Konsumentmakt har blivit politikernas och företagens bästa ursäkt för att slippa ta ansvar för vår mat.
Oavsett om det handlar om att stoppa barnarbete, djurplågeri, miljöförstöring eller rädda svenska mjölkbönder så anses detta vara konsumentens jobb.
Men vi är kanske som mest maktlösa i vår roll som konsumenter.

Skandalen kring hästköttslasagnen visade tydligen vad som har hänt med vår matproduktion. En enda stor lasagnefabrik i Luxemburg tillverkade lasagne för livsmedelsföretag i 15 olika europeiska länder, bland annat ett antal svenska. Likt övrig tillverkningsindustri så köpte man in råvaror från det land och den producent som var billigast just då.
Och just den här gången råkade det vara en hästskojare i farten.

Trots att alla inblandade företag, inte minst de svenska, var kvalitetscertifierade upp över öronen och bedyrade att de hade full koll på sina råvaror och leverantörer, så blev alla grundlurade.

Det finns många lärdomar att dra av hästköttslasagnen. En av dem borde vara att inse att konsumentmakt inte fungerar. För om inte dessa stora företag klarar av att hålla koll på sin leverantörskedja, hur ska vi då kunna göra det? Och hur ska vi kunna avgöra vad som är rätt när två intressen kolliderar?

Ta exempelvis köttet, där vi länge fått höra att vi som medvetna konsumenter ska äta så lite kött som möjligt för klimatets skull. På senare tid har palmoljan uppmärksammats allt mer som en klimatbov och vi får rådet att välja värmeljus som innehåller animaliskt fett i stället. Och vaaar kommer det animaliska fettet ifrån? Ehrm, ja just det ja.

Låter ekvationen förvirrad? Ja, det är den också. Självklart har vi alla ett ansvar för våra handlingar, i smått som stort, och det gäller även våra val i butiken, men att tro att konsumenten ska ta ett större ansvar än livsmedelsbranschen och politiken, är inget annat än bedrägeri. Vill vi på allvar få något att säga till om, bör vi ställa krav direkt på livsmedelsföretagen, handeln och politikerna genom att kräva att de ska ta sitt ansvar och se till att maten vi köper är juste producerad.

Det är som medborgare vi har större makt, inte som konsumenter.

(Krönika ur tidningen Råd & Rön)