-Du har ju ramslök i din odlingslott, fick jag höra i helgen, och min tomma och frågande blick kan bara ha tolkats som att jag var en fullständig idiot som inte hade en aning om vad det där lökrams var för något. Men jag kunde bara inte förstå orden jag nyss hört. Ramslök? I min lott? Så vände jag mig om och såg en anonym bladruska med nya ögon. Jag har ramslök! I min täppa! Och den jag har att tacka är samma person som planterade sparris åt mig för flera år sedan, utan en tanke på mig.

Jag tog med några blad hem och använde dem till ett smör. Nej, inte ett sådant smör. Det är förstås inget som helst fel i att röra ner finstrimlad ramslök i mjukt smör, men jag tog det ett steg längre den här gången. Ni vet säkert att ramslök är en notorisk stinkare, lägg ramslök i kylen och snart smakar allt ramslök. Frys in, i dubbla plastpåsar, och frysen luktar snart ramslök. Det finns inget sätt att hejda ramslökens arom, så varför inte rulla med den istället, och låta lökosandet bli en fördel?

Så jag krossade ramslöksbladen i handen och lade dem i en skål, slog över en tetra vispgrädde och rörde ner en matsked (eller så) filmjölk. I två dagar fick det sedan stå och surna i mitt kök, och idag silade jag av och gjorde smör av det. Jag smakade på den tjocknade grädden, och det slog mig genast att jag träffat rätt. Det var, i brist på ett mindre töntigt ord, delikat. En integrerad arom av lök, och jag skulle utan tvekan ha kunnat äta upp hela bunken, sked för sked.

Jag smakade av med jämna mellanrum under vispandet, och vill påstå att det hela peakade när grädden vispats till en konsistens av rörd creme fraiche, på ett ungefär. Smaken! Aromen! Munkänslan! Ju mer smör det blev av det hela, desto mer dämpades ramslökens inflytande. Men även i det färdiga, ältade, saltade smöret fanns den där. Barnen bredde för sig av smöret på knäckebröd och åt utan problem, rent av i glädje. Jag kanske kan krossa bladen lite mer nästa gång, eller lägga i fler. Eller, för tusan, det blev ju bra så varför gnälla?

Nu måste jag förstås göra smör på löktrav också. Jag måste.