Marinera & lägga in - vad är vad?
En mejlbekant presenterade följande frågeställning:
"Efter att flera av oss läst Din bok Det glömda köket, så har vi fastnat
i en diskussion om skillnaden mellan begreppen marinera och inläggning.
Så då frågar vi dej! "
Jag svarade något i denna stil: "...Gränserna är flytande och användningen av orden inkonsekvent tycker jag nog, men jag tänker mig att marinera borde vara något som sedan ska förfärdigas ytterligare, medan inläggning är något som man kan äta direkt ur burken så att säga. Men detta är ju inte helt sant , vi har ju marinerade oliver och fetaost med mera. Kanske snarare är det så att marinerade saker inte håller lika länge som inlagda. Ja, där har vi det kanske..."
Men ju mer jag tänker på det desto osäkrare blir jag. Någon som har åsikter i denna matlingvistiska fråga?
Kommentarer
Har det ikke noe å gjøre med at inlagd handler om bevaring mens marinering handler om smak? Oliverna blir dermed et grensetilfelle fordi deres marinade også bevarer dem :)
ikke at jeg forstår det svenske språk, men...
Jag håller med norrmannen. Inläggning är en konserveringsmetod och marinering är en metod för att få in smak i någonting. Oftast innehåller väl inläggningen någon typ av syra för att hålla bakterier borta. Marineringen har bara godis.
Jag ansluter mig till Strangers sida
Oliver i kryddolja och så kallade snabbinläggninger är helt enklet matvärldens portugisiska örlogsmän (Forskarna grälar om utifall det är en koloni av speciliserade celler eller om det ska räknas som ett enda djur).
Vi kan kanske måste börja lobba för borttagande av kryddor i marinader i språkpurismens anda?
Håller med ovanstående. Jag lägger in gurka som sedan håller sig i uppemot ett år. Gör romtopf som håller sig ännu längre och som man inte ska sniffa på förrän efter tre månader.
JAg kan marinera bär också för en dessert men då är det kortsiktigt, för några dagar kanske.
Och Jens, boken Bara bär är en bra bok.
Marinad: Görs för att påverka innehållet, antingen smakmässigt eller för att tex göra kött mörare.
Inläggning: Konserverade syfte, att få maten att hålla längre.
Kuriosa: I Iduns kokbok från 1911 (Projekt Runeberg)finns vid en snabb genomgång bara 2 recept med marinad. Det är marinerad oxhare och marinerade oxrulader. Kapitlet för konservering är desto större men innefattar syltning, saftning, inläggningar, saltning/saltlake och även lutning (av fisk)samt rökning (av korv).
Också enig med ovanstående. Skillnaden är _huvudsyftet_ snarare än metoden. Sen brukar man ju passa på att smaksätta en inläggning - när man ändå är igång, liksom. Eller tillsätta något till marinaden som konserverar. Och det är därför gränserna blir flytande.
Betänk att de saltinsprutade frysta kycklingfileerna kallas för marinerade. Marinerad filé, det låter godare än saltvatteninsprutad tänker nog dom som skriver texterna på förpackningarna. Men enligt Tant Ingeborgs definition så är det ju OK. Alltså: saltinsprutningen görs för att filéerna ska bli mörare. Vissa frysta kycklingfiléer innehåller mer än 20 procent saltvatten.
Anna: tyvärr är det också så att den 'marinerade' kycklingen klassas som köttberedning och inte som färsk, och då ställs det inte några krav på salmonellakontroll vid import till sverige, något som annars gäller.
Björn: Samma sak gäller rimmad julskinka vilket gör att vi kan få salmonella i importerad julskinka. Huga!
Sidor