Kung Cadwaladr från Gwynned, eller en liten historia om arvet i magen
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8167","attributes":{"class":"media-image alignnone size-medium wp-image-997","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"300","height":"224","alt":"purjograta\u0308ng"}}]]
Okej, jag är inte från Wales. Ingen i min släkt är, såvitt jag vet från Wales. Ändå har jag ända sedan jag var liten inte kunnat tänka på purjolöken utan att också tänka på att walesiska soldater i något slag mot saxarna hade en purjo i hjälmbrättet för att särskilja sig och varandra från fienden. Jag vet inte var jag läste det här, men min barndoms bokhylla var full av bisarra brittiska historiska barnberättelser och någonstans mellan Ivanhoe och barnversionen av anglo-saxon chronicles måste det ha funnits en bild på en kille med en purjolök i mössan och jag fnissade återkommande åt detta.
I helgen har Sverigedemokraterna haft kongress och när jag tänker på dessa saker i kombination känner jag mig otvetydigt osvensk. Så också när jag tänker på purjolök mest i allmänhet. Man använder ju knappt purjolök i det svenska köket, möjligen finhackad i någon soppa eller nedsmugen i någon fiskrätt, men för att uppleva purjon i sin fulla kulinariska prakt måste man söka sig utanför landets gränser. I Frankrike kokar man dem späda och serverar med vinaigrette eller hollandaise, t ex. Utsökt förstås. Men mitt hjärta ligger nu en gång i den robustare brittiska matlagningen, särskilt så här års, och vad är då bättre än purjolöksgratäng? Ingenting, faktiskt.
(På bilden förekommer gratängen i ömt samkväm med fläsksida tillagat ca efter Andreas (och Hugh Fearnley-Whittingstall) men utan salvia och citron.
Purjolöksgratäng
Receptmakare: Isobel Hadley-Kamptz, fritt efter det brittiska arvet
Portioner: 4, som tillbehör
Tid: 60 minuter
Purjolök passar i fredstid bättre i ugnen än i hjälmen. Parmesan fanns kanske inte på Alfred den stores tid, men det tycker jag inte vi ska låta hindra oss.
- 3 stora purjolökar
- 5 dl fet mjölk
- 20 gram smör
- 60 gram vetemjöl
- 100 gram parmesan, riven.
- lite muskotnöt, färskriven
- 1 dryg dl brödsmulor
- salt & peppar
- Sätt ugnen på 180 grader
- Skär purjolöken i 5 cm långa bitar och skölj ordentligt. Koka bitarna ca 5 minuter. Låt ånga av.
- Smält smöret på låg värme och vispa ner mjölet. Späd med mjölken lite i taget under vispning. När såsen har fin bechamelkonsistens, riv över rejält med muskot, salta och peppra och ha i ca 2/3 av parmesanen.
- Tippa purjolöken i en form. Häll såsen över. Toppa med brödsmulorna och resten av parmesanen.
- Kör i ugn i ca 40 minuter.
Kommentarer
Låter gott!
En fråga, vilken typ av brödsmulor skall man andvända?
vilka som helst funkar nog. om man har nåt gammalt vitt bröd över och smular sönder är det säkert toppen, vi hade inte det just i kväll utan använde pankosmulor.
Så vackert och värdigt! Har börjat gilla purjo eftersom Årstiderna skickar sån magnfikt bra.
Sidor