Liquoricity Borough
Jag imponeras varje år av bloggare runt om i landet som kör adventskalander och skriver inlägg varje dag från 1-24 december. Stort. Skulle gärna vilja göra detsamma, men är alldeles för lat och eftersom jag mest bloggar om sprit så är jag inte så säker på att min lever och min läkare skulle samtycka.
Men vad tusan, en gång i veckan skulle jag och min lever mäkta med? Således blir det en julinspirerad, nykomponerad cocktail varje söndag fram till jul.
Jag har aldrig varit någon stor glöggförspråkare. För sött och för varmt. Jag dricker ogärna varma drycker (kaffe dricker jag bara för att alla andra gör det) och tycker inte om saker som är för söta. Glögg hamnar således ganska långt ner på min lista över önskedrycker. Men! I år dök det upp en ny smak på glögghyllan - lakrits. Min söta hustru, som för övrigt är gravt lakritsberoende, hade läst "det-stora-glöggtestet" i någon av de större morgontidningarna. Och där var den. Plötsligt. Toppbetyg. Ny smak. Lakrits. Vi har nu smuttat lakritsglögg titt som tätt sen en dryg vecka tillbaka. Till och med jag tycker det är gott. Så vad skulle man mer kunna göra med den här drycken...? Eftersom jag har en svår fäbless för Manhattan så kändes det helt naturligt att knalla åt det håller. Tänk er själva. Bourbon eller rye med lakritstoner i munnen och nejlikasmäckade apelsiner i näsan. Det kan inte gå fel.
Det hela blev en angenäm upplevelse. Bourbon, lakritsglögg, lite sockerlag och ett par sköna stänk bitters gav en underbar julkänsla. Vinsmaken från glöggen tillsammans med whiskyn gjorde att man kände sig hemma i Manhattan borough, men den undersköna lakritssmaken dansade blygsamt runt på tungan och skänkte glädje i hela gommen. Julstjärnorna tindrade, levande ljus i hela huset, drömmen om en vit jul och smäktande smaker.
Sen rann tårarna när Laleh sjöng E-Type. Man är ju bara människa.
Liquoricity Borough
Receptmakare: Johan Karlfeldt
Hej tomtegubbar slå i glasen!
- 6 cl bourbon eller rye (jag använde Maker's Mark)
- 3 cl Lakritsglögg (mig veterligen finns bara Herrgårdsglögg)
- 1,5 cl sockerlag
- 1 rejält stänk Peychaud's bitters
- 1 rejält stänk Creole bitters (svårt att få tag på, men ta en droppe pastis om du inte har Creole bitters)
- Blanda rubb och stubb i en shaker
- Skaka tillsammans med mycket is
- Sila och servera
- Garnera med en rättvis salt mus
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
