Memento mori: Vildsvinsgulasch med pepparkaksknödel
För er som vill klaga på bilden: tjeckisk mat är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli vacker. Ser det inte ut som en fyllespya eller som en tallrik brosk är det inte tjeckiskt. Jag skulle kunna skylla på det, men vad fan. Jag är ingen vidare fotograf när jag är hungrig, så enkelt är det. Men jag tänker inte be om ursäkt, för det var löjligt gott.
2007, Kutna Hora. En halvtimmes skakig tågresa från Prag. Magnus och jag har just varit och sett Kostnice Sedlec, ett bisarrt vackert memento mori som jag inte ens tänker försöka beskriva.
Vi går i sakta mak in mot centrum och fantiserar om att köpa en sommarstuga i trakten. Enligt den lokale mäklarens fönster kostar husen runt 70 000 kronor och ligger omåttligt vackert i de dalar som går som gröna kilar mellan de svarta bergen. När vi tänker vidare inser vi att det är omöjligt: vi skulle inte ens koppla på el och vatten med vår obefintliga tjeckiska. Det vi lärt oss om tjeckiska telefoner är att alla lurar läggs på när man talar engelska.
Vi hamnar på en pub, Kutna Horas bästa enligt flera källor. Den ligger i stadens stora sons barndomshem, men jag minns inte längre vem den prominente mannen var. Jag minns bara den stenbelagda innergården med bockborden och den lokala pilsnern: lagom besk, underbart kall i den trettiotregradiga värmen.
Jag minns maten. En underbart lökstinn vildsvinsgulasch med pepparkaksknödel och rårörda tranbär. Det var något av det godaste jag ätit. Smakerna blandade sig med den där basala glädjen över att leva, att finnas till och kunna känna den här knödeln på tungan. Att kunna lyfta gaffeln och föra den till munnen, att kunna tugga, att kunna smaka.
Och så sorgen, den förunderligt vackra sorg som kommer sig av att man inser att allt det här kommer att ta slut. Det kommer inte att försvinna, det kommer att finnas där, men det kommer att ta slut för mig och för dig och för oss alla. En dag kommer jag varit en av alla dem som suttit en solig sensommardag i Kutna Hora, druckit en underbart sval öl, ätit en vildsvinsgulasch och som nu blivit stoft.
Det sägs att vi människor inte kan förstå detta mest grundläggande: att vi en gång fötts och att vi snart ska dö, och det ligger nog mycket i det. Vi travar runt i vår vardag och grälar med dem vi älskar, är bittra över att vi förtjänar mer än det vi får, surar över att smörgåstårtan tog slut innan vi hann ta en andra bit.
Yes but then right in the middle of it comes the smiling mortician
Jag rekommenderar ett besök i Kutna Hora. Men har ni annat för er, laga i alla fall vildsvinsgulaschen och minns att livet är kort.
Vildsvinsgulasch med pepparkaksknödel
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 2 timmar
Ett reseminne som blev till ett recept. Pain d'epice är ett franskt kryddbröd som är som en pimpad mjuk pepparkaka. Här är ett bra recept (uteslut nötter och torkad frukt om du ska ha det som knödelbas).
Den pain d'epice som inte går åt till knödeln är utmärkt med en smakrik ost. Eller att smula och panera fläskkotletter i, hälsar Magnus med ett ovanligt grislyckligt leende.
Det här receptet är ganska så snarlikt det vi åt i Kutna Hora. I alla fall så som jag minns det ett par år senare, förutom att det serverades tranbär och inte lingon till. Men man ju inte gå över floden Vltava för att hämta vatten.
- Gulaschen:
- 2 stora gula lökar
- 4 vitöksklyftor
- ister, ankfett, gåsfett eller smör
- 1 kilo grovtrådigt vildsvinskött
- 1/2 msk hel brödkummin
- 3 msk paprikapulver
- 5 dl tjeckisk pilsner
- 1 pond fond du chef beef
- 2 stora mogna tomater (eller 2 msk tomatpuré)
- 2 paprikor av valfri kulör
- 2 tsk mejram
- salt, svartpeppar
- pepparkaksknödel:
- 3/4 limpa pain d'epice
- 25 g torrjäst
- 100 g vetemjöl
- 1 stort ägg
- 2-3 msk vatten
- till servering:
- rårörda lingon
- Strimla löken och hacka vitlöken. Fräs den gula löken i lite animaliskt fett på ganska hög värme så att löken får lite färg. Tillsätt vitlökshacket mot slutet. Lägg i en stor gryta.
- Putsa vildsvinsköttet och skär det i grytbitar. Salta köttet och bryn det sedan i omgångar. Lägg köttet i grytan allt eftersom. Sista omgången låter du kumminfröna och paprikapulvret fräsa med de sista sekunderna.
- Vispa ur pannan med lite av ölen och tillsätt även det till grytan. Resten av ölet ska också i tillsammans med fonden.
- Koka upp grytan och låt sjuda under lock tills köttet är riktigt mört. I vårt fall tog det dryga två timmar, men det varierar beroende på ålder och styckningsdetalj.
- Kärna ur tomaterna och hacka dem fint. Skär paprikorna i mindre bitar. Fräs tomat och paprika tills den mjuknar.
- Blanda ned grönsaksfräset 0ch mejramen i grytan 15 minuter innan den är klar. (Va? Är du inte synsk? Tillsätt grönsakerna när grytan är klar och låt den sjuda 15 minuter till då, det dör den inte av.)
- Smaka av med salt och svartpeppar, gärna en liten skjuts extra paprikapulver också.
- Under tiden grytan puttrar gör du knödeln. Skär kryddbrödet i små kuber och rosta det i 150 graders ugnsvärme tills det just börjar få lite färg. Ta ut och låt svalna.
- Rör snabbt ihop övriga ingredienser till en ganska lös deg. Börja med 2 msk vatten i degen. Massera in kryddbrödsbitarna i degen lite i taget och se till att få dem så hela som möjligt. Själva degen ska bara vara det kitt som håller kryddbrödet samman. Tilllsätt lite vatten till om det skulle behövas.
- Linda in knödeln i plastfolie (då behåller den fukten) och låt den jäsa minst en timme. Skala av plastfolien. Sjud sedan knödeln i välsaltat vatten i 2o minuter. Ta upp, låt ånga av och skär sedan upp i centimetertjocka skivor med en riktigt vass kniv.
- Servera gryta, knödel och lingon. Ät och begrunda att även du är dödlig.
Kommentarer
Vilken underbar text.
Känns som poesi, fast det är i prosaform.
Varje mening har sitt eget fulländade innehåll.
Nästa mening nytt innehåll.
Du förmedlar natur-, mat- och tankeupplevelser som jag själv kan uppleva via Dig.
Tack för länken till den fina dikten.
Tack Örjan. Jag är så glad att jag har dig som läsare!
Fantastiskt skrivet!
(Och den enda som faktiskt "kom ihåg att dö" i det här fallet är ju vildsvinet).
Oskar, jag lovar: efter en rejäl dos vildsvinsgryta var jag också färdig att dö. But I lived to tell! :)
Margit,du är ju alldeles makalös att beskriva...
Du måste ju ha fler och annorlunda "matbeskrivnings-
celler" i hjärnan än andra.Jag bara njuuuter !
underbart , jag vill dit och uppleva samma saker!!
Jag älskar din lyriska ådra. Måste vara från mormor Olga. Fortsätt så
Generella, privata,kommentarer om tjeckisk mat, efter senaste besök för 10+ år sedan
-bastant, rejäl husmanskost.
-gillar deras vampiga "björntrådsskurna" långknödel
-ofta onödigt saltad, speciellt grytor
-ingen finess vad avser desserter
-men ölet. Ja tack!
Ovanligt var att lokalkrogar på menyerna angav serverad köttmängd/portion på respektive rätt.
Knödelskola på Taffel framöver, med inbjudna medförfattare? T.ex Jessika med tyska varianter?
Egentligen stort ämne. Alltifrån våra svenska kroppkakor, via centraleuropeiska brödknödeln till österikiska söta "Marillenknödeln". Kinesiska dumplings kan kanske även räknas hit som sidovariant.Italien- gnocci och tortellini?
Från Polen hade du någon kokt pirogvariant, eller minns jag fel?
"svampiga" björntråds....
Märit: Tack! Jag tror inte att min hjärna är hardwirad på annorlunda sätt än de flesta andra. Däremot har jag nog tränat upp fler matkopplingar än många andra eftersom jag sällan tänker på annat än mat.
mikaelgo: Tack! Du ska till Kutna Hora, det är för vackert för att missas!
Mamma: Tack mamma, men jag kan inte skriva mormors biografi hur gärna jag än skulle vilja. Hittepå är inte min grej, och hittepå blir det om man försöker skriva någon annas liv.
Örjan: Håller med på samtliga punkter.
Åh- allt har redan skrivits här ovan-
men under läsandet av denna text lyfte jag plötsligt huvudet från November/Vardags/småbarnslivsmisären och blickade rakt in i oändligheten.
Sidor