Kokboksorgie i London
Världen är så stor så stor.... På en kokbokstävling insåg jag för första gången på riktigt hur stor. Varje år ges ut bortåt 50 000 kokböcker! Piuh!
Nåväl det var alltså Gourmand World Cookbook Award i London häromsisten. Min bok Långkok var nominerad i klassen fransk matlagning (lite märkligt, men bottnar kanske i en tro att långkokta grytor är en fransk uppfinning, vilket ju inte på något vis är fallet). Boken kom trea och jag fick medalj och plakett. Och det var ju skoj. Hela tävlingen skrev jag om på DN kultur den 19 april (ej utlagt på nätet).
En hel del svenskar belönades. 1) Förstaplatser: Ove Boudin i klassen bästa spritbok med Grappa – Italien på flaska (PianoForte), Monika Ahlberg i som bästa celbritetskokbok med "Monikas bästa menyer - för våren" (Prisma). Eva Månsson klassen bästa guidebok med ”Café Gotland” med flera (Isaberg Förlag).
2) Andraplatser: ”Afrodites kök”(Prisma) av Inger Svanborg, med foton av Pepe Nilson i kategorin medelhavsmat.
3) Tredjeplatser: Malin Landqvist i kategorin lättlagat med "En god sommar" (Bokförlaget Max Ström).
Maria Masoomi med "Marias persiska bufféer" (ICA-förlaget) i kategorin bästa bjud- eller festmat.
Elisabeth Johansson för bästa chokladbok med "Lakrits, mint & choklad" (Natur & Kultur). ”Cafe Opera – Drinkbok“ av Jonas Chauri och med foto av Bruno Ehrs i kategorin vinfotografiböcker.
Årets bästa kokbok blev ”Le Calandre” av bröderna Massimiliano och Raffele Alajmo som driver en trestjärnig krog i Italien . Den främsta boken om dryck blev en rysk bok, ”Wines of the USSR – encyclopaedia” av Irene Shurygina (redaktör).
En vän från Tyskland, Olaf Plotke, belönades med andra plats i den prestigefulla genren Food literature med sin Essäsamling "Teller-Gerichte oder Gastrosophie mit dem Hammer". Andras beskrivningar får mig att förbanna att jag valde bort tyskan i högstadiet.
Årets bästa kokbok blev ”Le Calandre” av bröderna Massimiliano och Raffele Alajmo, och yppersta dryckesbok om dryck blev en rysk bok, ”Wines of the USSR – encyclopaedia” av Irene Shurygina (redaktör).
Efter utdelningen, som leddes av den saklige och coole Eduard Cointreau och den björnkramslugne svensken Bo Masser, var det snittar och champagne. Vilket satt fint. Fler rapporter inom kort.
Efter olika bloggäventyr på dn.se och sorligt insomnade Äkta mat är jag så väldans glad att få blogga på taffel igen. Inte minst tänker jag mig att blogga från olika resor samt tjata om inälvsmat, blodmat, gamla brittiska rätter, koreansk, mat från Georgien och...
Kommentarer
Nu känner jag mig plötsligt väldigt obeläst (ja, i kokboksgenren). Femtiotusen om året! Men Café Gotland är iallafall en underbar liten bok - sambon och jag åkte Gotland runt i somras med den som enda guidebok och det blev mycket bra semester.
Det är jättefint att det finns en kokbokstävling och bra att man lyfter fram kokboksförfattare.
Men en tävling där juryn varken läser böckerna eller provlagar recepten är inte mycket till kokbokstävling.
Det man kan tävla i är koncept, design och foto och här är de kulturella skillanderna mycket stora. Svenska kokböcker är enormt snygga internationellt sett.
Därmed inte sagt att någon av böckerna som nämns ovan är oförtjänta av uppmärksamheten. I Jens fall vet ju många av oss att maten blir mycket god.
Lisa, tack för dessa vänliga ord om långkok.
Jag tycker nog ändå att är mycket till kokbokstävling. I en idealisk värld skulle förstås man provlaga recept i tusental, men jag tror ändå att man med erfarenhet och känsla kan vaska fram många intressanta böcker som annars skulle passera obemärkta. Men det blir ju aldrig en exakt och mätbar process förstås.
Till sin hjälp har juryn också många nationella och regionala instanser och medhjälpare runtom i världen. Men ju större nätverk desto bättre bedömningar, så det kan bara bli bättre.
Jag tror verkligen att tävlingen blivit mycket bättre. För några år sedan var den mycket skakig och vinnarna och kategorierna var milt sagt märkliga och väckte en hel del rabalder. När jag var på IACP var tongångarna inte milda precis. Böcker fulla av faktafel, plankningar och olagliga recept tog hem segrar, ofta i fel kategorier.
(En sån sak som att din kokbok ansågs vara en bok om fransk matlagning säger ju en del ...).
Och det är ju kul med kalas och jippon. Man får ta det för vad det är helt enkelt: ett sätt att höja anseendet för kokböcker och kokboksförfattare. Vi får väl hoppas att barnsjukdomarna försvinner.
Saknar verkligen Cook´s Illustrateds recensioner. de provlagade minst ett tiotal recept ur varje kokbok de recenserade. Bland annat konstaterade de att The Sopranos kokbok överraskande nog var utmärkt! Sånt älskar jag.
Ja, du har vettiga synpunkter här. Det är lätt att fastna på ytan och paketering. Jag vet inte hur många kokböcker som gjort mig besviken (och då talar jag inte om enstaka missar utan om genomgående dålig kvalitet på lagbarhet). Ofta kan man som erfaren se att recept är för spartanskt skrivna tycker jag. Det är inte tillräckligt med råd, och när det gäller många stjärnkockars kokböcker har de ofta inte varit inblandade alls själva utan låtit några andra göra jobbet, utan att kolla resultatet. Så tycker jag det verkar i alla fall.
Det finns en annan kokbok om mat på Gotland. Egenutgiven av de främsta krogarna i Visby.
Jag håller definitivt med om det där att recepten inte är genomlagade innan. Man verkar utgå från att en mästerkock ska väl veta vad han håller på med. Men att laga mat och skriva OM mat är två helt olika saker. Som privatperson har man sällan kunskapen att korrigera ett recept, särskilt som jag som gillar at baka så mycket. Det ser fint ut i boken men jag kan inte åstadkomma en tillstymmelse till samma resultat. Sedan finns det ju de kokböcker som är fantastiska både i sin formgivning och i sina recept där man dessutom når bra resultat. Jag lagar alltid ett recept ordentligt en gång. Sedan går jag lös på det. Om det inte funkar första gången är sannolikheten att jag provar igen näst intill noll. Jag har slutat utgå från att det är jag som har gjort fel. Förutom den gången jag hade 2 msk istället för 2 tsk bakpulver i den rackarns kakan och den i stort sett välde fram ur ugnen.
Det finns några kokboksförfattare som notoriskt hoppar över steg och förenklar. Av steg 1-8 så saknar det åtminstone 6 steg. Förenklat ja, men dessvärre sällan med gott resultat.
Sidor