[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8943","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"250","height":"334"}}]]Är det någon mer som är trött på julen? Inte julfirandet och ledigheten i sig utan snarare det där hysteriska julfirandet med skyltning som börjar direkt efter det nya amerikanska påfundet Halloweeen som i sin tur tycks börja förberedas så fort semlorna försvunnit från bagerierna.

Det kanske är dags att börja rensa upp lite bland traditionerna och plocka russinen ur julkakan. Inte minst när det gäller julmaten. Jag klarar mig alldeles utmärkt utan kulinariska fossil som lutfisk och burksill men aldrig i livet utan mängder av mammas renkalvsylta, pappas julskinka och ett enda rituellt dopp i grytan.

Många av mina invandrade vänner har en mycket mer avslappnad relation till julen. De äter helt enkelt allt de tycker är gott och gör vad de tycker är roligt utan några besvärande ”måsten”.
—Vi brukar på att träffas hela familjen och äta god mat när alla ändå är lediga, berättar en turkisk bekant som berättar att de serverar vanlig turkisk mat ”eftersom den är godare än den svenska” . Men däremot blir det mycket svenska julgotter och saffransbullarna är ett välkommet jultillskott. Skälet till att hon vill vara anonym är att hon vill passa på att lovprisa den svenska glöggen, men hennes farmor tycker inte om att hon dricker glögg.

Att midvintern förtjänar en rejäl fest tycks dock de flesta vara ense om. I de flesta kulturer gäller att julen, eller den motsvarande högtidligheten, präglas av frosseri som nästan är en plikt.
– Ät, det finns, brukade min förra norrländska svärmormor säga med en hotfull underton.
I Sverige uppmanas gäster ofta strängt att inte ”gå med julen ur huset” vilket innebär att man är tvungen att i artighetens namn trycka i sig ett par kolor eller nötter innan man går. Men även i andra länder bullas det upp under den kalla årtiden. Det traditionella polska julbordet består av tolv rätter som representerar årets tolv månader. Och är muslimerna firar Ramadan så fastar de visserligen mellan gryning och solnedgång men efter att ha brutit fastan med enkel föda dukas det upp till iftar, en nattlig festmåltid med mustiga soppor och grytor. När sen nymånen dyker upp igen avslutas fastemånaden med en rejäl fest Eid-ul-Fitr.

Förmodligen är det alltså inte bara vi svenskar som går upp i snitt ett drygt halvkilo i vikt under vinterfestligheterna. Naturligtvis finns det klipska sätt att undvika det. Annars kanske du fromt kan underkasta dig ditt öde men i alla fall bestämma dig att vartenda gram som läggs på hullet ska komma från riktigt, riktigt god mat.

Så varför inte passa på att låna den bästa vintermaten från andra kulturer? När allt kommer omkring är det mesta av vårt julfirande mer eller mindre nya lån från andra kulturer. Idén att hugga ner ett alldeles friskt träd och sedan låta det dö och barra ner inomhus kommer från Tyskland. Och jultomten, som ursprungligen hette Sankt Nikolaus en soedvanligt generös grekisk biskop, ett helgon som i flera århundraden förde en tynande tillvaro i Holland innan han kidnappades av amerikanerna och stylades om rejält, bland annat av reklammakarna på Coca –Cola. Röd, vit och fryntlig har han sedan blivit en exportsuccé i hela världen. Svenskarna har dock inte riktigt köpt idén att tomtens kälke ofta dras av renar. Kanske för att vi är lite generade över att en kusin till ”Rudolf med röda mulen” ofta ligger rökt på våra julbord .

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8944","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"219"}}]]När nu pasta, pizza och kebab tagit sig in i vår matkultur är det allså hög tid att ge andra, mer spännande rätter en chans. Visst är julskinka gott men vad sägs att sticka mellan med en mustig grekisk julgryta? Eller varför inte smaksätta den uttjatade julkakan på spanskt vis med anis, saffran och citron? Och när det gäller grönsaksrätter, som förekommer sparsamt på ett traditionellt julbord, finns massor av inspiration att hämta i det persiska köket. Mycket av det vi anser vara klassiska julkryddor smaksätter vardagsmaten söder om Medelhavet och de kryddiga rätterna från länder som Marocko , Iran och Turkiet känns förunderligt samspelta med revbensspjäll och sylta.

Blotta läsandet av främmande recept ger nya idéer som får en att vilja springa ut i köket och experimentera. Ta bara julgröten kutia från Ukraina som innehåller, russin, vallmofrön, honung och kryddor. Eller en persisk gröt full med pistaschmandel som är mycket mer demokratisk än den svenska – här knusslas inte med en ynka mandel utan alla får flera stycken. Leta alltså upp det godaste ur varje lands julmat och lägg till på julbordet eller servera i mellandagarna då det förhoppningsvis finns tid för lite kökspyssel. Och vänta ni bara – om ett par år har ni kanske skapat en helt ny tradition.