Kolbulle under tillverkning.
Nästan klar kolbulle.
Färdig kolbulle. Lingonsylt till.
Olde från Kittelbergets Gårdsmejeri var verkligen sjukt trevlig. Vi fastnade säkert en halvtimme där.
Gammalosten var en underbart vacker och framför allt riktigt god ost. Den görs på traditionellt vis av skummjölken som blir över efter att smöret kärnats. Sedan lagras den i jordkällare. Den vackra mögelkanten uppstår spontant och varierar beroende på källarens egna mögelkulturer.
Några av de andra ostarna från Kittelberget. Jag kärade ned mig speciellt i Blå Hammar. Ej på bild är den fantastiskt guldgula kalvdansen och det nästan lika gula smöret.
Kommentarer
8 svar till ”Lördag, Östersund.”
Kalvdans!!
Tack för tipset, det var länge sedan. Måste leta i frysen om jag har någon råmjölk kvar.
“Kôlbôll” det är ju riktig fäbod mat det! Medan farmor och farfar levde så tillbringade vi mycket tid i fäboden på somrarna. Farfar, av gamla skolan gjorde väl inte så mycket som ett enda handtag i köket, förutom när det skulle göras kôlbôll. Där hade farmor inte en chans, det släppte farfar aldrig in henne på ;-)
Ett litet surrealistiskt minne var härom året när jag och maken tillbringade lite tid i den gamla fäboden på sommaren. Och det är levande fäbod med grannar som har djur och därtill allt som hör fäbodlivet till, utedass, vatten i brunn, ingen el och 2 mil på grusväg till närmsta affär.
Grannen bjöd nämligen in oss på “plastparty”.
Sådär satt vi utomhus vid gärdsgården, med koskällor som “klongade”, getter som bräkte, karlar som stekte kôlbôll och vi “fruntimmer” som tittade på Tupperwareburkar.
Lite märkligt men kul!
Först trodde jag att det var den andra typen av plastparty och hann faktiskt haja till lite…
Gitto, den där kolbullen står man sig på en hel helg!
Ha, ha, nej då Peter, riktigt så illa var det inte ;-)
Åhh, kolbullen, den rara, ser helt magnifik ut!
Örjan: Ja, det är inte dumt alls!
zelda: haha, vilken idé! Men visst, det måste ju varit det bästa plastpartyt någonsin.
Peter: Jag stod mig faktiskt rätt länge på den, ja. Har redan lovat Magnus att steka några åt honom.
Mikkan: Ja, den var verkligen ett under av frasig flottighet.
Nu blev jag farligt sugen på kolbulle. Vilket är synd, för jag har aldrig lagat den (eller ätit den) och vet således inte hur man gör. Jag tycker också att den länkade beskrivningen lämnar lite väl mycket åt fantasin, “till en liter vatten tar man mjöl och salt efter behag”, vad är det för sätt att skriva recept?! Det lutar åt att detta kommer att sluta som en sån där köksrelaterad historia som min pappa kommer att skratta åt… :)
Smira: Jag har ingen aning om hur man gör, receptet verkar faktiskt rätt uppfuckat. Men jag har lovat Magnus att bjuda på det, så jag får väl experimentera tills jag lyckas.
Receptet kommer på bloggen den dagen jag får till det!