Mai Tai Royal
Är det nyårsafton så är det. Vi riktar blickarna mot passande buteljer. Man har ju hört att Champagne hör nyårsfirandet till och borde således även stjälpas i cocktailglasen denna dag av nostalgi, sorg och förhoppning. På drinkmenyn till matlagningen stod därför Mai Tai Royal. Mai Tai i sig är en komplicerad historia om man vill göra den på "rätt" sätt. Skulle kräva resor till både Västindien och dåtiden för att få till den enligt det gamla receptet. Men, man tager vad man haver. Mai Tai Royal är ett slags förenklad Mai Tai som hälls i Champagneflute och "toppas" med den ädla, franska drycken. Vi använde Billecart-Salmon igår. En Champagne gjord på alla tre druvsorter - Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier.
Mai Tai Royal
- 2 cl añejorom
- 1,5 cl orange curaçao (eller Cointreau som vi använde)
- 1,5 cl orgeat (mandelsirap)
- 1 skvätt limejuice
- 5 cl Champagne
Shaka alla ingedienser utom Champagne med mycket is. Sila upp i en Champagneflute och toppa sedan med bubblet.
Drinken blev i blekaste och sötaste laget och saknade syra. Efter ett par minuter så tonades sötman ned en smula och syran började vakna till liv. Dock inte tillräckligt. Jag skulle rekommendera att man använder en blanc-de-blanc-Champagne som har en betydligt stramare ton och tydligare syra. Eller ta en större skvätt limejuice. Minska gärna orgeaten ett par droppar. Med de justeringarna så tror jag vi får access till lite flådigare cocktailrum. Det lär spritta lite mer i kroppen och man kan sannolikt be om påtår utan att riskera en klibbig tunga. Så ska jag göra nästa gång.
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
