Kassiakanel är den vanligaste kanelsorten. Den som ger stuns åt kanelbullar, ryggrad åt glöggen och som vi pudrar över semlan. Intensivt söt och med ett pepprigt bett och paradoxal mintighet. Försök inte ersätta den med så kallad äkta kanel, den mildare och mesigare släktingen som även går under namnen Ceylonkanel eller Sri Lanka-kanel.  Kanelen är en utpräglad lagspelare som ger en distinkt bred basnot och trivs fint med kryddor och råvaror som bidrar med toppnoter. Den trivs alldeles särskilt särskilt bra med grädde. Var försiktig med nordligare smaker som timjan, dill och gräslök, nässlor etc.

I december ligger glöggångorna täta över Sverige. Själv tycker jag att det lätt blir för mycket av det goda. Lyckligtvis är glöggslattar sagolikt goda att laga mat på. Det minskar risken att man trattar i sig för mycket av pur snålhet. Sen står man där vagt illamående och med sockerklibbig käft. De få gånger jag haft glöggkalas har jag valt att komplettera med salta, snarare än toksöta munsbitar. Glöggens intensiva sötma och kryddighet gör att den trivs bäst med umamitäthet, tydliga smaker och viss sötma. Gärna en hel del fett för att runda av smakmötet. Olika rätter på kycklinglever är mina favoriter.