[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8058","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"300","height":"256","alt":""}}]]Detta är inte gelé. Beroende på vilket håll du tuggar på den känns konsistensen olika. Den smälter inte i kokande vatten (inte ens efter flera timmar), den blir inte särskilt mysko av att frysas och det går utmärkt att pressa vätska ur den utan att egentligen krossa den. Dessutom är den full med fibrer. Runt 1993 var den oerhört trendig i Japan.

Och det är inte omöjligt att du hittar den i ett forskningslabb; till exempel hos nån som håller på med pappersmassa eller bara cellulosa i största allmänhet. Eller att du får den i fruktsalladen på en disputationsfest full med cellulosaforskare - som jag fick, i onsdags (otroligt matnördigt. Med betoning på nördigt.)

Denna något udda maträtt går under det lätt missledande namnet nata de coco; "kokosgrädde" eller "essens av kokosnöt", och framställs genom fermentering av koksnötsvatten. Under fermenteringen bygger bakterier upp ett nätverk av cellulosatrådar. Den geléliknande klump som är resultatet tvättas och kokas: först i vatten, sedan i sockerlag, och skärs slutligen i drygt centimeterstora kuber. Kuberna används oftast som en del i efterrätter; sånt som fruktsallad och puddingar, och är populär i vissa asiatiska länder. Filippinerna är ett stort producentland.

Den färdiga produkten är nästan bara vätska (upp till 99% ), resten fibrer. Eftersom cellulosafibrerna går i en viss föredragen riktning - precis som i trä, eller kött - snarare än att spreta åt alla håll får nata de coco en besynnerligt tuggig konsistens, en tuggighet som dessutom känns olika åt olika håll - mycket tydligt om man tar en tugga, vrider sin lilla gelékub i munnen och byter angreppsvinkel.

Kunde man bara få tag på "rå" nata, eller få ut lite av sockerlagen, borde man kunna få in nästan vilken vätska som helst i cellulosanätet: som nåt slags lågteknologisk variant av de hydrocolloider som många molekylära gastronomer är förtjusta i. Men att pressa ur lagen kub för kub verkar för jobbigt. Jag får experimetera lite och återkomma.

Färdiga nata de coco-kuber i diverse sorters juice - ananas, litchi, mango - säljs i asiatiska mataffärer (bl a Asian Market på Olof Palmes gata 12 i Stockholm).