Året var antagligen 1982, jag är inte helt säker. Jag var sex år och min familj var på besök hos en annan familj i Messlingen, Jämtland. Alla satt och täljde barkbåtar som sedan skulle färdas nedför en bäck och jag fick för första gången tälja utan att vara under strikt uppsikt. Det tog så klart bara fem minuter så skar jag mig i handen, djupt dessutom, men min rädsla för att aldrig mer få ha kniv gjorde att jag inte vågade berätta för mina föräldrar. Det slutade med att jag svimmade i ren förskräckelse över allt blod och min olycka uppdagades. Mina föräldrar var dock kloka och jag fick faktiskt ha kniv igen nästa gång det täljdes barkbåtar.

Det var med största sannolikhet en morakniv jag använde för att skära mig i handen den där dagen för 34 år sedan och bilden av det klassiska "morahandtaget" är säkerligen något som alla 70-talister kan frammana. Nåja, inte bara vi, utan alla som vuxit upp och fått använda kniv, ni vet på den tiden då kniv var ett verktyg och inte ett vapen. Det vet ni väl?

Jag har nu under några veckor hårdtestat kockkniven som Morakniv saluför under namnet Classic 1891. Som jag minns det kom det en kockkniv från Mora med det klassiska handtaget redan för några år sedan. Den kostade då runt 2000 spänn och kändes ganska så överprissatt. Den var fin men jag testade den aldrig. Jag minns inte att den såg ut exakt som den här heller, men vet inte säkert.

Nåja, den här kniven är framtagen i ett samarbete mellan Mora of Sweden och Johan Jureskog och som jag har fattat det säljs den bara på Cervera. Jag har skrivit förr om vad jag tycker om när proffskockar designar knivar. Kortfattat så tycker jag det är en knepig grej, då vi som hemmakockar inte alls har samma knivbehov som ett restaurangkök. Vi hackar aldrig 25 kg lök så vi kan faktiskt skippa lite ergonomi till fördel för andra saker. Hur som helst kan ändå det här vara det bästa samarbetet jag sett mellan svensk proffskock och knivtillverkare, mer om det sen.

Så vad tycker då Anders?

Vi börjar med det positiva.

Jag tycker det är en väldigt snygg kniv. Jag köper alltid knivar med lika mycket hjärta som hjärna och utseendet har en jäkla stor betydelse (det är också en av anledningarna till att jag inte alls gillar de där prickiga kända knivarna). Vi kan liksom kosta på oss fina saker i köket som inte alltid är 100% praktiska. Jag väntade t ex med att köpa Akifusa PM tills jag kunde köpa den med orientaliskt handtag och slapp det trista utseendet från en västerländsk generisk kniv. Men det är jag det och min knivsmak är inte alltid logisk.

Den är väldigt skön att jobba med. Handtaget är otroligt skönt att hålla i och att bladet är tunt gör att hela kniven blir lätt. Jag tycker en kockkniv ska vara lätt och förstår inte alls folk som tjattrar om tyska tunga jävla as till knivar. Bara obekvämt och fult är det. Visst, jag har ett par kinesiska kockknivar som är allt annat än lätta, men de har i alla fall själ (då var vi där igen med Anders märkliga knivsmak). Bladet är tunt skrev jag men det innebär inte alls att det är alltför tunt, det är helt perfekt och dess tapering mot spetsen är utmärkt.

Stålet är inte superhårt, vilket gör kniven väldigt lättslipad. Jag har redan hunnit slipa den två gånger och första gången pressade jag ner vinkeln mot 20°, vilket inte funkade alls. För det krävs klart bättre och dyrare stål och är det nödvändigt för dig med smal slipvinkel ska du välja en kniv i pulverstål, kanske SG2 eller liknande. Men det är inte fy skam med en lättslipad kniv heller ska ni veta och det är verkligen inte något mjukt stål i kniven heller. Det ligger väl och snurrar runt en hårdhet som de vanligaste rostfria knivarna som kostar lite drygt en tusenlapp. Så det lite mjukare stålet är alltså en fördel? Ja om man ser till slipbarhet är det en fördel, men i andra aspekter är det en nackdel.

Priset är verkligen okej nu och 999 spänn för en bra rostfri kockkniv är inte illa. Mora of Sweden gör ju också Frosts knivar och jag gissar att det är exakt samma stål i bladet på den här kockkniven, men den är ju å andra sidan jävligt osexig. Kom ihåg att köpa knivar med hjärtat.

Det negativa då

Jag tycker att det borde finnas en längre variant. Efter att jag jobbat en del med min Akifusa så inser jag att 24 cm är den optimala kockknivslängden för mig. 

Nu det viktigaste: Varför har de gjort en sån ful bladutforming?

Kniven ser ut att vara en kompromiss mellan en gyuto och en santoku. Jureskog nämner i en reklamvideo att det är designat så för att man inte ska skära sig. Återigen ett sånt där värdelöst proffskocksargument. Jag klarar alldeles utmärkt att skära mig på den där, men om jag skär mig vill jag i alla fall skära mig på en snygg spets. Nåja, jag överdriver lite här så klart, men jag tycker verkligen bladformen är ful. Hade vi fått ett klassiskt gyutoutseende på bladet så hade det nästan varit en estetiskt fulländad kniv. Jag kommer slipa om ryggen på kniven vid tillfälle. På min diamantplatta tar det inte just någon tid alls och mina ögon slipper lida.

En liten petitess är att de borde ha nöjt sig med sin symbol etsad på bladet. "Morakniv"-texten är allt annat än snygg och ha med finstilt är bara larvigt.

En sak som brukar tas upp i nackdelar är att en kniv har en massa springor och utrymmen där bakterier kan växa. Det där är fan lite bullshit och jag tänker inte ta upp det som en nackdel. Knivar som har handtag och blad gjutna i ett stycke är fula, rakt av, och såna vill jag inte ha.

Slutsatser

För priset 999 kr kan jag verkligen rekommendera den här kniven. Lite tråkigt att Cervera verkar ha ensamrätt, annars kunde priset kanske pressas lite ytterligare. Stålet är inte superhårt, spetsen är fult utformad, handtaget är både skönt och vackert, samt talar till min nostalgiska ådra. Det är det bästa exemplet jag sett på samarbete mellan svensk elitkock och knivtillverkare, normalt sett gillar jag inte alls såna samarbeten och hur de blåses upp. 

Är det min bästa kniv? Nej inte alls. Jag har flera knivar som jag tycker mycket mer om men de kostar också mycket mer och/eller är smidda i kolstål och är alltså lite (mycket) bökigare att jobba med. Men jag är faktiskt lite förvånad över hur mycket jag tycker om Morakniven.

PS. Min äldsta dotter fick sin första kniv förra sommaren då hon var 6 år, det var också en morakniv och hon skar sig också. Så jävla karaktärsdanande. DS.

Transparens: Jag fick kniven av Mora of Sweden för att testa, utan några som helst krav på vad jag skulle skriva. Åsikterna är helt och hållet mina egna.