Odd McIntyre Cocktail
Igår fyllde svärfar år. I vanlig ordning var hans galanta brorsdotter tillsammans med man och dotter influgna från Paris. Detta visste så klart tockarna om långt i förväg. Vi hade givetvis det goda omdömet att beställa hem något vi fattiga svenskar inte kan tillgå på vårt Systembolag. Denna gången blev det två flaskor Lillet Blanc. För er som inte haft ynnesten att smaka denna blomsteräng av dofter och smaker så är den ett slags fransk aperitif från Bordeaux som görs på druvor och citrus. Den innehåller även ett visst mått av kinin från cinchoa-bark, för att balansera sötman med ett misst mått av bitterhet. Lillet Blanc hette tidigare Kina Lillet, men bytte under 60-talet namn, i samband med att en röd variant introducerades. Lillet kan med fördel drickas som den är, gärna kyld och tillsammans med gott sällskap. Vi är dock så klart mest inresserade av att blanda den med annat gott som livet har att bjuda.
Den kanske mest kända Lillet-cocktail världen känner är från Ian Flemings bok (och sedermera film) "Casino Royal" där 007 beställer en Kina Lillet Martini som han döper till "Vesper" efter sin kvinnliga kollega, femme fatale, Vesper Lynd. 007 hade dock det dåliga omdömet att få sin Vesper skakad. The crazy people...
I alla fall... min kära fru-kusin hade med sig två buteljer Lillet Blanc. Vi hade endast ett par centiliter kvar av vår ömt vårdade flaska, så nu har vi så vi klarar oss åtminstone till påska. Näst sista dagen 2009 fick således föräras en Lillet-cocktail. Aftonen bjöd på en Odd McIntyre Cocktail. Det var faktiskt debut för båda tockarna, och OM det var ett kärt möte. Detta är en cocktail vi varmt rekommenderar. Den har en mycket frisk ton och syra, men samtigt en skön, sublim 
beska ackompanjerad av en hel sommaräng. Denna cocktail ska du bjuda någon du håller kär. Varför inte börja midsommardansen med en väl kyld Odd McIntyre Cocktail? Det ska banne mig vi göra. Gul och fin är den också. Passar nog till påsk också. Och på något trevligt födelsedagskalas. Och när man bara är allmänt glad. Eller behöver något upplyftande.
Vem Odd McIntyre var, kan ni läsa här.
Odd McIntyre Cocktail
- 1 del citronjuice
- 1 del Lillet Blanc (eller Kina Lillet om farfar ligger på några buteljer)
- 1 del Cointreau
- 1 del Cognac eller Brandy (don efter plånka)
Skaka tillsammans med rikligt med is. Sila, servera.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
