… Men när ska bonden bli företagare?
I Sverige får en gris vara gris. Men får en bonde vara bonde?”
Detta har varit rubriken på den annonskampanj som Svenskt Kött nyligen har kört i ett antal dagstidningar. I dagens DN syntes uppföljaren, en annons där man tackar för att handeln har gått med på att göra en ursprungsmärkning av charkvaror, så att vi kan se vilket land som köttet i leverpastejen och korven kommer ifrån. “Vi hoppas och tror att det kommer att hända mycket mer positivt framöver för svensk djuruppfödning”, står det i annonsens slutrader.
Hoppas och tror? Det brukar man göra i kyrkan.
Det är mycket möjligt att det finns lantbrukare som tycker att detta är en fantastisk reklamkampanj, men det finns också bönder som tar sig för pannan och tycker att de här miljonerna har slängts direkt i sjön. Eller i värsta fall, till och med slår tillbaka.
För återigen ägnar man sig åt att gå med kollekthåven bland oss konsumenter och hoppas på våra allmosor, när man vädjar till oss att vi ska köpa svenskt kött och kräva av våra politiker att det serveras svenskt kött i våra ungars skolor. Låt mig säga det på en gång: Jag köper enbart svenskt kött och visst vill jag att min unge ska få svenskt kött i skolan, det är inte där skon klämmer.
Problemet med denna kampanj är att man återigen, för femtioelfte gången i rad, abdikerar från sin roll som marknadsaktör. Bönderna och slakteriföretagen är faktiskt aktörer på marknaden. De ska se till att få ut ett så högt pris som möjligt för sitt kött och det är detta som man har misslyckats med. En stor del av vinsten hamnar hos handeln och en ineffektiv slakteriindustri. Inte ens Scan, som faktiskt ägs av bönderna själva, klarar av att sälja köttet och det är det som är förklaringen till att grisbönderna nu går på knäna.
I stället för att gnälla och vädja till konsumenternas välvilja, borde man lägga pengarna på att se till att få fart på sin försäljning. Och klarar inte de etablerade företagen av detta, då kanske man faktiskt får starta nya.
Visst får bonden vara bonde, men när ska han eller hon egentligen bli företagare?
Det är dags att ta fram miniräknaren, både när det gäller den egna gården och när det gäller affärerna ut till kund.
Kommentarer
Pelle: Helt rätt iakttagelse.
Bra skrivet. Just så här galet är det.
Dagens Svenskt Kött/LRF-annons i DN var förresten sämre än någonsin. Här får läsaren reda på att köttföretagen just nu håller på att fundera ut (vi sitter vid ritbordet nu, står det i annonsen) hur symbolen för svenskt kött ska se ut i framtiden. Kom tillbaka när ni har ritat klart och visa hur den ser ut.
Inte blir man sugen på att äta svenskt kött av den där dystra annonsen. Iofs: Just ätit kotlett från Skebo, inte för att den är svensk men för att den är ekologisk och god, vilket är viktigare i min värld.
Usch, tyckte inte heller om den där kampanjen. Eftersom jag nu då råkar vara återförsäljare skulle jag vilja föreslå branschen att lägga lite mindre pengar på dyra helsidesannonser och i stället bege sig ut i butikerna med bönder eller kockar (de behöver inte vara så kända, bara de kan laga mat) och sälja in de fina produkterna på plats.
Matkunden - såsom jag känner den - kan inte skrämmas till att välja en dyrare produkt, den måste uppmuntras och inspireras att göra det för att den förstår fördelarna med god djurhållning och ett kvalitativt bättre kött. Det är alltid i butiken slaget om matkunden står och ska man komma förbi prisfixeringen måste man kommunicera kvaliteten mer handgripligen genom bra produkter, bra utbildningar till dem som ska sälja (de via bolag inhyrda demonstratörerna i Sverige är många gånger katastrofalt dåliga och kan ingenting om matlagning!), genomarbetat butiksmaterial med receptfoldrar, olika styckdelar mm. Men framför allt: för att slå igenom i butik man måste man koncentrera sig på att sälja bra mat, inte bra bönder!
Anna: Du talar som en bok. En blogg menar jag.
Skebo gör så himla mycket rätt. De säljer just nu köttlådor med Mathem och första lådan får man med otrolig rabatt. Vi är inne på vår första låda och kommer att köpa den även för nästa dubbla priset sen. Superbra!
Det enda som saknades var ett litet iläggsblad med mer tips, information och skryt om produkterna.
Ja, suck. Självklarheter kan man tycka ;)
Anna: Helt sant att det är det som får oss kunder att köpa! Jag har en gång fått provsmaka salma-lax på Hemköp och fortfarande om den. Nästan den godaste fisk jag ätit (även om den inte slår den nyfångade piggvaren i Åhus). Att jag öht funderar på att köpa en fisk för det priset för att jag smakat. Annars hade jag skakat på huvudet och sagt att folk är helt galna som handlar den.
Anna Sjogren: Ja, det ska bli mycket intressant att se hur det går med den där märkningen. På många sätt.
Anna B: Ha ha, ja det var verkligen på kornet, att man måste koncentrera sig på att sälja bra mat och inte bra bönder!
Jag tror visst att bönder säljer men tyvärr inte om de ser ut som dysterkvistar. De har rätt att vara putta men någon gång måste man fråga sig om man vill ha rätt eller effekt. Bra som info till journalister, funkar nog inte på stressade kunder.
Ja,visst har du rätt i det, kampanjen var ju konsumentinriktad. Om bönderna hittar sin roll i butikerna och kan berätta om varan är de helt klart ett plus, men de måste sälja in den på egenskaperna, inte propagera för stödköp.
Jag försöker förstå tanken med annonserna. Den enda förklaring jag kan komma på är att de inte alls är riktade till konsumenter utan nån slags lobby-kampanj för att vinna en poäng inom lantbrukskooperationen. Men när lobbyister lobbar på lobbyns sponsorer hamnar man i farstun...typ.
Sidor