2008-06-11 av Anna K Sjögren
Nationalkakor eller söt integration?
Så här veckan efter nationaldagen tänker jag på varför vi håller så hårt på våra kaktraditioner. Hur kan det komma sig att de pistagenötsfyllda och honungssöta baklavorna inte alls är en självklar del av förmiddagskaffet? Baklavorna är lagom stora, frasiga och söta att se på och passar därför på kakfaten. Varför har vi lättare att ta till oss kebab, pizza, lasagne, annan mat och även matbröd från andra länder, men svårare att integrera sötsakerna?
Visserligen har vi importerat amerikanska muffins och chocolate chip cookies, men annars håller vi oss gärna till våra egna kanelbullar och kladdkakor. Är vi helt enkelt mer konservativa när det handlar om vilka kakor som ska släppas över gränsen?
Läste nyss i ett blankt månadsmagasin för kvinnor att genom att låta bli att fika på kafé och istället lägga undan kaffepengarna så kan man åka på charterresa en gång varje år. Jag åker sällan på charterresor. Visst kan det vara skönt att vara i solen en vecka varje år, men jag piggar hellre upp min vanliga verklighet med mat, dryck och människor som jag gillar. Jag tycker att vi ska värna om vardagslyckan.
Det har gått exakt en vecka nu sedan min sambo gick över till glutenfritt. Efter åratal av ont i magen och flera olika undersökningar som inte visat just någonting, så har han nästan ingen värk längre.
Jag kan inte låta bli att baka bullar. Tycker egentligen att det är roligare att baka dem än vad det är att äta dem. Ta bara det här med fyllningen.
receptmakare: Anna sjögren
Kommentarer
Jag tror det har att göra med barndomsminnen, och i förlängningen om känsloanknutna minnen.
Det som är lyx när man är liten tenderar att bita sig fast - och det man inte ätit som liten hamnar så att säga efter i konkurrensen. Socker går hårt på hjärnans inbyggda belöningssystem, så kanske blir skillnaden extra tydlig där (detta är en hemsnickrad teori efter egna funderingar, även om den är baserad på de vetenskapliga papper jag läst i ämnet)
Exempel: jag fick inte äta choklad om liten, och har fortfarande svårt att frammana några ljummare känslor för Marabou mjölkchoklad och liknande (som äldigt många verkar gilla). Däremot ska jag ha ett paket gröna marmeladkulor varje jul - det hade vi alltid hemma - annars är det inte jul.
Jaaa du. Jag är inte förtjust i kakor hur som helst - men baklavor är så rysligt ohyggligt söta och klibbiga och besvärliga att jag nöjer mig med tanken på sockerchock och lämnar dem därhän.
Men jag tror faktiskt att det är honungens fel. Vi är så vana vid sockersötma (och laktossötma och glukossötma osv) att honungssötman är lite ovan för våra smaklökar. Och sen slår konservatismen till...
Intressant det där med barndomsminnena och sötvanan. Att vi är uppvuxna med smaken av socker och mjölk och inte honung. Men vi lär ju oss lätt att gilla oliver, kaffe och starka ostar som dom flesta av oss inte alls åt när vi var små. Gjorde en örthonung häromdagen: mixade massa örter och lite limeskal med acaciahonung efter tips av Karin Fransson på Öland. Honungen är supergod till getost och en av dem som smakade sa att den var så god bara för att den inte smakade honung. Bra med en honung som inte smakar honung alltså.
Any way I
Sidor