Optimal mackvalla: Färsk getost
Ett av skälen till att jag inte blev dietist efter min utbildning var att halva jobbet tycktes bestå i att få folk att äta margarin. Under utbildningen fick vi nämligen lära oss att en hög PS-kvot var meningen med livet. Ekvationen gick ut på att mängden fleromättade fettsyror (bra) dividerades med omättade fettsyror (usla).
De som har den minsta koll på nya näringsrön förstår säkert att jag bittert begråter min förspillda ungdom. Redan innan jag var utexaminerad hade PS-kvoten blivit omodern. (Hittar inte ens något vettigt att länka till på nätet.) Nu önskar jag också att den bisarra och ovetenskapliga teorin om energiprocent ska förpassas till den idéhistoriska kökkenmöddingen.
Det är inte det att jag anser bordsmargarin vara omedelbart dödande. Knappt ens långsamt dödande sen producenterna avlägsnade transfetterna efter den förra transfettdebatten. Det är bara en så förbaskat onödig produkt. Men något måste väl de bokstavtrogna på Livsmedelsverket valla sina 6-8 brödkivor med.
Om man nu av någon anledning vill valla mer kalorisnålt än med smör finns det utmärkta alternativ. Till exempel färsk getost med ynka 13 procent fett. En ost så fjärran från Kavli-Klister att den får mig att förfalla till den oförlåtliga matskribentklyschan ljuvligt krämig. Dessutom har osten en sublim mineralrik smak med den där trevliga getsötman som gör mig så lycklig. Perfekt som pålägg i kombination med tomater, rostade grönsaker, charkuterier och nötter. Du hittar den i de flesta större livsmedelsaffärer för ett skäligt pris.
Att den passar fenomenalt till knastertorr brutal-champagne gör inte saken sämre. Mineraltonerna möter upp varandra på ett enastående vis. Lägg stora klickar på lövtunna skivor sprödrostad baguette. Det är naturligtvis smaskens helt utan champagne.
Kommentarer
Nu är ju allt tyvärr gi, så det kommer säkert tillbaka; det där med ät margarin eller riskera dödsstraff. Står det mellan mig, margarinet och dödsstraff är margarinet åtminstone uteslutet.
Energiprocent är ju inte speciellt intressant om man inte också talar om vad som är bra mat. För ungefär ett år sen lagade jag upp en dags mat enligt tre olika rekommendationer (SNR med högsta kolhydratandelen, europeiska diabetesriktlinjer med högsta mängden fett och de amerikanska Joslin guidelines med rätt hög andel protein). Jag utgick från samma maträtter i alla tre kosterna och fick ibland lägga till tokigt mycket t ex pasta respektive skinka för att få ihop det hela. Vissa maträtter blir helt absurda om man bara ser till energiprocenten! Det ska ju liksom bli mat i slutändan.. Efter det fokuserar jag hellre på bra livsmedel än "perfekt energibalans" när jag som dietist pratar med patienter.
Viktoria: Japp! Måste tillägga att jag gjorde min praktik hos ett gäng underbara roliga dietister som NÄSTAN fick mig att ge mig in på dietistbanan. Men utbildningen var faktiskt bitvis direkt undermålig.
Blir glad när jag läser din blogg och får bekräftat att det finns dietister som verkligen tycker att det är kul med mat. Många av våra föreläsare/laärare gjorde sitt bästa för att kväsa vår matlust.
Jag blir nästan rädd när jag läser inlägget, då jag endast har 1 1/2 termin kvar av min dietist utbildning och håller fullständigt med dig. Utbildningen känns ganska så enkelspårig ibland,ingen ödmjukhet utanför livsmedelsverkets ramar finns upplever jag.Själv är jag en riktig matälskare, och mer och mer känner jag att det är maten jag är intresserad av. Har dock bestämt mig för att läsa klart utbildningen,så får framtiden utvisa vart jag hamnar!
Tack Lisa, det var snällt det du skrev om mej.
(Lycka till Lina! Du blir säkert en bra dietist, vad du än kommer att arbeta med, om du ifrågasätter det du lär dej. Och ödmjukhet inför andra är alltid bra. Det påminner jag mej själv om dagligen för att inte bli för inskränkt...)
Äntligen, margarin är äckligt!!! folk tittar så konstigt på mig när jag brer getost/feta/creme cheese(laktosfri) eller i undantagsfall kvittengele på mackan. Nu kan jag säga "Lisa Förare alltså, hon har sagt....-:)
Hehe, Anneli pratar om getost och kvittengelé i samma kommentar - en av mina snabba mackfavoriter är en kombination av dem två. Mycket färsk getost, en slinga kvittengelé (inte för mycket så det blir apsött), och nymalen svartpeppar ovanpå.
Jag hinner inte köpa margarin längre. Jag läser ingredienslistan på allt jag köper, men jag har inte tid att läsa allt på margarinet. I smör är det smör och salt. Snabbläst.
Margarin är inte gott. Men hos oss nödvändigt. Om man väljer rätt margarin innehåller de nämnligen inte någon mjölkprodukt alls. Många tillverkare envisas med att stoppa i skummjölkspulver eller annan mjölkprodukt. Vad skall mjölkproteinallergiska dottern (3), sonen (1) annars ha på smörgåsen?
Intressant! Jag funderar nu själv på om jag ska våga eller inte våga söka in till dietistutbildningen och hittade din blogg när jag sökte information.
Är själv matälskare och tror inte på att vara bokstavstrogen inför livsmedelsverkets information för att kropp och själ ska må bra!
Sidor