Bilden är en födelsedagspresent från personalen på min krog i Ryssland. Kärleken till mat är det som driver mig. God mat är ju så fantastiskt.. gott! Jag har förmånen att arbeta med och på restaurang. Förmånen att servera mina gäster god mat. God mat i trevliga gäster är ju så fantastiskt.. trevligt! Det finns få saker som är lika härligt som att få en kram eller ett handslag av trevliga gäster med god mat i. Att få erbjuda en helhetsupplevelse går liksom utanpå allt annat. Jag har tur jag, god mat, trevliga gäster, en och annan kram, kan det bli bättre? Jo, jag är rätt otålig av mig så ibland känner jag att jag vill laga ny mat till fler trevliga gäster så att jag får fler kramar. När jag blir sådär otålig så börjar jag fundera. Funderingarna rör sig mest om god mat men också om trevliga gäster, inredning, tallrikar, menyer, personal, ekonomi, läge, tvätt, städ, stöld, myndigheter, leverantörer, vakter, musik, skyltar.. Det är skitenkelt att öppna krog. Det är bara att tänka på allt, genomföra allt, följa upp allt. Gör du allt så får du en underbar krog och en liten kram då och då, och då blir ju allt lite bättre. Nu var det alltså dags att öppna ny krog. Att servera ny mat. Var börjar jag leta? För mig är maten, som du säkert redan förstått, en av de viktigaste delarna på en restaurang. Världen är full av god mat så varför begränsa sig. Det är absolut inget fel på välhängd, lättstekt entrecôte med nyslagen bearnaise och en tomatsallad med mogna plommontomater, rödlök och en dressing på kallpressad rapsolja och balsamvinäger med flingsalt och nymalen svartpeppar. Helst av allt serverad med trestjärninge Heston Blumenthals pommes frites som tar tre dagar att göra. Keep it simple! Heston har en fantastisk krog i Bray utanför London som heter “The Fat Duck” och lagar även annat än pommes frites till exempel anklever som kyls med flytande kväve under tillagningen och serveras med krabbkex, ostronskum, friterade alger och koriandergravad lax. Keep it simple? Det finns säkert dem som skulle kunna leva på entrecôte flera dagar i veckan. Inte jag. Jag vill ha nya upplevelser. Nya smaker. Jag vill ta min gom på utflykt några gånger i veckan, sen kan det vara gott med en köttbit då och då. Det är ett härligt jobb att plöja igenom kokböcker på jakt efter nya idéer. Det finns så många kokböcker och långt ifrån alla är bra men när man snubblar över sådana klassiker som Cracking the Coconut av Su-Mei Yu, Sichuan Cookery av Fuchsia Dunlop eller Mat och minnen av Tore Wretman då kan man låta tankarna fara iväg. Jag brukar läsa kokböcker som romaner. Recepten är inte på långt när lika viktiga som berättelserna runt dem. Är berätttelsen bra så är oftast recepten de också. När Fuchsia berättar om sina strövtåg i Chendu i västra Kina så känner jag dofterna och smakerna. När det sedan är dags att laga “Koppärriga Mamma Chen's Tofu” är jag väl förberedd. Det kanske är svårt att förbereda sig lika mycket för Tores “Anka Press” då det kräver en ankpress i silver och lite andra specialtillbehör, jag har faktiskt gjort den! Mer om detta lite senare.