Liten eldningskunskap
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8216","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"213","height":"300"}}]]
Att få lite trä att brinna är inte särskilt svårt, förutom i blåst och spöregn - och inte ens då, om du har stormtändstickor. Att elda rätt - något som är nödvändigt om du vill lyckas med vettig matlagning över eld - kräver lite mer ansträngning.
Börja med att kolla om du får elda där du tänkt. Även när det inte är eldningsförbud kan nationalparker och reservat ha strängare regler. Och ska du ut i vanlig skog är det rekommenderat att prata med markägaren först - dessutom kanske du kan få lov att ta något vindfällt träd till ved, vilket är bra mycket enklare än de lösa grenar och ris som du får ta enligt allemansrätten.
Elda på grus eller sand, aldrig på stora stenar eller på bara marken. Sten och berghällar spricker av värmen, medan bar mark kan innehålla rottrådar som ligger och glöder långt efter att din brasa slutat värma. I värsta fall kan resultatet bli en skogsbrand, långt efter att du gått därifrån i trygg förvissning om att du släckt efter dig.
Använd en riktig eldstad som redan finns - klart enklast - eller bygg en egen genom att gräva en decimeterdjup grop, rensa bort alla rötter och fylla på ett skyddslager av sand eller småsten. Bygg helst en ring av sten runtom - den är praktisk att stödja grytor på och skyddar mot glödskvätt. Tar du med en lite större och plattare sten i ringen kan du även baka på den när den blivit varm.
Ta gärna med en rutinerad eldare om du inte är så van själv. Det kan vara förvånansvårt trixigt att få eld på lite ved de första gångerna. Nyckeln heter tålamod: förbered en rejäl hög med spån och tunna stickor, skydda dem från vinden tills flamman fått fart och mata sedan på varsamt med tjockare vedträn, helst torra och gärna kluvna.
Välj eldtyp efter användningsområde, om du kan. Eldar i form av en "hög" med ved är inte alltid så praktiska att laga mat på, men enkla att göra - och ditt enda alternativ om du bara har småpinnar. I sådana fall kan det vara lättare att laga mat om du väntar tills du fått en bra glödbädd.
Har du tillgång till yxa och riktiga stockar blir det roligare. För att koka upp en kanna eller kastrull med vatten kan du klyva ett rakt och hyfsat tjockt vedträ - drygt samma omkrets som din vad - på mitten, ställa halvorna upprätt mot varandra, ett par centimeter isär, och så mata med tunna stickor emellan. Ditt kokkärl står stadigt på vedträ-ändarna, och lågorna och värmen kommer i stort sett gå rakt upp. Resultatet blir en riktad och effektiv låga - det är inte för inte som en sån här eld kallas för "blåslampan".
För mer långvarig matlagning kan du lägga två meterlånga halvgrova stockar parallella med ett litet mellanrum, riktat så att vinden hjälper dig blåsa fart på lågorna, och elda med småved emellan. Har du en tillräckligt stor kastrull kan du ställa den direkt på stockarna! Först kommer bara veden brinna, men så småningom glöder också stockarna och då har du bra matvärme länge. Är du inte klar när stockarna brinner av på mitten, knuffa bara ihop ändarna.
Glöm inte att släcka ordentligt - med vatten eller en hög med jord eller sand - och återställa utseendet på marken efteråt.
Kommentarer
Många bra tips! Du måste ha lagat väldigt mycket mat ute i naturen i dina dar, vad brukar du laga till för gott?
Jag har provat rätt mycket. Till frukost är havregrynsgröt svårslaget, det är ju klart (fast det funkar på stormkök, minst lika bra).
Förkokt potatis inlindad i folie och värmd i glöden är en favorit. Med grillat till - kött eller spett.
Ah. Men det låter jobbigt att förkoka potatis, tror du inte att i folie inlindad rå potatis skulle hinna bli färdig under tiden glöden blir klar för grillning + under tiden för själva grillningen?
Men snälla nån, skriv inte en så lång artikel om eld utan att nämna Yngve Ryds underbara bok "Eld : flammor och glöd - samisk eldkonst" (429 sid!). Yngve Ryd är förövrigt nyligen utsedd till hedersdoktor Umeå universitets humanistiska fakultet, för sitt författarskap och forskning om folkliga naturkunskaper, färdigheter och erfarenheter på nordsvenskt område.
Yngve Ryd berätter b l a att ser man en eldstad i form av en stenring, då vet man att det är sörlänningar som varit i farten. En sådan stenring hindrar inte bara luftflödet till elden, och minskar värmestrålingen, den försvinner inte heller utan blir kvar för alltid.
Andreas: jo, säkert. Men det är lite trixigare att _veta_ att den blir färdig ända in, och man får vara lite mer noggrann med var man lägger den.
Kurt: jag har inte läst mig till min eldkunskap, jag har lärt mig den ute i fält (något jag faktiskt rekommenderar). Böcker på området är inte min starka sida, jag är övertygad om att det finns flera som är bra.
Vad gäller stenringen så rekommenderar jag de flesta att prioritera eldsäkerhet över luftflöde (man kan ju alltid lägga lite strategiska glipor mot vindriktningen om man vill, och en död eld är bra mycket mindre hemskt än en oavsiktlig skogsbrand). Dessutom plockar man _självklart_ undan den efter att man eldat klart, placerar ut stenarna i naturen igen och vänder ev. svarta sidor neråt. Det ingår som en naturlig del i "återställa utseendet på marken efteråt".
Sidor