Jag vill inleda detta inlägg med ett citat, hämtat ut Yngve Ryds läsvärda bok "Ren och Varg - Samer berättar." Den som talar är följaktligen också same. Hans namn var Nilas Tuolja, föddes 1908 och dog 2002 efter ett synnerligen aktivt och innehållsrikt liv, som innehöll traditionell renskötsel, varg- och ekorrjakt och en kosthållning klart lagd åt det animaliska hållet.
"Vi fick inga sjukdomar fastän vi bara åt kött och fisk. Enligt nya regler ska man inte äta mycket kött, varnar de. Jag tror att det är fel, jag har ätit kött hela min livstid och fett och märgben, och alltid varit frisk."
Citatet är slutklämmen i en längre berättelse. Hans familj kunde då och då byta till sig mjöl mot renkött, men den unge Nilas åt sällan bröd. Däremot mängder av renfeta, renspäck, som packades i en av renens magar (dåggen) varvid allt torkades och användes istället för smör i stekpannan.
Som bevis för nyttan med en viss kost och livsföring må Nilas berättelse vara tunn, men berättelser som denna ger en LCHF-flirtare råg i ryggen. Om Nilas klarade ett hårt och långt liv på sin kost, kommer jag åtminstone inte knäa av svaghet och näringsbrist inför morgondagens babysim - även om lördagsmiddagen var mer eller mindre kolhydratfri och med tanke på att babysim kan vara nog så ansträngande.
Här kommer ett tips för alla som undrar hur man gör med redningar då LCHF stämplar två kors över allt vitt, finmalt och processat (vetemjöl, socker, heroin, råttgift etc.) och då en vetemjöls- eller maizenaredning alltså är strängeligen förbjuden: använd kål. Kål som får koka riktigt mjuk i den gryta eller soppa den skall reda och sedan fiskas upp för att mixas till en fin, len puré med lite av koket och sedan röras ner i grytan igen. Det ger samma effekt som en lättare mjölredning. Vilken kål som används verkar inte spela någon roll. Vitkål, broccoli, blomkål, savoykål, ta det som passar.
Just idag passade savoykål. Jag gjorde en clam chowder på kolhydratfobikerns vis. Redd med mixad savoykål saknades varken mjöl eller potatis. Dessutom smakade det förbaskat gott, som Leif Mannerström kanske skulle ha uttryckt det. Musslor, grädde, bacon och kål går så fint tillsammans och spetsad med sommarens allra minsta och sötaste karljohanknoppar blev det en riktigt fager soppa.
Men den föll inte alla i smaken. Tvååringen tog två skedar och hasade sedan ner från sin pall. Resten av kvällen lekte hon att allt var pepparkakor, så det var nog inte aptiten det var fel på. Men sambo-Lisa åt, och satte fingret på LCHF:arens sanna dilemma:
-Hur skall man kunna suga upp all sås när man inte får äta bröd?
Jag letade på Kostdoktorn, men förblev svarslös.
Kål chowder
receptmakare: peter jägerbro
2 riktigt stora portioner, 4 om man får fylla ut med bröd
Gör som ni brukar, och ha i det ni gillar. Poängen är att den skall redas med savoykål. Eller nån annan kål om ni gillar det bättre. Frågan är varför jag skriver recept egentligen, när jag genast uppmanar alla att strunta i det. Servera gärna soppan som jag gjorde, med olivoljestekta fänkålsklyftor som fått bräsera i pressad apelsinsaft. Ni som inte råkar ha fryst karljohansvamp (trots att 2010 var ett välsignat karljohansår) kan väl ta champinjoner istället.
-
250 g rödspätta, skuren i munsbitar
-
1/2 paket rökt stekfläsk, strimlat
-
1 nätkasse blåmusslor
-
1 schalottenlök, finhackad
-
1 vitlöksklyfta, krossad och finhackad
-
1/2 fänkål, finhackad
-
1 lagerblad
-
1/2 huvud savoykål
-
2 dl grädde
-
1/2 liter vatten
-
1 skvätt Pernod
-
En babypåse knoppar av karljohansvamp ur frysen
-
Salt, peppar, olivolja, citron
-
Svetta vitlök, schalottenlök och fänkål i en skvätt olivolja i en stor kastrull, några minuter.
-
Slå i Pernod och låt alkoholen dunsta av, slå sedan i vattnet och låt allt koka upp.
-
Lägg ner de skrapade och kontrollerade musslorna (släng de som är öppna och inte vill sluta sig när du knackar på skalet med en kniv) och lägg på ett lock. Låt koka kraftigt några minuter tills musslorna är genomkokta.
-
Lyft upp musslorna och plocka ur köttet, ställ det åt sidan. Lägg tillbaka skalen i kastrullen och koka några minuter till. Sila sedan av buljongen till en annan kastrull.
-
Slå i grädde och strimlad savoykål. Sjud under lock tills kålen är mjuk, men inte mosig, ca 20 minuter.
-
Ta upp hälften av kålen och mixa så fint du kan med lite av spadet. Red buljongen med purén.
-
Stek fläsket.
-
Stek svamparna i olivolja i het panna (lägg i dem frysta så blir de finare).
-
Hetta upp soppan, lägg ner fisken, musselköttet, fläsket och svamparna.
-
När fisken är precis genomvärmd och klar, smaka av med salt, peppar och citronsaft.
-
Ät utan bröd om du går på diet, ät med bröd om du är en förtappad sockerslav.
Kommentarer
Brrr, dessa grådaskiga inomhusbilder om vintern. Chowdern såg faktiskt riktigt bra ut.
Dina inlägg inspirerar. Här äts nu mer kål än någonsin. (Igår rostad blomkål som tillbehör till en risotto med fänkål och kräftstjärtar + ett löskokt ägg).
En undran angående samernas kosthållning, åt de inga vegetabilier, bär, växter, lavar? T.ex hjortron borde ju kunna ge ett bra vitamintillskott.Jag föreställer mig också att renkött och märg är mer näringsrikt än kött från boskap. Blir nyfiken på boken du nämner.
Jag är inte speciellt kunnig på samisk kosthållning, men har aldrig hört att de ätit lavar. Möjligen som nödmat. Militären lär ut på sina överlevnadskurser hur man äter lavar. Kanske kommer kunskapen från samisk håll. Man åt säkert hjortron, tranbär och andra bär när man kom åt, men basen i maten var animaliskt. Och man kan inte säga annat än att det fungerade för dem.
Kött från naturligt betande djur har en mycket bättre fettsyrebalans.
Kanske någon läsare känner till mer om samisk kost än jag? Hoppas verkligen det, ämnet är intressant.
Men tänk så trist att det inte växer kål på kalfjället! ; )
Det sägs att de åt skott av kvanne, som är en hundkäxsläkting och rik på vitamin c. Även ormrot. Men annars vet jag inte.
Kvanne sätter bra piff på det mesta. Mina plantor tog sig inte så bra i somras, men i år har jag gott hopp.
Det får du ta och berätta mer om, Anna. Jag har inte hört talas om att någon odlar kvanne förut. Använder du den som krydda? Vill minnas att bladen är lite skarpa i smaken, som libbsticka. Men det var länge sedan jag smakade.
Skriver när den tittat upp ;)
Då kontrar jag med skogslöken! :)
Samer (och än mer inuiter) lär ha fått livsnödvändig minimimängd av C-vitamin via framför allt lever (25-35mg/100g för rå lever)
Men även rått kött innehåller ju minimala mängder C-vitamin.
Viktigt är ju att vår kropp ej kan långtidslagra C-vitamin, utan relativt regelbundet tillskott behövs.
Intressanta artikar om kvanne på Wiki.Visste bl a inte att Linne skrivit om kvanne i renmjölk, ej heller att det är en likörkrydda.
Men det där LCHF är ju helt ute, nu är det ju skogshuggardiet med nävgröt och kolbullar som gäller!
Örjan, dessutom berättar samer i Yngve Ryds bok att man rökt kvanne för att skrämma bort varg. En mångsidiga växt, kvannen.
Kurt, en del menar att socialstyrelsen och sedermera livsmedelsverket propagerat för en skogshuggarkost i årtionden. Minus kolbullarna, då. ; )
I vår ska jag börja odla kvanne. Jag kommer nog mest att sylta dem, vilket är vanligt i Frankrike, men andra tips välkomnas!
2011 kan kanske bli kvannens år?
Testade den här rätten, fast i liten egen version (musslorna hade blivit uppätna redan...) och det blev toppengott!
Härligt!
Ah, dessa minnen som rörs upp av att läsa gamla blogginlägg...
Sidor