Vilket regnväder det har varit nu på morgonen! Fast annars är det ganska ljumt ändå, runt tio grader. Annat var det häromdagen då marken var vit av frost och vi insåg att helgprojektet fick bli att flytta in känsliga krukor i växthuset och dra fram bubbelplasten som ska skydda dem i vinter. Jag har varit ute och rört på mig sedan sist. Förra söndagen åkte jag ner till bloggvännen och matfotografen Ilva Beretta i Pistoia, strax utanför Florens, för att tillsammans med henne göra ett kastanjejobb till Mat & Vänners julnummer. Ilva och jag har talat om att jobba ihop ett tag, så vi tyckte det var ett utmärkt tillfälle att pröva våra idéer tillsammans. Det var sköna dagar, Toscana var milt och disigt med en sol som tittade fram då och då. Jag vaknade om morgnarna under dubbla täcken i ett rum under taket av smällarna från grannarnas hagelbössor. De var ute och sköt småfågel. Vi tog promenader med Ilvas hund och jag plockade med mig kryddörten nepitella (stenkyndel) som ju är så gott till svamp. Krukade den genast vid hemkomsten, så får vi se om den tar sig. Men ingen semester alltså, det var jobb som gällde från morgon till kväll. Vi kilade fram och tillbaka mellan Ilvas kök och studio i gårdshuset med grytor, pannor och tallrikar, endast avbrutna av lunch- och kvällsmatlagning. Ilvas familj verkade lika luttrad som min och åt snällt av kastanjerätterna. Det är alltid spännande - och lite pirrigt - att jobba med ny fotograf. Man vill så gärna att ens idéer ska överensstämma, samtidigt som det måste finnas utrymme för bägge parter att tillföra just "sin" touch. Ilva och jag funkade utmärkt, vi svor till och med lika mycket när vi koncentrerade oss, även om Ilvas italienska svordomar var aningens mustigare än mina. Annars snappade jag upp fina användbara ord som "closeuppato". Florens står förhoppningsvis kvar till ett annat besök. Väl hemma igen plockade jag av de allra sista fikonen. Den långa sommaren gjorde att alla för ovanlighetens skull hade hunnit mogna. Var inne en sväng och tittade hos pickipicki och såg att hon börjat sätta glögg, så jag bestämde mig för att koka sylt på fikonen för att kunna spara dem tills i jul, i alla fall en av burkarna. Ett halvt kilo blev till en normalstor och en lite mindre burk sylt. Inspirerad av Jan Hedh (som jag för övrigt satt i jury med under Fair Bake i förrgår, alltid lika trevlig) lade jag i ett par färska lagerblad i koket. Lager och fikon är lika gott som kombinationen med rosmarin. Och eftersom vi bakat castagnaccio med kastanjemjöl och pinjenötter i veckan fick jag idén att dryga ut sylten med det sista ur min ask. Den blev bra, riktigt bra. Det är mer än vad man kan säga om skärpan i bilderna, det fick gå lite fort igår. 

Fikonmarmelad med pinjenötter

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: 2 burkar (nästan)

Tid: 20 minuter

Försattes omdelelbart i en lite för tidig julstämning av att fikonkärnorna och pinjenötterna lyste som stjärnor i den mörka sylten. Bättrade på med två nypor stött svartpeppar och kryddnejlika. Citronen lyfter fram fikonaromen ur sötman, apelsin bäddade in den bra. Gott till ostar med bra sälta, som cheddar och stilton.

• 500 g färska fikon
• 400 g strösocker
• 3-4 msk pinjenötter
• 1/2 citron, saften
• 1/2 apelsin, zest
• 2 lagerblad, gärna färska
• 1 nypa svartpeppar
• 1 nypa kryddnejlika

1. Skär av fästena på fikonen och kvarta dem. Skölj och riv zesten av apelsinen, som gärna får vara eko om du ska använda skalet. Stöt hela svartpepparkorn och kryddnejlikan i mortel
2. Koka upp fikonen med socker, citron, zest och kryddor. Skumma av under koket, blanda sedan ner pinjenötterna.
3. När sylten tjocknar, gör syltprov genom att klicka en tesked sylt på en kall tallrik och dra ett streck igenom med skeden. Flyter den inte ihop är sylten klar.
4. Fyll väl rengjorda burkar med sylt, ända upp och skruva på locken. Vänd burken upp och ned så att det bildas ett vakuum som skyddar sylten. Sterilisering och annat kan du läsa mer om här.