Lazone's Martini
Som den trogna läseskaran vet så har jag ett par förebilder i cocktailvärlden. Jamie Boudreau, Jeffrey Morgenthaler, Gaz Regan för att nämna några. En annan barkung är Dale DeGroff som är pappa, eller kanske snarar morfar till en hel drös sagolika kreationer.
Idag är det torsdag. Det är mörkt. Barnen har varit sjuka i dagarna tre. Jag vill ha sprit!
Vände mig till litteraturen och fann Lanzone's Martini som jag aldrig tidigare stött på. Vem är morfar till den? Dale DeGroff! Drinken ska tydligen ha varit husets cocktail på Colony Restaurant på 5th avenue och den ska vara namngiven efter kocken Lazone på Commander's Palace i New Orleans.
I glasen får vi en frisk fläkt av amerikanska södern med skön vanilj och tropisk frukt från Southern Comfort och pigg beska och karamell från Peychaud's Bitters. Det hela spetsas till med syra från lime och toner av anis från Herbsaint. En välbalanserad historia som får mig att sluta ögonen och vänta på en kyss. Jag fick ingen idag. Men imorrn...
Lazone's Martini
Receptmakare: Dale degroff, lätt modifierad av Johan Karlfeldt
The south will not rise again.
- 4,5 cl vodka
- 2,5 cl Southern Comfort
- 2 cl limejuice
- 2,5 cl sockerlag
- 2 stänk Peychaud's Bitters
- 2 stänk Herbsaint (eller någon annan anissprit)
- Blanda rubb å stubb i shaker.
- Skaka.
- Sila.
- Sätt dick i gungstolen och vila hagelbössan mellan bena.
- Drick.
- Shoot a trespasser.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
