Jullovsexperiment: Hacka ditt luktsinne
En av luktsinnets mest användbara förmågor är adaptation : att automatiskt sluta lägga märke till en viss lukt.
Det kanske inte låter så värst märkvärdigt, men om inte luktsinnet "glömde bort" lukter som finns närvarande hela tiden skulle vi ha väldigt svårt att märka när svaga nya lukter tar sig in i ett rum (även viktiga lukter som brandrök). Och vi skulle bli bra mycket mer störda av bakgrundslukt i hemmet: en blommande hyacint på fönsterbänken skulle till exempel kunna parfymera sönder ett helt julbord.
Att inse att man gradvis slutar lägga märke till något är så klart svårt. Därför är adaptation ett ganska ouppmärksammat fenomen, och även om man vet att det finns är det oftast svårt att relatera till - men det går att testa! Det här väldigt enkla experimentet gav mig en rejäl aha-upplevelse första gången jag provade det, trots att jag visste hur det "borde" sluta, och det roliga är att det funkar lika bra på vuxna som på barn.
Luktexperiment
Receptmakare: Malin Sandström (som lärt sig det av Unga ForSkare)
Portioner: för två testare
Tid: nästan ingen
För allra bästa resultat behöver man vara tre personer: en försöksledare som vet vad som ska hända och två försökspersoner som inte vet. Men är man ensam och nyfiken går det att testa själv, också - glöm då inte att vila näsan minst några minuter emellan försöken.
- Tre rätt så höga och smala glas (eller burkar)
- Ett par matskedar malen kanel (helst färsk)
- Ett par matskedar malet kaffe (helst färskt - bryggmalet kaffe från ett hyfsat nyöppnat paket duger bra)
- Häll drygt hälften av kanelen i glas #1
- Häll drygt hälften av kaffet i glas #2
- Blanda resten av kanelen och kaffet i glas #3
- Kalla in dina försökspersoner och ge dem varsitt glas av #1 och #2 (INTE #3). Se till att de sticker näsan i sina glas och andas in doften djupt och ordentligt i någon minut.
- Låt båda lukta snabbt på innehållet i glas #3 och säga vad det är i glaset - helst samtidigt!
Det som bör hända är att den som luktat på kanel självsäkert utropar "Kaffe!", medan den som luktat på kaffe tycker att det är ju helt fel, blandningen luktar bara kanel. Genom att först fullständigt mätta näsan med en av de två dofterna gör man den andra doften i blandningen mycket mer märkbar!
Kommentarer
Så roar sig matnördar!
Haha! Smarta grejor. Låter som Blumenthals försök med någon luktgas han hade. Kul!
Jag har en liten off-topicfråga: Hur kommer det sig att sorbeter tar till sig strukturen efter innehållet? Saken är att en kollega på jobbet sa att päronsorbeten upplevdes som "grynig" för att päronet är på det sättet. Är det jag som är helt tanklös och inte kan komma på något förbannat logiskt eller handlar det om något annat?
Bra grej. Kom att tänka på att hundar inte vänjer sig vid dofter som vi. Om de gjorde de skulle de inte kunna spåra upp någonting, för doftintrycket av spåren från rådjuret eller människan som ska letas efter skulle avta med tiden.
Dette er et ideelt eksperiment i skolen; enkelt og effektfullt. Jeg bruker å starte undervisningen min i (uformell og uvitenskapelig) eksperimentering med mat med nettopp smaks og aromaoppleveelser. Jeg lenker opp dette fra fooducation.org umiddelbart. Må teste dette selv. Tusen takk!
Har testet det nå. Det funker helt strålende. Takk igjen :)
Det här testet måste utvidgas. Jag undrar om lukten därvidlag fungerar som hörseln. Även hörseln vänjer sig vid ljud så att man kan koppla bort dem och koncentrera sig på det som är viktigt. Det gäller när man urskiljer en röst på en fest. Om man ombeds urskilja en annan röst så kan man det. Även synen fungerar ju så så att man inte får överslag av alla synintryck när man kör bil.
Men det är vad beträffar synen och hörseln kanske fråga om en bearbetning vid högre medvetande nivå, där sinnesintrycken bearbetas. Luktsinnet kanske glömmer på en mycket lägre nivå, närmare sinnesintrycket. Kanske däggdjur med framstående luktsinne har mycket lättare att sortera bland sina luktintryck.
Så ett förslag till utvidgning är, med några fler försökspersoner, i randomiserad grupper, fråga för treje glaset:
- Kan du känna några andra lukter?
- Kan du känna kanelen också? (eller kaffet)
- Kan du känna salmiaken också?
Martin: fast röst på fest är snarare ett typiskt expempel på "attention" (ungefär uppmärksamhet, men termen är - i sin neurologiska betydelse - snävare definierad på engelska). Likadant med synintryck och bil. I båda fallen handlar det om viljestyrda processer (så det stämmer att det är en bearbetning på högre nivå; däremot finns det ju inhibitorisk feedback etc ned till lägre nivåer men det ska vi nog inte grotta ner oss i).
Adaptation som den visas i experimentet här är däremot en "automatisk" process på låg/lägre nivå - eller snarare flera låga nivåer. Luktnervcellerna slutar så småningom att signallera när luktstimulus är likadant. Cellerna som tar emot deras signaler ändrar sin behandling av den p g a dynamiken i luktbulben. Luktcortex ändrar i sin tur dynamiskt processningen av data från luktbulben... så sniffar du djupt av en stark lukt ett par sekunder blir du ordentligt bedövad för just den lukten oavsett vad du koncentrerar dig på. (Däremot skulle jag gissa att attention hjälper till viss del att plocka ut luktnyanser ur komplexa lukter som t ex vin - inte så bra, men lite. Men det finns dåligt med forskning på det, för att lukt är så svårmätt)
Det är inte trivialt att lägga till en tredje lukt till experimentet. Man blir även delvis bedövad för liknande lukter, så en tredje lukt behöver vara lika olik båda de andra lukterna. Och lukterna behöver vara ungefär lika "starka" (i förhållande till hur lätt man känner dem), och vara lika mycket eller lite irriterande så att man inte får korseffekter med det trigeminala systemet (som gör att t ex sprit "sticker" i näsan). Och ungefär lika bekanta/lättidentifierade, så man inte får korseffekter från människans allmänt dåliga förmåga att namnge lukter.
Sidor