Hippa Mrs Brown och hypeade Bastard, två välrenomerade och ambitiösa men opretentiösa och sympatiska krogar som vid första anblicken på menyer och koncept kan verka så lika men som visar sig vara så olika. Där Bastard visar upp så mycket självförtroende, energi, eftertanke och omtanke ger Mrs Brown ett trött och oengagerat, bortsprunget och impotent intryck.
För att undivka missförstånd så är Mrs Brown på intet sätt dåliga, prisvärt och sympatiskt, men när jag ger dig mina pengar så förväntar jag mig att du ger mig lite av din kärlek. Andreas Dahlberg och hans skräckinjagande brigad har planterat känslor i ärtmoset, givit grisbogen en tungkyss och vispat kärlek i grädden.
Kycklingterrinen på Mrs Brown är riktigt god, men så söt att man undrar om någon har smakat den. Kycklinglevermoussen skvallrar om långvarig fångenskap i kylskåp eller kanske bara känslolös tillredning. Dubellfel höll på att fälla den goda buljongen men en brödbit hjälpte mig övervinna hinder som platt tallrik och skedbrist.
Det fanns fler ljuspunkter, som en välarbetad dessert och en talande örtsallad, men varmrätten är så dålig att jag funderar på att lämna bordet. Om det fanns en god och glad gris någonstans i början så gick den ordentligt vilse i köket, jag tuggar i mig hela den tjocka, torra, menlösa kotletten i desperat förhoppning att den ska säga mig något, men den förblir tyst och tom. Korven med isterbandssyra är inte dålig, men sidfläsket är det.Vad hände?
Förvirringen på tallriken återspeglar sig i köket där kockarna smyger omkring som bortsprungna får och större delen av tiden en fredagskväll står de bara och glor. Mura igen eländet.
Mör kanin med ärtmos och pancetta, grisbog med borlottibönor, luftig maräng med lättvispad grädde och inkokt rabarber. Så gott, så enkelt, så okomplicerat, så underbart. Bastard går durekt in på listan över mina favoritkrogar. Med varmrätter under 200 kronor är de utan tvekan den mest prisvärda.
Jag blir nästan förälskad i Bastard. Köket mitt i lokalen omringad av en lång bardisk som gjord för frekvent barhäng med en förrätt eller två, rymligt och högt i tak, prydligt men inte formellt. Stora och farliga tatuerade pojkar i köket som första anblicken till trots har så mycket känslor att dela med sig av i varje tallrik.
Bastard kan räkna med återbesök, det kan inte Mrs Brown.
Kommentarer
Lisa har rätt - Mrs. Brown handlar mycket om vem som står i köket. Jag äter där nästan varje lunch och brukar gå ifrån nöjd och belåten. Även kvällsmenyn har jag varit nöjd med.
Nu har jag tyvärr bara varit på Bastard en gång och vill gärna gå dit igen för det besöket var riktigt bra.
Fanns den tungkyssta grisbogen på menyn? Hm, kanske skall gå direkt på efterrätten...
Jag var nöjd på Mrs Brown, måste jag säga men det verkar vara stor skillnad beroende på vem som står i köket. Men Bastard är ju bara fantastisk.
Jag tycker inte Mrs Brown var dåliga, men jag hade lite högre förväntningar än att de skulle leverera ok käk. När man surfar runt på hemsidan, jag läste den gamla menyn så får jag intrycket att det är en krog som drivs med passion för maten. När jag kommer dit är det inte bara utförandet som är själalöst. Har de bytt köksmästare nyligen, för den menyn jag läste på internet var faktiskt ganska spännande, den jag fick i handen känndes ganska trist och igenomtänkt.
Inte dåligt, jag är bara inte intresserad av att äta på en ok krog.
Peter: Du är så konventionell. Jag plockade massor av ramslök på omberg i helgen btw.
Det kan bli en tur dit för mig med. Fast i helgen blir det nog stenmurklor, det sägs vara ett gott murkelår.
Lättfunnet nu när det inte är så mycket annat som är grönt. Vars söker man stenmurklor i krokarna?
Är du nere i dom södra delarna av landet och gillar Bastard så rekommenderar jag en tripp över bron och ett besök på Patépaté i Ködbyn bakom huvudbanegården...
Kolla in årsgamla kalhyggen, traktorstigar etc. De gillar lite sandigare mark. Man kan till och med odla dem, eller rättare sagt få dem att trivas på förutbestämda platser genom att gräva ner tidningsbuntar.
Tore: Tack för tipset, har hört talas om det tidigare då jag haft besök här av en bloggare som jobbar där om jag inte minns fel. Kanske dags för ett besök nästa gång söderut. Men köpenhamn känns också som ett myller av guldklimpar.
Peter: Du växer alltmer fram som en verklig nestor på ämnet ätligt i Östergötland. Jag lägger på förhand in en beställning på ett signerat exemplar av din första bok i ämnet. Alla tips i ämnet är välkommna för jag är en verklig analfabet som allt oftare hänger mig åt "trial and error"-metoden på skogspromenaderna.
Absolut är det mycket i Köpenhamn som är högintressant, Reale ska ha öppnat nu i april, lågbudget fine dining av tidigare souschefen från Noma, Christian F Pugli (tror jag han stavar) kvällsöppet onsd-lörd, få sittplateser i en hemsnickrad lokal på Nörrebro. Avsmak för 450 danska kronor har dom deklarerat i Berlinske för nån månad sen
Otroligt nog är det exemplaret redan bortlovat. :)
Det behöver inte vara det första exemplaret, än är jag inte medelålders, första upplagan duger gott! När kommer den?
Tja, om nu lillan skall växa upp så jag får lite fritid igen...kan du vänta 10 år?
Det vet jag inte, fram tills releasedatumet får jag väl fortsätta pröva mig fram. Det kan innebära stora landvinningar inte bara för mig själv utan också för mänskligheten, det kan också innebära att jag inte lever när boken släpps.
Tore: Tack igen! Antecknar inför nästa besök.
http://www.aok.dk/restauranter-cafeer/restaurant-relae
hittade artikeln jag refererade till...och det var 325 inte 450...men det va ju åt rätt håll i vart fall, även Melee står på att göra listan, enligt polare i byn är det tydligen grymt jävla bra och uppsluppen stämmning
Sidor