Det är sällan det lagas fisk hemma hos oss. Och det är jag som är bromsklossen. Olle har suckat, stönat över det och klagat på att jag aldrig vill laga fisk.

Men vi hade en dramatisk fiskincident som satte djupa spår i mig. Inköpte en fisk som måste ha varit gammal eller dålig på nåt sätt och vis, för vid tillagningen tog en outhärdlig stank över lägenheten.

Vi åt den inte, vi är inte korkade.

Matkalaset förpassades till soptunnan och det borde ha varit slutet på historien. Men den vidriga lukten hängde kvar i flera veckors tid i lägenheten oavsett hur mycket vi vädrade. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Och varje gång jag står där vid fiskdisken så ligger minnet i bakhuvudet och skvalpar. Det brukar sluta med att jag muttrar nåt om att vi kan gå till en restaurang och äta fisk istället.

Men jag måste ta mig i kragen och släppa mer fisk över tröskeln. Jag tror män gillar kvinnor som gillar fisk...

Bokcitat: Kvinnan som åt fisk

"Han hade en känsla av att det skulle hjälpa om hans mamma beställde samma mat som Will. Han visste inte varför. Det berodde inte på att man kunde prata i all evighet om stekt svärdfisk, men kanske kunde det visa dem att de hade något gemensamt, att de ibland tänkte likadant. Även om de inte gjorde det.

 "Vi är vegetarianer", sa Marcus. "Men vi äter fisk."

"Alltså är vi egentligen inte vegetarianer."

"Fast vi äter inte fisk så ofta. Ibland fish & chips. Men vi lagar väl aldrig fisk hemma?"

"Inte så ofta, nej."

"Aldrig."

"Skäm inte ut mig."

Han förstod inte hur han kunde skämma ut henne genom att säga att hon aldrig lagade fisk - gillar män kvinnor som lagade fisk? Och i så fall varför?"

Ur Om en pojke av Nick Hornby