Ånej, inte ytterligare en medelålders man som skriver passionerat om grillning och grillutrustning för tiotusentals kronor. Nej jag tänkte faktiskt försöka skona er. Det är sant att jag grillar pinsamt mycket på sommaren men det är bara en naturlig följd av att vara instängd i en lägenhet den kalla halvan av året (och att jag är en sån jävla klyscha till man).

Den här sommaren får det bli ett annat fokus. Jag kommer så klart ändå grilla en hel massa men istället för att skriva om huvudgrillobjektet så tänker jag knattra ner en massa babbel om det jag serverar bredvid istället - det som i USA brukar kallas för "sides" och här kanske borde kallas för sidorätter. Tillbehör kan jag tycka är lite fel ord då de här grejerna bör få större plats än så.

Mitt andra projekt för sommaren är förhoppningsvis lite mer ambitiöst. Jag hade tänkt beta mig igenom lite hantverksmat från Hälsingland. Förhoppningsvis kan jag få lite hjälp av min kompis Ylva som känner varenda jävel som producerar mat i landskapet. "Han vill bara ha en ursäkt för att åka till Tevsjö och dricka brännvin", tänker du. Hmm... jo ja, det kan jag nog inte förneka men å andra sidan sätter vår larviga alkohollagstiftning gränser för det då vi FÖR HELA HELVETET absolut inte kan tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Hur skulle det se ut? Ungdomarna! Förfallet!

Nåja, det finns ju andra ät- och drickbara produkter i Hälsingland och så länge ingen riktar folkhälsoministerns blick mot dem kanske de kan överleva sommaren. Det kan bli ett bra projekt. Har ni tips på hälsingemat som måste testas och undersökas så tipsa hemskt gärna i kommentarsfältet. Alltså bara Hälsingland, jag vet att det finns andra landskap, men de intresserar mig inte. Dalarna är jag speciellt ointresserad av, om du undrar.

Som ni ser på bilden till den här bloggposten så lagades det brisket på midsommar. Jag utgick från recept och tips från Meatheads fantastiska bok och det blev helt klart min mest lyckade brisket. För att hinna med att servera innan myggorna fullkomligt tog över utemiljön så skyndade jag på BBQ-processen genom det som kallas för "The Texas Crutch", det innebär att man inte väntar ut den långa pausen i temperaturökning som ofta sker vid en köttemperatur på runt 70°C. Istället slås köttet in väldigt tätt i ugnsfolie, vilket ger än mycket snabbare tillagning och på så sätt når man sluttemperaturen 95°C på bara ett par timmar efter inslagning. Visst offras lite av den så kallade "barken", den mörka skorpan som bildas på köttet vid lång rökning, men saftighet och smak blir helt fantastisk, och man hinner faktiskt laga brisket och servera vid rimlig middagstid utan att gå upp kl 4 på morgonen och tända smokern. Min brisket blev oerhört lyckad och jag kan verkligen inte göra nog reklam för den helt fantastiska kokboken jag har att tacka för resultatet. 

Nu blev det ju prat om grillning ändå, jag är hopplös. Nåja, här kommer i alla fall den första lilla sidorätten för sommaren - krämiga vitlökschampinjoner.