Man får ett pressmeddelande från Stockholmsmässan. Man blir lite trött. Lyssna nu! Mässans ledning har identifierat ett litet problem. Besökarna efterlyser mer internationella influenser. Kunden är kung. Så naturligtvis tänker ledningen till lite. Och beslutar att kockarna Fredrik Eriksson och Thomas Andreasson ska få det "delikata och utmanande" uppdraget att på avdelningen Kockarnas krog "tolka" olika matkulturers rätter. Samtidigt pågår en parallelldebatt i en Facebookgrupp där en lång rad författare och aspirerande författare raljerar över det de uppfattar vara "identitetspolitik". Som ni vet behöver man inte vara påläst för att håna, tvärtom är det enklare att slåss mot halmgubbar. Alltså finns det i dessa paranoida sinnen en maktfullkomlig "åsiktspolis" som "förbjuder" författare att skriva om sådant de inte har egna erfarenheter av.

"Jaha, man ska inte få skriva om prostituerade om man inte är prostituerad själv.
(Höhö!)
"I så fall borde ingen få skriva historiska romaner."
(Höhö!)
"Alla författare kan skriva om allt. Att vara författare är just att tränga in i en annans shjäl, att se världen genom någon annans ögon."

Det sista påståendet håller jag med om. Det är självklart inte enbart dina könsdelars utseende som avgör hur väl du gestaltar ett kvinnoliv. På samma sätt är det inte hudfärgen som avgör hur fluffigt du får basmatiriset, inte ansiktsdragen som avgör hur ljuvligt din pho doftar. Man har varken rytm eller gurkmeja i blodet. Men om det mesta publiken vet om afrikanska kvinnor kommer från Alexander McCalls puttriga deckare, och deras måttstock för vad asiatisk mat är kommer från den finska (!) översockrade importen Farang eller Melker Anderssons krogar missar de en hel del. Jag lovar att merparten av de personer som hånar identitetspolitik tycker att det är ett tecken på ett sunt system när ungefär hälften av till exempel politiska representanter är kvinnor. (Här vill jag för tydlighetens skull inskärpa att jag givetvis är stark motståndare till idén att man bara får tala i egen sak och att brist på egna erfarenheter diskvalificerar en från debatter.)

Det är fullt möjligt att Eriksson och Andreasson tar hjälp av matmänniskor som faktiskt har gedigen kompetens och erfarenhet av andra länders kök. De är varken onda eller dumma, tvärtom. Fredrik Eriksson är en person jag håller oerhört högt. Men det bisarra pressmeddelandet har redan effektivt slagit fast vilka det är som räknas. Det finns massor av fantastiska kockar och matlagare som tagit del av sina respektive matkulturers intrikata smakbyggen sen barnsben.  Som lever i smakuniversum där de mest berömda svenska kockarna bara varit storögda turister. De här kockarna lagar under radarn, kämpar för att spräcka glastaket. Och skulle någon av dessa protestera, ifrågasätta varför äran som vanligt tillfaller vita män, så anklagas de vara inskränkta eller rent av "besatta av ras". Ja, det är faktiskt rätt mycket deras fel att rasismen frodas. För alla är ju lika mycket värda, eller hur? En bra kock måste vara fri att plocka influenser från hela världen. Att påstå något annat är rasism. För det måste ju vara rättvist! Ska en kock från Indien aldrig få vispa till en bearnäs?
(Höhö!)
Som vanligt väljer man att bortse från problemet som är ett av de stora hoten mot svensk gastronomisk utveckling. Jag vet inte hur ofta jag skrivit om det. Hur formella och informella nätverk och maktstrukturer förhindrar mattalanger att blomstra. Hur konventioner kväver utveckling. Hur ovanligt och viktigt det är med normbrytare. Men sällan har matbranschens problem med inkludering kommit till så tydligt uttryck som i det här enkla pressmeddelandet.

Vad jag velat se? Ett pressmedelande där man stolt presenterar fyra svenska kockar med olika ursprung och genuin kompetens av olika länders kök, som tillsammans med den fantastiska Eriksson och gedigna Andreasson tar fram en meny och erbjuda mässans gäster en genuin upplevelse. Ett team där alla jobbar sida vid sida och lär sig av varandra. Kanske rent av skapar fröet till en ny mångfasetterad matkultur. En ny gemensam identitet. 

Pressmeddelandet nedan:

I år byter kockarnas krog koncept. Tidigare har besökaren kunnat äta mat från flera kockars menyer, nu blir det istället fokus på olika länders matkulturer. Uppdraget har gått till Mässrestaurangers Thomas Andreasson tillsammans med Fredrik Eriksson, som är krögare vid Långbro värdshus och Restaurang Asplund samt ordförande för juryn i Årets kock.

Thomas Andreasson och Fredrik Eriksson har den delikata och utmanande uppgiften att tolka en rad olika nationers matkulturer. De ska tillsammans ta fram en meny som ska heta ”Världens mat”. Tack vare det kommer besökarna få chansen att testa på en ny typ av mat som de tidigare inte har någon relation till. Enligt uppföljningarna från tidigare mässor är det något som besökarna efterlyst. Detta är även i fas med några av de nyheter som presenteras när Mitt kök från och med nu går under namnet Sthlm Food & Wine och tar ett mer internationellt grepp om mat och dryck.

– När förfrågan kom funderade jag på att det var roligt, om än svårt att verkligen hitta de mest spännande maträtterna världen runt, säger Thomas Andreasson.

Sthlm Food & Wine arrangeras 10-13 november på Stockholmsmässan.