Mormor dansade inte bara på rosor
Apropå diskussionen om e-nummer som förs hos Lisa har jag gradvis blivit allt mer illa till mods över den här rörelsen för äkta mat. Eller vad det nu heter. Inte för att jag inte rimmar och kokar skinkor själv, eller skäller på industribrödet eller rynkar på näsan åt en del tillsatta aromämnen. Men någonstans på vägen har detta tycks övergått från att vara ett intresse, en hobby, till att bli en moral.
Man är visst en finare människa om man bakar sitt eget bröd eller gör sin egen marmelad (utan citronsaft, märk väl, efter det är en oäkta tillsats enligt åtminstone Mats-Eric Nilsson) än om man föredrar vad som helst som är transfettsfriterat. Jag säger inte att inte debatten om industrimatens innehåll och tillverkningsmetoder är viktig, eller att Nilsson inte gjort stora bidrag till att föra upp frågorna till ytan, men dels är inte allting alltid så enkelt, dels kan man inte behandla det som handlade det om moral med ett fel och ett rätt.
Industrimaten hade, som ex Peter Wennblad skriver i dag, en kraftfullt liberaliserande verkan när den kom. Kvinnor slapp slava i timmar vid spisen och kunde ägna sig åt eget arbete, och därmed få något litet ekonomiskt oberoende. Det klart att man kanske hade kunnat uppnå den effekten genom att männen börjat ta lika ansvar i köket och hemmet också, men nu gjorde de ju inte det. Det gör de för all del inte i dag heller. När vi romantiserar mormorsmaten är det lätt att glömma den komponenten.
Kommentarer
Mats-Eric Nilsson är upprörd över att tacosås innehåller så lite tomater att man måste innehålla tomatpuré. Inte för att jag på något sätt försvarar tacosås, vi gör i regel vår själva, men det är där någonstans jag börjar tycka att argumentationen blir jobbig.
Alla tillsatser ses också något som industrin uppfinnit för att sänka kostnaderna. men nitrit (E 250) som varit aktuellt nu har ju använts sedan medeltiden:
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11296&epslanguage=SV
Till och med Hugh Fearnley-Whittingstall föreslår salpeter i sina hemmacharkuterier, och det säger nog något om äkta kontra oäkta.
Eftersom vi inte konserverar, t ex, själva längre, så har man inte sett konsekvenserna av hur illa det kan gå om det inte görs korrekt.
Vad sjutton, jag har misslyckats med gurkinläggning och en romtopf. Den förra för att jag inte hade rätt styrka på ättikan och den det andra för att jag hade för mycket socker vs. rom.
Man tänker att varför pratar alla bara förbi varandra, varför erkänner dom inte att dom egentligen tycker lika, bort med onödigt, bort med ospecat, det finns skillnad på e och e, blah blah, men så dyker det upp en artikel till http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=863816 som bevisar att mats-eric inte läst debattartikeln och verkligen tycker att alla tillsatser är dåliga oavsett. Missar dessutom att Danielsson-Thams faktiskt påpekar att vissa grejer kan tas bort med ökad hygien bättre processer etc. Hur mycket på allvar kan man ta honom då? Den punkt jag tycker mats-eric har en poäng om är att det vore bra om jag fick veta vad "arom" är i varje specifikt fall?
För övrigt håller jag med Isobel att sådana här frågor mår bra av att belysas från fler håll. Tack för det.
Helt annat: Angående Hugh och andra britter så tycker ju exempelvis Fergus att salpetern ger lite väl skarp smak vid rimning.
Själv tycker jag att vissa e-numme, särskilt då azofärger, är en styggelse, men debatten är så enahanda, som alla påpekar. Och hur vill Mars-Erik kombinera det moderna livet med inga tillsatser, inte ens dem som har funnits mycket länge? Okej, jag spetsar till det med INGA.
Enahanda för övrigt, jag tycker inte illa om e-nummer per se. Men azofärger kan jag faktiskt klara mig utan, de var förbjudna i sverige innan eu-inträdet.
Visst är det bra att det blir en diskussion. Självklart innebar hel- och halvfabrikaten en minskad arbetsbörda för många kvinnor. Men det är inte skäl nog att predika deras välsignelse i dag, när situationen är helt annorlunda såväl vad gäller hushållsarbete som tillgång på råvaror.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på min mamma, som under min uppväxt lyckades med konststycket att BÅDE jobba heltid och dessutom laga näringsrik, god mat i stort utsträckning utan såväl hel - som halvfabrikat. Och baka bröd.
Debatten borde handla både om onödiga tillsatser, om nödvändiga tillsatser och inte minst om att nånga är så värdelösa på att laga mat så att de bara "kan" värma helfabrikat fulla med tillsatser. Samt, inte minst, att om vi nu skall ha dessa tillsatser, så skall vi åtminsone vara medvetna om vad det är vi stoppar i oss. Varför de är tillsatta.
Jag tycker fortfarande att "Den hemlige kocken" är en suverän bok, sedan är det upp till var och en att själv ta ställning till hur ,man vill använda sig av den information och de nya kunskaper den givit.
Som vanligt blir allt så ensidigt när det valsat runt i dagspressen ett tag. Då ska man vara FÖR eller EMOT och välja sida och så vidare.
Jag ifrågasätter varför allt måste vara så hemskt hållbart – vad är egentligen vitsen med att bröd håller sig i flera veckor utan att mögla? Varför tycker man att en sänkning av fetthalten med fyra procentenheter är så viktig att man gör den trots att man då anser det vara nödvändigt att tillsätta stabiliseringsmedel?
Det är vad jag stör mig på när det handlar om tillsatser. Inte att det är askorbinsyra i äppelmoset.
Konserveringsmedel behövs, men kanske inte i alla varor. Varför ska det ex. finnas konserveringsmedel i "färsk bröd"? Och mycket mat har helt absurd lång hållbarhet.
Själv fick jag en skrattattack av spottloskan i Expressen. Den var så himla hatisk, och hans argument att vi behöver alla tillsatser i maten för att kvinnorna ska ha tid med barn och jobb och att ekologisk mat är dyr och tar tid att laga...men hallå! För det första: favoritsysselsättningen hemma är att titta på tv. Minns inte om snittet är 2 eller 3 timmar, men typ. För det andra, ekologisk basmat är inte så himla mycket dyrare, men utbudet är begränsat och man kan inte köpa exakt det man vill ha alltid, vilket kräver ett rätt flexibelt tänkande när man handlar och lagar mat. För det tredje, lagar man storkok och fryser in så tjänar man otroligt mycket tid, pengar och det bästa av allt, barnen kan faktiskt hjälpa till i köket och skära grönsaker och röra i grytor. De tycker till och med att det är KUL! Dvs dubbelplus, man umgås och har roligt tillsammans OCH får godare och nyttigare mat på köpet.
Sidor