2008-07-26 av

Mysning med små svarta överraskningar

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9524","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"203","height":"319"}}]]

Jag och Boel gick nyligen på en mysning, en form av förfest någon vecka innan två kompisar skulle gifta sig. Små presenter delades ut och någon hade kommit på det genialt romantiska draget att ge de små turturduvorna tusenåriga vaktelägg.

Som somliga kanske vet är de kinesiska "tusenåriga" vakteläggen inte riktigt tusen år gamla, utan snarare sisådär ett halvår gamla, marmorerat grönsvarta och lite äckellyxiga i största allmänhet. Självklart blev äggen något som engelsmän skulle kalla "conversation piece", och somliga lite överförfriskade machofigurer skulle förstås visa sig på styva linan genom att ge sig på de där äggen. Jag var så klart en av dem.

Ägget låg skalat, svart och inbjudande framför oss. Inte olikt en kalamataoliv. Det kom mustiga svavliga dofter från det. Någon varningsklocka långt bak i huvudet klingade ljudligt: "Ät det inte! Ät det inte! Ät det inte! Är du dum i huvudet? Det är ett halvår gammalt ägg och det har blivit grönsvart! Det här är självklart ingen smart idé."  

Det var inte äckligt egentligen (även om konsistensen inte hamnar på min konsistens-tio-i-tipp-lista). Men reptilhjärnan hade förberett sig på att det skulle smaka så gräsligt att man skulle trilla av stolen. Vilket fick mig att tänka på hur ofta det i själva fallet är så att saker och ting som vi tror ska smaka förjävligt, avfärdar vi just också med att "ja, det där smakade ju förjävligt", fastän vi kanske inte skulle tyckt det om maten såg aptitlig och trevlig ut och inte kom från kulinariskt aparta vrår.

Man är så beredd på att det ska smaka äckligt att man tycker att det gör det, fastän man kanske egentligen inte stannar upp och funderar på hur det egentligen smakar. 

Till sist måste man ju ändå hålla med om den lilla skrivelsen på innehållsförteckningen: "Förlora modet, bevarad äggen". Visa ord från en innehållsförteckning översatt med eh... Babelfish, version 1995?  

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9523","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"409","height":"307"}}]]

Kommentarer

lördag, juli 26, 2008 - 20:46

Gratulerar
Du klarade att smaka, och äta?
Jag klarade provsmakningen, men inte ätandet
Men kanske jag lyckas bättre nästa gång.

men kanske jag vågar prova

lördag, juli 26, 2008 - 20:49

Fölåt
Där skall stå

"Kanske jag vågar prova igen"

2

2

Daniel (ej verifierad)
lördag, juli 26, 2008 - 21:26

Den där innehållsförteckningen var det mest korrekta i den vägen jag sett på väldigt länge

söndag, juli 27, 2008 - 08:50

Grattis Olle men...
Du fick inga magproblem , det kan knappast vara hälsosamt

Lennart

Mamma Mat (ej verifierad)
torsdag, juli 31, 2008 - 13:37

Spännande att prova och en verkligt skoj idé att ge bort. Förstår att äggen blev dagens debatt.
Hälsningar MammaMat

Sidor

Mer från Olle Söderström


Samtal över lite indiskt

Samtal mellan mig och jobbkompis över indiskt käk:

Han: – Ska vi köra middag hos mig på fredag då? Men du har ju matblogg och allt, så nu känner man sig rätt pressad.

Jag: – Nä vafan, det ska du absolut inte göra. många tror att man är überkräsen bara för att man är väldigt matintresserad, men jag gillar faktiskt nästan allt.

Han: – Sjyst. Men du tycker säkert att jag är en riktig matbarbar. Kolla här bara, jag äter ju det starkaste de har. Det blir liksom inga smaker kvar. Matbarbar, tänker du nog.

Jag: – Nej, skärp dig. Det är väl inget matbarbariskt att välja starka rätter. De kan ju ha tydliga sköna smaker fast de är starka.   

Läs mer

Fry baby, fry

Vi hade frityrorgie i helgen hos några kompisar. Budet var: ta med allt som går att lägga i kokande olja och kom. Vi gick loss på några krispiga gyozas (eller ja, de var ju inte krispiga när vi köpte dem, snarare bleka och frysta) samt några thailändska fiskkakor. Och så lite fast tofu. Vi kunde inte heller hålla vantarna borta från några superkitschiga minipack jello med yoghurtpärlor i, även om de inte var lämpliga att fritera.

Läs mer

Vi låter örtbomben brisera

Sublima smaker i all ära. Nyligen ville jag verkligen örtbomba en rätt så att det gröna slog igenom hårt som en trädgårdshammare. (Vet inte om det finns något som heter trädgårdshammare men som stadsbo kan man ju anta att det gör det.)

Läs mer

Urban svampplockning

Nyligen var jag och Boel, som riktiga storstadsvilsna personer som aldrig sett en skog, och plockade svamp i Stockholm. Någon korg hade vi inte, nej. För i stället hade vi en papperspåse från Urban outfitters. Det var knappt ens att vi hade stövlar på oss, fastän det regnade. Men vi ville verkligen plocka svamp, så vi puttrade iväg med vespan till närmaste område som var ens i närheten av en skog - Hagaparken.

Läs mer

Bistrolycka

Jag vet inte riktigt varför jag blir så glad av schyst bistrokäk, men av någon anledning är det blandningen av comfort food-tänkande och frankofil stämning som gör det. Och inte minst är det småborgerligt ritualartat på ett sätt som skulle få Gil (Grisen) Grissom i CSI Las Vegas att dregla frejdigt. För inga har satt ribban för småborgerlig mysighet som fransmännen.

I helgen var vi på Bergamott på Kungsholmen i Stockholm. Där har man fattat precis vad det handlar om.

Läs mer