Egentligen ska man inte använda ordet nirvana lättvindigt för gastronomisk frälsning eftersom ordet i mer exakt betydelse innebär det totala utsläckandet. Och när du äter på Shanti är det snarare en livsgnista som tänds, ett hopp om att indisk mat i Sverige kanske faktiskt har en framtid trots allt.

Dagens lunch på Shanti Soft Corner, just bakom Söderhallarna, klår faktiskt nästan alla middagsmenyer på indiska hak i Stockholm och måste vara en av de mest prisvärda måltider du kan lägga vantarna på i Stockholm. Detta trots att basmatiriset var samtidigt torrt och kladdigt på ett närmast fasinerande sätt.

En dopiaz med lamm var välkryddad med smak av nymald kardemumma, koriander och motstånd i form av spänstiga purjobitar. Lammbitarna var varken torra eller trådiga. Såsen varken blaskig eller oljig. För 69 kronor är den ett brakfynd. Palak gost med rikliga mängder ekologisk spenat hade samma såsbas och smakade ypperligt den också. Baltin och de mjuka naan-bröden höll inte bara måttet utan rågade det. Linssoppan dhal som ingår i lunchen var diskret men korrekt.

Varning utfärdas för den salta lassin som var så läbbigt söt att tungan lådde vid gommen och samma sak gäller den myntakryddade salladsdressingen. Personalen är sanslöst charmig och yster, inredningen småfånigt bjäfsig.

Shanti Soft Corner är en lillsyster till Shanti på Katarina Bangata, men frågan är om den inte är ett snäpp vassare. Kockarna verkar ha kul i köket och det är inte på gästernas bekostnad.

Är det någon som ätit middag här?