kommer ihåg var en tjej som vi serverade krabbmousse - men var hon vegatarian och hade glömt säga det. Jag gjorde en gurksallad med crème fraiche. När jag serverar den är den stackars tjejen laktosallergiker också. Vad gör man?
Tack för ett underhållande inlägg. Jag håller med om att man får skylla sig själv om man inte meddelar i förväg. Matupplevelsen brukar stå i direkt proportion till vilka möjligheter köket har haft att förebereda sig. Min uppfattning är att de gånger jag meddelat i förväg brukar man få riktigt bra grejer. Som om köket på något sätt velat bräcka förutfattat låga förväntningar. "Jaså, vegetarian va? Vi skall nog jävlar visa dig..."
Själv äter jag inte kött, men säger man det brukar det uppstå långa diskussioner om vad som egentligen avses med "kött" så jag brukar kalla mig vegetarian trots att jag käkar fisk och skaldjur. Att säga peskatorian hjälper inte heller.
Jag tror dock många är rädda för att säga till i förväg eftersom man på sämre ställen kan möta en tråkig attityd till avvikelser från norm.
Sedan har såklart folk olika orsak till sitt dietval och därmed varierande grad av möjligheter till pragmatism.
Just så Peter. Lisa tar upp etikettsidan av vegodiskussionen http://matalskaren.taffel.se/2010/02/27/vegetarianer-pa-krogen/
Vad händer om jag följer med ett sällskap till en vegetarisk restaurang och vid ankomst meddelar att "jag äter bara kött"? ;)
Som vegetarian sedan 14 år tillbaka måste jag säga att jag undrar hur man tänker om man meddelar att man är vego först vid ankomst till restaurangen, för mig är det självklart att ringa innan och kontrollera så att det går att få fram ett vegoalternativ (och luska lite för att se så det vegetariska är något mer spännande än stekta wokgrönsaker (från frysen)). Jag trodde i min enfald att alla gjorde så..
Kanske beror det på hur länge man varit vego? När jag slutade äta kött var det ovanligt med vegetariska alternativ på restauranger, idag är det ju tvärtom ganska vanligt.
Tycker att det är synd på relationen matgäst-kock när det blir såhär. Veggon säljer sig själv kort som just "är van att stå ut med lite av varje", och kocken får ingen chans att visa samtliga gäster vilken fin mat han/hon kan bjuda på.
Karolina hann före, jag tänkte också "Brunkål!" när det gällde dem vegetariska alternativen på julbordet. Gott är det. :)
Jag tänker osökt på kvinnorna som gick på sushibuffe på Rice trots att de inte åt kolhydrater, och som grät ut i Metro när de blivit utslängda efter att ha ätit enbart laxen från sushibitarna och slängt resten:
http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/2010/02/ville-inte-ata-ris-b...
Hahahahaha! Svante, det enda jag tänker nu är faktiskt "typiskt 08:or". Humor på hög nivå för mig :D Också känner de sig förnedrade och går till tidningen, klockrent!
// Ordförande i Skånska lokalpatrioter med humor
Jag är oerhört imponerad, vilken jäkla service att du fick ihop värsta middagen till någon sådär i sista minuten. Jag hade aldrig vågat komma in och säga att jag är vegetarian i sista minuten, aldig! Bra gjort
kallas det inte stockholmsvegetarian när man äter fisk och kyckling? alltså inget rött kött, men resten?
Sidor